Den Natoledda insatsen i Afghanistan har kommit till något av ett vägskäl. Efter åtta år framstår talibanrörelsen som framgångsrik, och inom Natoländerna pågår en diskussion om vilken den fortsatta strategin i Afghanistan ska vara. Vad en ny strategi ska komma att innehålla är ännu oklart, men ”counterinsurgency”, på svenska upprorsbekämpning, har blivit ett hett diskussionsämne, framför allt i USA.

- Talibanerna är en del av befolkningen. Det är därför som den inte kan slås ut med vapenmakt, säger Stefan Olsson, säkerhetspolitisk analytiker vid FOI.

I en ny rapport sammafattar Stefan Olsson den militärstrategiska forskningen omkring upprorsbekämpning och vad denna betyder för kriget i Afghanistan. Mycket talar för att detta kommer att bli USA:s inriktning och att Sverige kommer att involveras på ett eller annat sätt. Erfarenheterna från tidigare fall visar att strategin kan lyckas men att det krävs resurser och tålamod. Huvudansvaret måste också vila på de inhemska trupperna, eftersom endast de är en del av befolkningen. ISAF-länderna kommer för eller senare att lämna Afghanistan.

- Det stora problemet på den afghanska landsbygden har alltid varit frånvaron av ett fungerande polis- och rättsväsende. Det är detta som gjort att befolkningen har samarbetat med talibanerna, eftersom de, sin extrema syn på islam till trots, ändå kan erbjuda en grundläggande säkerhet.

Metoderna för upprorsbekämpning är egentligen inte alls nya. De har varit kända länge, men har fått stå tillbaka för den mer konventionella krigföringen som dominerat det militära tänkandet såväl i USA som i Europa. Upprorsbekämpning går ut på att skapa stabilitet, på ett sätt som påminner om polisiärt arbete.

- Helst av allt ska befolkningen aktivt engagera sig i sitt eget säkerhetsarbete. Utan befolkningens välvilja står sig nämligen talibanerna slätt eftersom de då förlorar allt stöd de behöver för att kunna agera militärt, mat, husrum och gömställen.

För att kunna matcha talibanerna krävs det att afghanska regeringen med stöd av Nato kan erbjuda samma sak. Men som situationen ser ut just nu saknas det ett fungerande polisväsende. Natostyrkorna är också i jämförelse med andra internationella insatser mycket liten. Enbart i Kosovo som har en befolkning på 2 miljoner har EU en styrka på 40 000 man. Afghanistan har en befolkning på 32 miljoner, men ISAF omfattar bara 65 000 man.

- Att strategin för upprorsbekämpning, counterinsurgency, skulle vara den givna lösningen är dock inte självklart, eftersom svensk trupp är ovan vid denna typ av okonventionell krigföring. Strategin erbjuder dock en möjlig väg ut ur det dilemma ISAF-länderna har fastnat i. Nackdelen skulle vara att insatsen kan komma att dra ut på tiden. Fördelarna skulle dock vara att den bygger på en inhemsk lösning och på en minskad användning av våld, säger Stefan Olsson.

Läs mer:

Stefan Olssons rapport: Kampen om "hearts and minds" i Afghanistan.

Debattartikel publicerad i Uppsala Nya Tidning 1/10.

Studier i asiatisk säkerhet vid FOI.