– Vi inledde partikelmätningar efter vulkanutbrottet förra veckan. Vi ville veta om vi kan se någon förändring. Men bara en kraftig omblandning, som gör att små partiklar skulle nå lägre nivåer, skulle kunna ge tydliga utslag vid våra mätningar, säger Göran Olofsson, forskare vid FOI.

Det finns enligt honom två troliga scenarion. Det ena är att huvuddelen av partiklarna kommer att fortsätta sväva på hög höjd medan endast en mindre del blandas ner till marknivå. Det andra scenariot är att nederbörd får en vis uttvättningseffekt och det innebär att partiklar dras med till lägre nivåer, men till stor del fastnar på marken. Det är inte troligt att något av dessa två scenarion ger mätbara koncentrationer.

– Större partiklarna än 20-30 µm har troligen redan fallit ned på vägen från Island, säger Göran Olofsson.

I normala fall genomför forskarna den här typen av mätningar med flera instrument. Det är två realtidsinstrument som används vid marknära mätningar på FOI i Umeå:

1. En partikelräknare som mäter och klassar partiklarna efter ”aerodynamisk diameter”, från ca 0,5 µm och uppåt (APS). Det fanns nästan inga partiklar i luften som var större än 5µm vid den mätning som gjordes.

2. Ett instrument som gör en flamemissionsspektroskopisk analys av partiklarna (MAB) och därför kan se vissa grundämnen, i detta fall natrium, kalium, kalcium, litium, mangan, svavel, fosfor och indium. Känsligheten är bäst för kalium och natrium och sämre för t ex svavel.

Partikelhalterna varierar normalt med flera tiopotenser. När mätningarna startade under fredagen stördes instrumenten av rengöring av asfaltytor nära mätplatsen. Senare under den dagen registrerades förhållandevis låga partikelnivåer. Under helgen var nivåerna fortfarande mycket låga med bara enstaka partiklar per cm3 i det aktuella storleksintervallet.

– FOI har inte möjlighet att mäta direkt på hög höjd med denna teknik, säger Lennart Thaning, forskare vid FOI. Vi kan inte skicka upp dyrbar mätutrustning med ballong, för den går sedan förlorad. Men i vissa vädersituationer kommer stoftpartiklarna att kunna föras nedåt och då ökar möjligheten att registrera dem. Men vi kan idag inte spekulera över hurdana resultaten skulle bli.

Däremot har FOI i Linköping möjlighet att mäta askmolnet. De använder LIDAR utrustning som innebär att de sänder upp en lasersignal och detekterar reflekterat laserljus. Fördelen med det är att mätningen kan avläsa på vilken höjd askmolnet befinner sig och dess tjocklek. Från LIDAR data kan man i efterhand uppskatta molnets täthet.

- Omständigheterna måste dock vara gynnsamma, vilket innebär att det inte får vara allt för molnigt, säger Ove Gustafsson, forskare vid FO.


Se webbfilm där Göran Olofsson och Lennart Thaning blir intervjuade för Västerbottensnytt.