Kanonverkstaden blev tankesmedja

Mats Andersson utvecklar en simulator som kanonskytten i stridsfordon 90 kan använda.

Den klassiska kanonsmedjan i Karlskoga har tystnat. Här har kanoner tillverkats i över hundra år till olika versioner av det svenska invasionsförsvaret.

Industrisamhällets slammer i stora verkstäder har ersätts av datorernas surr i smakfulla kontorsrum. Bofors Defence har sin framtid i lönsamma idéer och inte i stora tillverkningsorder från massarmén.

Företaget är svenskt och helägt av amerikanska United Defense.

- Vi har inte blivit uppköpta för att vi ska läggas ned utan för vad vi kan, säger Hans Kindrot som var med på den tiden när nästan tiotusen jobbade på Bofors.

Av Jan-Ivar Askelin

Han har polisonger, har färgat håret rött, bär kofta, är 24 år och talar närkingska. Fingrarna flyger fram över tangentbordet. Han heter Anders Eriksson och är 24 år. Han är en av nyckelpersonerna i det nya Bofors. Anders började som examensarbetare för några sedan och är dataingenjör och kommer från det som nu heter Örebro universitet. Han gick i småskolan när Steve Jobs presenterade den första macen och sa ”att framtiden var här”. När Berlinmuren föll hade Anders inte kommit i moppeåldern.

Nu sitter han på Bofors Defence, det svenska företaget som ägs av amerikanska United Defense, och skriver simuleringsprogram.

- Utan Anders och de andra simuleringsutvecklarna skulle vi inte klara det här, säger Hans Kindrot som var med redan på den tiden när nästan 10000 jobbade på Bofors och produktionen gick på högvarv. Nu är Hans Kindrot ansvarig säljare i Sverige för luftvärnsmateriel och tekniskt ansvarig för luftvärn över hela världen.

- Förloppen är så otroligt snabba att simulerade animeringar är enda chansen att förstå vad som händer. Annars är vi hänvisade till pyjamasark, dvs långa, randiga Excelsjok.

Anders demonstrerar ett sådant förlopp. Det är en raketdriven projektil, reatil, som kallas Abraham som ska kunna skjuta ned kryssningsrobotar. Scenariet är ett flygfält som skyddas av tre Abrahamlavetter. Sex kryssningsrobotar är på väg. Abrahamreatiler tjuter iväg och målsökarens laser söker samtidigt som projektilen snurrar med flera hundra varv i sekunden. Målsökaren kan känna av en kryssningsrobot på mycket långt håll. Verkansdelen skickar ut en riktad splitterskur och kryssningsroboten förstörs. Abraham går med tusen meter i sekunden och den ska klara en kryssningsrobot som går lika fort på motsatt kurs.

När Anders kör sin simulering i långsam fart kan man hänga med och se vad som händer. När han gör det i realtid poffar det bara till och smäller på en gång. Det är lite Stjärnornas krig över det hela, men det är en simulering. Det innebär att det som visas inte bara är en illustration utan också en beskrivning av vad som skulle hända. Ändrar man på förutsättningarna så blir också förloppet på skärmen annorlunda.

- När vi började med Abraham funderade vi på vilka knappar som operatören skulle ha. Ganska snart förstod vi att han inte skulle ha några knappar alls. Operatören kan inte göra annat än att hoppas att det ska gå bra, säger Hans Kindrot.

- Den här simuleringen gör också att man lätt drar sig till minnes när det påstods att kryssningsrobotar inte var ett större hot än att man skulle klara det med robot 70, en robot som en skytt riktar manuellt mot målet.

