Historiskt sett har länderna konkurrerat om att få bli den dominerande regionala maktbasen. Några av de aktuella faktorer som gör relationerna mellan grannländerna ansträngda är enligt forskaren Alexander Atarodi tillgången på vatten, kurdfrågan, den amerikanska invasionen och de irakiska flyktingarna.

Eftersom klimatet är relativt torrt, är konkurrensen om vattnet från floderna Tigris och Eufrat hård. Situationen skapar därför en politisk spänning i gemenskapen mellan länderna. En annan fråga som är olöst är situationerna för kurderna i bägge länderna. Kurderna utgör ca tio procent av befolkningen i Syrien. Tillsammans med övriga kurder i Turkiet, Iran och Irak utgör kurderna en stor statslös etnisk grupp i regionen.

Fram till invasionen av Irak 2003 hade Syrien goda politiska relationer med kurdiska partier i Irak. De kurdiska partierna KDP och PUK hade också en viss politisk aktivitet i de kurdiska områdena i Syrien. Kurdiska partier är numera förbjudna i Syrien medan kurderna i Irak har autonomi enligt den irakiska konstitutionen.

Om kurderna skulle få självständighet i Irak, innebär det troligen att konflikten med kurderna i Syrien skulle eskalera. Den amerikanska invasionen 2003 medförde att miljoner av irakier flydde till andra länder. Situationen med de irakiska flyktingar i Syrien hotar nu att permanentas, vilket också påverkar förhållandet mellan länderna.

I memot beskriver också Alexander Atarodi den historiska utvecklingen av relationerna mellan länderna samt Syriens nationella intressen av Irak.

Läs Alexander Atarodis Memo: Syriens relationer med Irak i en ny era: Förändring och kontinuitet

Inom ramen för kringländernas Irakpolitik, kan du dessutom läsa FOI-rapporten:
Turkiets och Irans utrikespolitik gentemot Irak