Kreativitet är att bryta mönster som räddar oss i vardagen

Övning kan göra alla mer kreativa - och så finns det ju naturbegåvningar

Av Bo Walger

Kreativitet kräver disciplin! Så säger Ed ward de Bono, mannen bakom begreppet lateralt tänkande. Håller Du med om detta är du förmodligen en adaptiv människa.

Vad är då kreativitet? Läser man i ett uppslagsverk får man svaret att begreppet kommer från latinets créo som betyder skapa eller frambringa och är ett mått på förmåga till nyskapande samt frigörelse från etablerade perspektiv. Kreativitet kan med andra ord vara ett mycket vitt begrepp som omfattar alltifrån kompositörers och konstnärers förmågor till forskares idérikedom.

Redan under 1800-talet började man fundera över om vissa väldigt talangfulla människor hade någon gemensam egenskap. Gick dessa talanger i så fall i arv? En studie genomfördes där ett stort antal begåvade individer ingick; domare, statsmän, kompositörer, stora härförare mfl; från 1600-talet och framåt. Resultatet var, icke överraskande, att söner till framstående män hade en stor chans att själva nå en framstående position. Det vill säga om din far är general är möjligheten stor att du själv kan bli det.

IQ-test i kalla krigets skugga
Under en stor del av 1900-talet ägnade sig forskarna inom kreativitetsområdet åt statistiska undersökningar för att se om det finns en hög korrelation mellan kreativitet och hög IQ. Ett flertal av dessa undersökningar genomfördes på amerikanska skolbarn under det kalla kriget. Hotet från Sovjetunionen kändes starkt och det gällde att ta vara på den begåvning som fanns inom landet. Som mått på kreativitet användes: förmåga att associera kring givna ord, alternativa användningsområden för vissa givna ting, förmåga att se dolda former hos geometriska figurer, förmåga att skapa alternativa slut på en berättelse och förmågan att konstruera matematiska problem utifrån en given situation. Som IQ-test användes standardiserade tester för barn. Resultatet var att man inte kunde påvisa någon hög korrelation mellan hög kreativitet och hög IQ.

Adaptiva och innovativa människor
Ett mer fruktsamt angreppsätt visade sig vara den kognitiva psykologin. Det är den del av psykologin som studerar hur människor behandlar information. I samband med detta talar man om kognitiv stil, dvs hur individer tänker och kombinerar föreställningar. Två exempel på kognitiva stilar är tolerans och intolerans av mångtydighet. Dessa säger något om en persons benägenhet att klara av respektive inte klara av otydliga situationer.

Utifrån detta skapade Michael Kirton en teori (adaption-innovation theory) om adaptiva och innovativa individer. Adaptiva individer kännetecknas enligt Kirton av att de sällan ifrågasätter givna regelverk, utgår ifrån en uppgift och gör små stegvisa förändringar samt står ofta för struktur och stadga i arbetsgrupper. Innovativa individer däremot tvekar ej att ifrågasätta givna regelverk. De ses ofta som odisciplinerade och angriper problem från de mest oväntade håll. Inte helt oväntat föredrar dessa båda grupper olika sätt att arbeta på vid problemlösning. Man säger att de föredrar olika kreativa stilar.

Kirton har skapat en skala där ytterlägena representeras av extremt adaptiva respektive innovativa individer. Det är viktigt att påpeka att skalan inte säger någonting om individens kreativa förmåga utan bara om på vilket sätt denne föredrar att arbeta. Som individ kan du därför genomgå ett test som visar vilken kreativ stil du föredrar och utifrån detta välja lämpliga metoder.

Idésprutare och idélånare
De flesta har säkert någon gång kommit i kontakt med idésprutning (brainstorming). Metoden är utvecklad av reklammannen Alex Osborn och går kortfattat ut på att en grupp (5-15 personer) samlas för att arbeta kring ett problem eller en uppgift. Det finns fyra grundläggande regler:

• Kritik är inte tillåten förrän idén är klar.
• Spontanitet är välkommen, för att inte säga nödvändig. Det finns inga konstiga idéer utan allt är tillåtet. En till synes underlig idé kan stimulera någon annan i gruppen att komma fram till någonting användbart.
• Det gäller att skapa så många idéer som möjligt. Utav en stor mängd idéer borde någon gå att använda.
• Kombination och förbättring eftersträvas, dvs som gruppmedlem förväntas Du komma med förbättringar och nya idéer utifrån andras idéer. Metoden fungerar bäst då snabba resultat eftersträvas och då problemen inte är alltför komplicerade.