Låtsasskytte i riktigt pansartorn
Anders Eriksson visar hur simulering kan användas i en studiefas. Abraham är inget som finns, men delar av tekniken har prövats i verkligheten. Mats Gustavsson är en annan fd examensarbetare som också kommer från universitetet i den stad där det förr gjordes kex och skor och knappt inget annat. Mats utvecklar ett simuleringsprogram för skyttar i stridsfordon 90. Den som ska övas sitter i vagnens torn. Vagnens eget datanät som håller ordning på hur vagnen mår är kopplat till en vanlig PC. När programmet är klart ska skytten kunna följa mål på en skärm, välja laserpunkt för avståndsmätning, välja lämplig ammunition och skjuta.

- Det enda vi gör är egentligen att mata in värden i vagnens eget system, som ursprungligen är utvecklat för bilindustrin och därför är billigt, och så skickar vagnen tillbaka värdena till oss. I vagnen räknas ballistiken ut. Vet man avstånd till målet och målets fart så ställer kanonen in sig automatiskt.

Leopardsimulatorn en gammal teknik
Riktsimulatorn utvecklas även i en skrivbordsversion där man kan sitta vid sin dator och öva sin talang som kanonskytt. Med tiden ska också föraren och vagnschefen komma med och så kan hela besättningar i nät sitta och öva taktik eller undervisas av en lärare. En vits är att man kan sitta var som helst bara man är på nätet. Motsvarande simulator för stridsvagnen Leopard finns i tre containrar i Skövde.

- Det är en gammal teknik, säger Hans Kindrot. Utvecklingen går mot vanliga datorer och det fungerar minst lika bra. United Defense har hållit på med detta i många år. Vi har knappt börjat. Simulatorn blir ihopväxt med stridsutrustningen. Man gör samma saker och gränssnittet blir detsamma.

Bofors Defence förvandlas till en tankesmedja. Av drygt 500 anställda arbetar hälften på utvecklingsavdelningen. I december invigdes ett simuleringscenter i Dammbrokontoret. Kontorsmiljön är gjord för kreativitet och här finns arbetsplatser för tolv systemutvecklare och fyra industridesigners. Här ska framtidens idéer födas.

Utan simuleringsprogram inget vapen
- Vår kärnverksamhet är teknologier, säger utvecklingschefen Claes Carpenfelt. Det är dessa vi ska utforska och utveckla. I vissa fall kommer vi sedan att gå vidare till produkter, men det kommer inte bli vår sak att sköta tillverkningen. Idag har vi ingen tillverkning kvar, men väl montering, kvalitetskontroll och provning av färdiga produkter

Teknologistrategin går ungefär ut på att ha teknologiprojekt i tre olika tidsfaser. De teknologier som man kommit längst med kan leda till produkter för försvaret om tio år. Teknologierna för försvaret 2020 ligger givetvis ännu längre bort och i den tredje teknologipåsen finns sådant som man idag kanske bara kan spekulera kring.

Simuleringen spelar en viktig roll i studierna. Det ligger mycket simulering bakom projekt och produkter som Bonus, pansarvärnsstridsdelen som nu serietillverkas i Sverige och Frankrike, den bankorrigerade ammunitionen TCM och skyddssystemet Abraham ligger mycket simulering. Utan simuleringsprogrammet Bonsim som utvecklats tillsammans med själva vapnet skulle det inte ha blivit någon Bonus.

Kunglig svit och Amelintavla
- Det finns mycket att vinna på simuleringsbaserad framställning, SBA, säger Björn Lundblad, chef för modellering och simulering. 90 procent av ett projekts totalkostnader skapas under projekttidens första tio procent. Det är då man kan bygga in fel som man dyrt får betala efteråt. Genom bra simuleringsmodeller kan många sådana fällor undvikas.

Björn Lundblad menar att modellering och simulering oftast har bedrivits som stuprörsprojekt. Hela processen från tex avfyring till verkan i målet har studerats för sig. Visionen är att man ska kunna göra hela processen som en sammanhållen simulering i nätverk.

