I rapporten från FOI undersöks riktlinjer och policydokument hos humanitära organisationer som styr deras samverkan med militära aktörer. Målet med undersökningen har varit att undersöka deras förutsättningar för och inställning till samverkan med militära aktörer. Baserat på de humanitära aktörernas möjligheter presenteras sedan riktlinjer för militära aktörer.


- Militären har under en längre period arbetat med koncept och metoder för samverkan med civila aktörer, men uppfattar ofta humanitära aktörer som motvilliga till detta. Snarare än att befästa denna uppfattning, eller belysa frågan från ett militärt perspektiv, var det därför viktigt att belysa vari denna varsamhet härstammar och vilken funktion den fyller. Det är bara genom förståelse som gedigna försök till samverkan kan göras säger Justin MacDermott, forskare vid FOI.

Traditionellt har det funnits en tydlig skiljelinje mellan stridande och icke-stridande men humanitära katastrofer innebär i praktiken att militära aktörer och civila organisationer delar utrymme. Dagens insatsområden innebär en mångfald av aktörer med överlappande mandat. Relationerna mellan dessa aktörer har dock präglats av främlingskap och misstro. NATO och EU betonar vikten av samarbete och samordning mellan olika aktörer vid komplexa katastrofer därför att de tror att det ökar effektiviteten.


- Humanitära organisationer uppfattas ibland som aningen svårgripbara p.g.a. den myriad av organisationer som tenderar att tillhandahålla nödhjälp i ett insats område. Trots detta finns det en väldigt stark samstämmighet i deras grundläggande policydokument för samverkan med militära aktörer. Varsamheten grundar sig dels på behovet av att upprätthålla de humanitära principerna om humanitet, neutralitet och opartiskhet, dels på att bevara det humanitära tillträdet samt humanitär personals och den drabbade säkerhet säger Justin MacDermott.

För direkt samarbete begränsas förutsättningarna av i vilken grad acceptans finns för militärens närvaro i området. För humanitära organisationer kan det t.ex. vara lättare att samarbeta med militären i rena naturkatastrofer, medan det blir mer problematiskt i konfliktområden. Det kan däremot finnas utrymme för en aktivare roll för militären inom indirekt eller infrastrukturellt stöd till humanitära insatser. För andra former av samverkan, baserade på samordning och informationsutbyte finns det mycket större utrymme för samverkan än dagens insatser utnyttjar. Förutsättningen är att respektive part förstår och respekterar den andres villkor för samverkan.

Läs mer i rapporten: Humanitära organisationers villkor för civil-militär samverkan av Justin MacDermott