Ett annan metod för kreativt arbete, kanske den äldsta, är attributmetoden, utvecklad av Robert Crawford vid Nebraska-universitetet 1931. Metoden lämpar sig både för grupparbete och enskilt arbete. Enligt Crawford har allting sitt ursprung i någonting annat, vilket innebär att ingen idé uppstår ur tomma intet utan har sitt ursprung i någonting lånat. En ny idé uppstår genom att någonting i en gammal idé uppmärksammas och sedan förändras. Rent praktiskt används metoden genom att man väljer ut ett konkret ting som ska förbättras. (Metoden är inte begränsad till konkreta ting, även om det är det vanligaste användningsområdet.) Låt oss försöka förbättra en mobiltelefon. Först börjar vi med att lista dess delar. Vi har ett ytterhölje, tangenter, antenn osv. Därefter listas egenskaperna hos delarna. Antennen är rak och består av metall med ett gummihölje. Nu är det dags att ändra på egenskaperna hos delarna eller modifiera dem. Vad händer om vi gör antennen krokig? Skulle det gå att göra den i något annat material? Det är med andra ord en väldigt systematisk och noggrann metod och det man möjligen får se upp med är att inte underskatta antalet möjliga kombinationer då man gör sina förändringar.

”Vi tänker inte bättre än under antiken”
I samband med kreativitetsmetoder stöter man alltid förr eller senare på Edward de Bono. Enligt de Bono är vi, främst i den västerländska världen, fast i ett sätt att tänka som inte har förändrats sedan antiken. Vi ägnar stor tid åt att argumentera istället för att konstruktivt utforska. Hans båda metoder, sex tänkarhattar och lateralt tänkande, har sitt ursprung i ett sätt att beskriva den mänskliga hjärnan som ett aktivt självorganiserande informationssystem.

För att förklara innebörden av detta tittar vi först på ett passivt informationssystem. Tänk dig en låda med sand i vilken stålkulor släpps. Kulorna sjunker ned i sanden där de släpps och vi får en registrering av detta. I övrigt påverkas ej sandytan. Detta är ett typiskt passivt informationssystem, likväl som ett pappersark med text eller hårddisken i en dator. Om vi nu istället lägger en säck fylld med någonting trögflytande, tex olja, i lådan och upprepar försöket med kulorna så får vi ett aktivt självorganiserande informationssystem. Den första kulan trycker ned ytan och skapar en grop och övriga kulor kommer att samla sig runt denna.

Ett annat sätt att beskriva aktiva system är att likna dem med ett orört landskap där regn faller för första gången. Vattnet samverkar med landskapet och till slut bildas bäckar och floder. På samma sätt bildar hjärnan sekvenser och mönster.

Det är dessa mönster i hjärnan som gör att vi klarar oss i det vardagliga livet. Bara en sådan sak som att klä sig på morgonen skulle ta orimligt lång tid om vi behövde fundera på i vilken ordning vi klär oss. Säg att vi har elva klädesplagg. Av dessa finns det mer än 39 miljoner kombinationer, varav cirka 5000 är praktiskt genomförbara. Men pga hjärnans förmåga till mönsterigenkänning klarar vi av en sådan vardagssituation utan problem. Man säger att det mönster som hjälper oss att klä på oss i exemplet har ett stort upptagningsområde. Jämför med vattendroppen som faller inom flodens upptagningsområde och som utan problem förenas med den samma.

Man kan också föreställa sig en tratt som vi släpper kulor i. En stor tratt motsvarar ett stort upptagningsområde vilket ökar sannolikheten för att kulan ska fångas upp och trilla ned. Och om vi går tillbaka till exemplet med kläderna så innebär det att vi kan klä på oss även om vi får en helt ny uppsättning kläder. Vi behöver inte lära oss detta igen, vi känner igen situationen. Det är den här mönsterigenkänningsprocessen som brukar kallas varseblivning.

Men denna förmåga som är så värdefull i vardagslivet kan vara till hinder då vi försöker skapa nya idéer. Ibland sneddar vi mellan olika mönster pga någon slumpartad händelse, ta fallet med Newton och det påstådda äpplet. Det de Bono har gjort är att han har skapat verktyg för att avsiktligt hoppa mellan mönster för att vi ska slippa sitta och vänta på eventuella ”äpplen från skyn”. Istället för att forsätta framåt i samma mönster sneddar vi avsiktligt sidledes, gör ett lateralt hopp, till ett annat mönster. Detta tänkande i sidled kallar han för lateralt tänkande och det bygger enbart på funktionen hos självorganiserande informationssystem. Den typ av kreativitet som förknippas med exempelvis konstnärligt skapande ingår ej i begreppet.

