I december 2007 antogs en gemensam Afrika-EU strategi, där bl.a. ett partnerskap för fred- och säkerhet ges stor vikt. I samband med Sveriges ordförandeskap ser Camilla Elowson, forskare vid FOI, ett behov för Sverige att fokusera mer på implementeringen av partnerskapet.
– Det är viktigt att Sverige utnyttjar de möjligheter som ordförandeskapet ger när det gäller svenska profilfrågor på området fred och säkerhet, säger forskaren Camilla Elowson. Sverige har en lång tradition av att lyfta frågorna och för att behålla vår trovärdighet och tilltro inom fred- och säkerhet bland de andra EU länderna bör de få fortsatt prioritering. Sverige borde tillsätta en person som specifikt följer partnerskapet med Afrika för fred och säkerhet. Det skulle också förbättra beredskapen för att ta hand om de initiativ som redan har en färdig handlingsplan, menar Camilla Elowson.
Sverige har ett ansvar att driva partnerskapet framåt
Den gemensamma Afrika-EU strategin är det mest ambitiösa samarbetsprojekt mellan EU och Afrika hittills, och det handlar om denna ambitions överlevnad. Fransmännen förde projektet framåt, medan det saktade av under tjeckerna och riskerar att göra det ytterligare under spanjorerna, hävdar Elowson. Det är Sveriges ansvar att hålla momentum och samarbetsandan levande. Om inte ens Sverige, som har rykte om sig att prioritera fred och säkerhet, visar konkret intresse i att utnyttja den koordineringskanal som partnerskapet för fred och säkerhet utgör, finns också risken att de många medlemsstaterna som idag har ett omedveten och passiv inställning till samarbetet blir ännu mer oengagerade. Camilla Elowson menar att om partnerskapet för fred och säkerhet tillåts domineras av vissa stora EU länder finns risken för ett för ensidigt fokus på de rent militära aspekterna. Sveriges passivitet i frågan skulle också vara negativt för den trovärdighet och goodwill som vi hittills levt mycket på inom fred- och säkerhetsområdet.
– För den gemensamma strategins och partnerskapets framtida överlevnad är vi naturligtvis även beroende av afrikaners intresse. Ett sätt där Sverige kunde bidra till att väcka engagemanget hos de afrikanska aktörerna är att arrangera initiativ där fokus ligger på hur vi européer kan lära oss av afrikanernas kunskap inom fred- och säkerhet, t.ex. inom post-konfliktsituationer, säger Camilla Elowson
Ordförandeskapet en möjlighet att profilera freds/säkerhetsfrågorna
Det är av stor vikt att Sverige visar en vilja att använda den koordineringskanal som partnerskapet för fred och säkerhet utgör. Detta innebär i praktiken en svensk satsning att driva/marknadsföra ett fred- och säkerhetsprojekt för Afrika via partnerskapet, dvs. att använda EU-kanalen. Detta är en chans att profilera de fred- och säkerhetsfrågor som Sverige tycker är viktiga, att sätta dem på agendan. Det kunde handla om att driva något projekt inom medling, civil-militär samverkan, konfliktprevention. Eller att erbjuda stöd att klarlägga någon aspekt inom partnerskapet, såsom partnerkoordinering, civil-militär samverkan, kapacitetsutveckling för afrikanska träningscenter etc.
– Det skulle räcka med ett litet väl avgränsat (görbart) engagemang, huvudsaken är timingen - att något görs nu, säger Camilla Elowson.
Det civila samhället bör involveras mer
Andra viktiga aspekter som Sverige bör sätta på agendan är hur afrikanska och europeiska medborgare och icke-statliga aktörer kan medverka i implementeringen av partnerskapet - i dagsläget är Afrika-EU strategin ett institutionellt projekt. Det civila samhället måste få mer plats i partnerskapet. Information om partnerskapet behöver spridas mer och man behöver se på vilka sätt det civila samhället skulle kunna bidra till partnerskapet. En annan avgörande fråga är hur relationen mellan AU och REC:arna ska förbättras, menar hon.
Läs mer om Afrika-EU strategin och Camilla Elowsons rekommendationer i FOI rapporten: The Joint Afrika-EU Strategy - A Study of the Peace and Security Partnership