Skogsbrand eller militär operation - sättet att leda är ofta detsamma

Ny forskning visar hur räddningstjänst och militärer ska ledas tillsammans

Av Arne Worm

I framtiden blir det vanligare att olika insatsenheter samverkar. Det måste fungera trots att organisatoriska kulturer är olika, att människor har olika utbildning och expertis och att system kommer från olika teknikgenerationer.

Projektet som beskrivs i denna artikel inleddes i syfte att skapa förutsättningar för denna samverkan. Det har gjorts genom empiriskt baserad verksamhetsanalys och modellutveckling.

Räddningsinsatser och militära insatser har mycket gemensamt. De är komplexa dynamiska högriskaktiviteter i vilka många människor och tekniska system tillsammans utför uppgifter med extrema krav på rörlighet, effektivitet, vaksamhet och beslutsamhet. Taktiska enheter, organisationer och resurser är utspridda (distribuerade) över insatsområdet. Enheterna struktureras i distribuerade systemarkitekturer. Enheterna kan ibland fungera självständigt, men är oftast tvingade att koordinera sina handlingar.

Motstridiga krav
I framtiden krävs ett ledningsstöd som klarar informationsutbyte mellan alla ledningsnivåer. Ibland krävs det att en enskild soldat, brandman eller sensor i realtid måste få påverka den högsta chefens beslut. För detta behövs lösningar som kan stödja både människor och tekniska system. Ett av de största problemen är att uppfylla flera olika, ofta motstridiga krav på ledningsstöd:

• Chefer ska kunna överblicka, förstå och förutse händelseförlopp som inte följer en rät linje. Detta kräver ett stöd för distribuerat dynamiskt beslutsfattande med kraftfullt simuleringsstöd för säkrare prediktion.
• Moderna ledningsprinciper kräver avancerad informationshantering med mycket snabb och tillförlitlig såväl manuell som automatiserad inhämtning och bearbetning för att få grepp om händelseutvecklingen i insatsen samt för att kunna revidera målbilden.
• Ledningssystemen arbetar i nära realtid på alla nivåer. Detta kräver robust och säker bredbandskommunikation.

Ledning, taktik, teknik, metoder och utbildning måste ständigt sträva efter perfektion. Men samtidigt är det svårt att peka på de viktigaste färdigheter och egenskaper som människor och system måste ha. Och det som är svårt att peka på är också svårt att förbättra. Det finns mycket att vinna med tvärvetenskapliga angreppssätt på solid klassisk och innovativ teoretisk grund. Det leder till heltäckande men ändå enkla, robusta och lätt modifierbara modeller som kan stödjas av avancerade experimentella, mättekniska och analytiska metoder. Den bärande principen är att samordna väletablerade vetenskapsgrenar till en ny forskningsinriktning, kallad aktionsreglering. Se faktaruta, sidan 30.

När det brinner i knutarna
Ett exempel på en totalförsvarsinsats är en skogsbrand nära bebyggelse, se grafik här.

• Situationsbeskrivning (Intern systemmodell hos insatsledningen)

Räddningstjänsten har i två dygn bekämpat en större skogsbrand. Flera nyckelpersoner har skadats men har återgått i tjänst. Övrig personal visar tecken på allvarlig utmattning. Utrustningen har ibland varit otillräcklig. Externa resurser har kallats in. Polis sköter dirigering av trafik samt evakuering, övervakning och avspärrning av drabbade områden för att förhindra att boende i området skadas, samt för att stoppa plundring. Lokala frivilligbrandkårer och hemvärn assisterar i eftersläckning, och yrkesbrandkårer från andra distrikt stödjer släckning och avgränsning med brandgator.

Insatsens avsedda sluttillstånd. Insatsledningens mål är att efter ett dygn ska branden inte kunna sprida sig. Därefter ska eftersläckning pågå tills faran är över. Personalen behöver avlösning snarast och förberedelser ska påbörjas för överlämnande till pågående räddningsledning. Vädret är bra, ostlig vind gör att insatsen kan koncentreras till den västra brandfronten. Eftersläckning sker i ytterligare 7-10 dagar.

Förutsägelse, mental simulering och planering. Den största faran är en plötslig vindkantring som vidgar brandområdet och hotar bebyggelse. I bebyggelsen finns en kemisk industri med stora mängder klorgas och tetraklormetan (lösningsmedel som bildar stridsgasen fosgen vid upphettning) samt intill denna ett svårutrymt större förortsområde med 20000 invånare. Invånarna kommer från olika folkgrupper och kulturer och det finns skäl att tro att man inte är helt välvilligt inställd till uniformerad personal och i synnerhet inte till militärer och poliser.

En vindkantring skulle kräva totalutrymning av förortsområdet samt omedelbara insatser av polis och räddningstjänst. Om kemikalierna kommer ut måste bostadsområdet saneras av fler kvalificerade kemiinsatsgrupper än vad som finns tillgängliga. Om branden sprider sig till bostadsområdet kan endast delar av bebyggelsen räddas, en stor del av bebyggelsen blir buffertzon.

Reglering (Aktionsstyrning genom beslutsfattande, val av åtgärder och ordergivning) ”Förbered helikoptersläckning i syfte att hindra brandens spridning till bebyggelsen. Kontakta helikopterflottiljen och samverka med dem. Insatsberedskap 30 min.”

”Förbered evakuering av insatsområdet i syfte att begränsa personskador. Kalla in förstärkning från polis och 1. Stadsskyttebrigaden. Inga militära uniformer får användas, civil utrustning tilldelas all militär personal av räddningstjänsten. Insatsberedskap 60 min.”

”Kommunen informerar de boende samt sköter kontakten med media.”

”Gruppera fyra keminsatsgrupper öster om insatsområdet i syfte att omgående medelst indikering inhämta och rapportera utbredning och spridning hos eventuella utsläpp. Upprätta saneringsplatser och uppsamlingsplatser för skadade söder om och väster om bostadsområdet med övriga keminsatsteam, beredda assistera med kompletterande indikering och sanering av övriga insatsstyrkor.”

Insatsuppföljning. Händelseutvecklingen bevakas mot målbilden. Övervaka avspärrningar och trafik, omfördela resurser. Övervaka brandens utbredning och vädret, förändringar i vindriktning rapporteras till räddningsledningen. Fortsätt med avgränsningen, fullfölj arbetet med brandgatorna. Därefter ska de gator som inte bedöms stoppa branden breddas. Avlös uttröttad personal och för skadade till vård.

Den förväntade händelseutvecklingen bevakas mot målbilden. Utvecklingen avgör hur situationen ska bedömas över tiden. Om målbilden inte ser ut att kunna nås, måste resurser anpassas så att insatsen som helhet kan nå målet. Händelseutvecklingen jämförs med den väntade. Avvikelser identifieras och används för att revidera situationsbeskrivningen.

Anpassning (Modifiering av intern systemmodell). Bevakningen av utvecklingen återkopplas till räddningsledningen.

Situationsbeskrivningen revideras när nya verifierbara observationer rapporteras och används för att rekonstruera, klassificera, identifiera och tolka framtida observationer. Om målbilden inte uppnås, revideras målbilden så att den motsvarar verkligheten.

Från FOA-tidningen nr 5-2000 - www.foi.se/framsyn