Bilar med fyrkantiga hjul
Hur arbetar man då rent praktiskt? Först väljer man fokus, dvs vad arbetar vi med. Det kan vara ett allmän fokus, det föreligger inte något problem, vi vill bara skapa nya idéer kring ett ämne. Ifall vi önskar lösa ett konkret problem av något slag kallas det för målfokus. Därefter väljs ett lämpligt verktyg, kan tex vara slumpord eller provokation. Ett slumpord är ett substantiv som väljs slumpmässigt ur en lista som man sedan associerar utifrån. Exempel på en provokation som har använts är: ”Bilar ska ha fyrkantiga hjul.” Man får sedan försöka visualisera detta, den knyckiga gången som fyrkantiga hjul åstadkommer. Går det att komma tillrätta med den knyckiga gången? Ja, med en fjädring som tar hänsyn till denna. Ungefär så gick det till när den aktiva fjädringen skapades, som blir mer och mer vanlig hos exklusiva bilar. Tiden för själva idégeneringen är bara ett par minuter. Det har visat sig fungera bäst. Det är här som de Bonos påstående om att kreativitet kräver disciplin kommer in. Vi måste vara klara över vilket fokus vi arbetar med, vilket verktyg inom metoden som används och hur lång tid har vi på oss.

Sex tänkarhattar räddar sammanträdet
Den andra metoden, Sex tänkarhattar, är ett sätt att ta sig bort från argumenterande och motsatstänkande. Ta ett vanligt sammanträde. Hur ofta resulterar inte sådana i argumenterande för bevisa vem som har rätt eller fel? Alldeles för ofta vill jag påstå. Det går ofta prestige i sådana diskussioner och det blir svårt att hålla isär sak och person. Med Sex tänkarhattar använder man sig istället av parallellt tänkande. Vilket innebär att alla tänker samtidigt på förtjänster hos ett förslag istället för att ostrukturerat blanda positiv- och negativ kritik. För att åstadkomma detta används en av sex fiktiva hattar av alla i gruppen samtidigt. Hattarna används vanligtvis i följd ett par minuter per hatt och varje hatt kan användas så många gånger som det behövs. Ordningsföljden kan bestämmas från början eller växa fram under mötet. Vilka hattar finns då? Vi har:

Vit hatt som representerar tillgänglig och saknad information. Hur man får tag på information.

Röd hatt som står för uppfattningar och känslor. Det som sägs under röd hatt behöver ej motiveras.

Under svart hatt däremot måste man motivera det som sägs. Den står för det logiskt negativa.

Som ett komplement till den svarta hatten används gul hatt som står för det logiskt positiva. Den kräver ofta en större ansträngning vid användandet. Det är nästan alltid lättare att hitta nackdelar hos en idé än fördelar.

Den gröna hatten står för kreativitet och här kan man tex använda lateralt tänkande. Om den svarta hatten identifierar något problem i samband med ett förslag så kan den gröna hatten användas för att lösa detta.

Till sist har vi den blå hatten som står för processkontroll. Den står för det som kallas för metakognition, vilket betyder att tänka på tänkandet. Under blå hatt sätts dagordningen för mötet, vilken ordning och hur ofta hattarna ska användas.

Metoden lämpar sig för både individuellt användande och i samband med möten. Men det är förmodligen i det senare fallet som metodens förtjänster tas till vara på bästa sätt. Den skulle kunna användas i samband med stabsarbete för att fatta ett beslut i stort.

Att gå vidare
Det finns alltså ett olika kreativitetsmetoder, mer eller mindre utvecklade, och de som har beskrivits ovan är några exempel. Det viktiga för dig som vill förbättra ditt kreativa tänkande är att hitta en metod som du trivs med. Vilken kreativ stil passar dig? Om du är mer av det adaptiva slaget passar förmodligen en tydligt strukturerad metod såsom Lateralt Tänkande bäst. Är Du mer innovativ till din läggning passar troligen idésprutning bättre. Alla kan bli mer kreativa, men som i alla andra sammanhang krävs det övning. Det finns naturligtvis naturbegåvningar inom detta område såsom i andra. Men bara för att Frans Liszt har funnits så slutar vi inte att lära oss spela piano.

Från FOA-tidningen nr 5-2000 - www.foi.se/framsyn