Fördelning av intelligens
Det nya Bofors ser intelligent ammunition som sin specialitet. Tidigare var det eldröret som man skulle vara duktig på. Det handlade om att kunna metallens egenskaper och få ett rör där stålet var så segt att det inte förändrades och inte så hårt att det blev sprött. Här var Bofors i decennier världsledande. Nu ser man eldröret mer som en leverantör av en intelligent stridsdel och konststycket är att kunna fördela intelligens och prestanda mellan kanon och ammunition. Därmed är det i framtiden svårt att säga vad som är en artilleriprojektil, raket eller robot.

Bofors menar att den intelligenta ammunitionen har många fördelar jämfört med roboten. Den är billigare och kan framställas i större serier och blir därmed ännu billigare. Ju smartare granat desto mer robotlik blir den utan att hamna i robotens prisklass. En bankorrigerad granat, TCM, kan gå sju mil och ändå ha femtio procents chans att komma bättre än 50 meter från målet. Om denna granat är bärare av två Bonusstridsdelar som själva söker upp sina mål så har man på sju mils avstånd meterprecision utan att använda en dyr robot med målsökare.

Bofors anser att kunskapen om sk intelligent ammunition var en stor orsak till att amerikanska United Defense köpte företaget. United Defense har inget eget kunnande på ammunition. Det är fartygskanoner och stridsfordon som är de stora säljarna. Med programmerbar intelligent ammunition kan ett eldrörsvapen ombord på ett fartyg skapa olika mönster av splitter som skydd mot anfallande robotar.

40 mm lvakan - en svensk klassiker
Fortfarande är dock de klassiska kanonerna i hög grad närvarande i Karlskoga. 1936 kom den 40 mm luftvärnskanon som Bofors kunnat leva på länge. I princip är det samma grundkoncept som gäller för kanonen i de stridsfordon 90 som monteras på området. Kanonen hänger med fortfarande på en demonstrator som enligt Hans Kindrot är betydligt mer än ”en gammal kanon på en kul traktor”. I den pansrade förarhytten sitter eldledarna med den senaste tekniken. Fd kustartilleriets rörliga 12 cm och arméns 15,5 cm kanoner har också hamnat på pansardumprar och finns nu som demonstratorer. De tas ut på tester och övningar och kommer hem till Backahallen i Karlskoga där den virtuella världen möter den värld som består av muttrar och skiftnycklar.

Det klassiska industriområdet där nästan alla kanoner till det gamla försvaret tillverkades är nu en småföretagsby. Inslaget av norska företag är så påtagligt att bygatan döpts till Karl Johann. I en lokal där en gång det svenska stålet smiddes, görs nu plastdetaljer till mobiltelefoner.

- Tiderna har förändrats, och nu till det bättre, säger Hans Kindrot som upplevt hela omvandlingsprocessen i Karlskoga. Vi har gått igenom kvarnen och fick beskedet att vi skulle omstruktureras så hårt att någon ville köpa oss. Men det som hände var att vi blev först i vår bransch i Europa att ställa om oss. Vi är klara att möta framtiden och det var det som lockade United Defense som ser utvecklingsmöjligheterna med samgåendet. Vi är inte någon kvarnsten utan porten in till Europa, säger man.

- Fast fortfarande tror nog många att vi sitter här i skogen och gråter och längtar tillbaka till den tid som var. Det gjorde vi kanske för fem år sedan, men inte nu.

Kunglig svit och Amelintavla
Trots att kanonerna bytts ut mot mjukvara så känner man ändå den gamla bruksandan. Här har man funnits sedan 1646 och här gjöts den första kanonen 1884. Och det klassiska brukshotellet finns fortfarande kvar med Amelintavla i matsalen och kunglig svit. Men framtiden skapas knappast längre med goda cigarrer och klirrande isbitar i brukshotellets salonger. Utan i ett kontorsrum. Av en 24- åring som färgat året.

En tanke som en av brukets ägare i historien, Alfred Nobel, nog skulle ha gillat.

Från FOA-tidningen nr 6-2000 - www.foi.se/framsyn