I Rysslands nya militärdoktrin återfinns liknande uttalanden som i tidigare publicerade säkerhetspolitiska dokument. Skrivningarna om Nato och USA:s planer på antimissilistallationer har skärpts något medan rätten att militärt skydda ryska medborgare utanför landets gränser förebådades redan av den förändrade lagstiftningen förra året. Doktrinen innehåller i stort få oväntade inslag.

- Säkerhetspolitiken är mer samstämmig än tidigare även om det inte per automatik innebär att ambitionerna är genomförbara eller realistiska, säger Carolina Vendil Pallin.

Hotet om kärnvapen eller storskalig konflikt anses inte akut och listan av militära hot har begränsats i årets doktrin. Men mobiliseringsförmågan betonas alltjämt, och i kombination med strävan mot modern krigföringsförmåga innebär det en utmaning både för reformeringen av de Väpnade styrkorna och för den ryska försvarsindustrin.

Trots tidigare utspel om vidgade användningsområden för ryska kärnvapen ligger doktrinen fast. Ryssland förbehåller sig rätten att använda kärnvapen, men bara om landets existens hotas. Detta är positivt för europeisk säkerhet, men betyder i sig inte att vägen ligger öppen för ytterligare nedrustning och förtroendebyggande mellan Väst och Ryssland.

- Att Nato får utökade globala funktioner ses som den största militära faran och en högt prioriterad säkerhetspolitisk fråga, säger Fredrik Westerlund.Däremot är det inte ett hot som primärt styr utformningen av de Väpnade styrkorna.

I militärdoktrinen finns en uttalad ambition att förhindra Natoutvidgning. Tillsammans med sina allierade, främst inom Kollektiva säkerhetsorganisationen (CSTO) vill Ryssland vara jämbördig Nato i framtiden. Ryssland vill ha ett avgörande inflytande på utformningen av den säkerhetspolitiska arkitekturen i Europa.

Läs Carolina Vendil Pallin och Fredrik Westerlunds Memo:
Rysslands militärdoktrin 2010 – övergripande analys

Studien görs inom forskningsprojektet Rysk utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik (RUFS), på uppdrag av Försvarsdepartementet.