Sensornät från himlen till havsbotten när DBA-teorierna prövas i verkligheten

Framtidens försvar byggs till en enhet med riktiga och virtuella klotsar

Av Jan-Ivar Askelin

För 20 år sedan var det militären som ledde den tekniska utvecklingen. Nu är det företagen som är först och militären får ligga efter och plocka upp det som vi kan ha användning för. Företagens perspektiv på strategi är runt två år. Ericsson säger att 70 procent av det man säljer idag hade man inte för två år sedan. Nu måste försvaret anpassa sig till utvecklingstakten, säger Rickard Nordenberg som arbetar med att införa RMA, revolution in military affairs i försvaret.

Rickard Nordenberg ägnar sig åt teknikfrågor på krigsförbandsledningen och åt visioner på strategiledningen och sitter med i den RMA-grupp med representanter från Försvarsmakten, FMV, FOA, industrin mfl.

Datortempot styr försvaret
- Studier, forskning och utveckling svänger nu över från det vi varit vana vid till demonstratorer. Teknikutvecklingen och då särskilt IT-utvecklingen påverkar alla system. Datorerna blir dubbelt så snabba var artonde månad och det tempot måste vi ta hänsyn till. Demonstratorer kommer att bli allt viktigare i försvaret. Man kan se framtidens försvar som en helhet bestående av två sorters klotsar. Den ena sorten är saker, funktioner och system som finns i verkligheten och den andra sorten är demonstratorer som kan finnas såväl i verklighet som på en hårddisk. När vi testar försvaret är alla bitarna med. Man kan ändra och pröva och det ger helt andra möjligheter än tidigare. Bilden av försvaret ändrar sig hela tiden och det är behovet av nya förmågor som styr vilka delar som ska förverkligas.

- Ett sådant försvar som är en blandning av verklighet och simulerade funktioner fungerar bra som delar i FM utveckling. Skulle det säkerhetspolitiska läget försämras och vi t ex behöver en förmåga till långräckviddig bekämpning så duger det inte med ett flipperspel. Då skaffar man den förmågan genom att exempelvis hänga nya vapen på Jas. Det kan också vara så att man inser att en virtuell klots, demonstrator är så viktig för helheten att man måste göra den verklig.

Robotladdade lådor i busken
- Det kommer nya koncept hela tiden. Med ett demonstratorer i försvaret kan vi pröva vad som skulle passa våra behov. I framtiden kanske man får en helt annan syn på indirekt eld. Artillerister tänker måhända traditionellt på kanoner och hur man ska få dem att skjuta längre och träffsäkrare. Framtidens kanon kanske är elektrotermisk med få rörliga delar och där man ställer in vilken verkan stridsdelen ska ha. Vill jag skrämmas, skada litet eller skada mycket? Elden kanske inte ens kommer från kanoner utan från robotladdade lådor som man ställt ut.

Går det att gå från hårddisk till verklighet? Det tog ju över 20 år att få Jas i organisationen?

- Jag tror att i framtiden måste man se till vad som finns inne i en plattform. Plattformar som fartyg, flygplan och fordon kommer troligen att behöva betydligt längre livstid än vad som varit fallet. Det viktigaste blir inte att köra fortare och svänga bättre utan att det handlar om att kunna uppgradera saker som telekrig, vapen och ledning betydligt oftare än idag. Jas är modulärt uppbyggd. Det går att byta ut delar och de största förändringarna gör man genom uppgradering av mjukvarustyrda systemdelar. Därmed kommer Jas att kunna leva länge och vidareutvecklas.

Arbetet med det första stora demonstratorprojekt pågår som bäst hos Försvarsmakten, FMV, FOA och industrin. Det har kallats Demonstrator Gotland men det är inte säkert att Gotland blir inblandat. Fast gotlänningar ringer redan till Högkvarteret och undrar när man ska börja bygga antenner. Det som ska demonstreras är spanings- och underrättelsedelen i den triad som i övrigt består av ledning och verkan. Försvarsmakten utvecklar nu ledningssystemet mot en vision för att skapa bättre omvärldsuppfattning än vad som tidigare varit fallet. Syftet är att ta fram en lösning som överbryggar de traditionella stuprören mellan försvarsgrenarna och åstadkommer interoperabilitet. Det betyder att våra system måste kunna ”prata” med såväl varandra som med andra länders system när vi samarbetar.

Sensornät från himlen till havsbotten
- Viktiga delar i projektet är att testa ny sensorteknik, ny kommunikationsteknik, nya plattformar, datafusion, IT-säkerhet och hur man presenterar ett läge för beslutsfattarna, säger Rickard Nordenberg. Vi ska öva att hantera mark-, luft- och sjöläge på en gång och det handlar om att knyta ihop ett sensornät från aerostater och flygplan ner till havets botten.

År 2005 sker startskottet men det blir knappast med pukor och trumpeter för som Nordenberg säger hur inviger man ett bredband. Snarare får någon högt uppsatt person trycka på enterknappen och se något på en bildskärm.

Den symboliska handlingen kunde annars vara att skicka upp en jättelika aerostaten sex kilometer upp i luften. Den är stor som en jumbojet och kan lyfta två ton. Aerostaten kommer att vara en viktig länk i sensornätet, men dess viktigaste uppgift är att bära radarn som kommer att se mycket långt. Det talas om att räckvidden blir tio gånger bättre än vad vi ser idag.

- Tanken är att aerostaten ska göra nytta operativt säger Rickard Nordenberg. De monstrator projektet ska inte bara visa ny teknik utan även vara till nytta i fortsättningen.

Moderna aerostater har prövats sedan 15 år i USA där de används för att spana mot flygande knarkkurirer i södra USA. Övervakningen sägs ha minskat knarktrafiken i området betydligt. Däremot har aerostaterna haft vissa problem att hålla sig uppe på grund av dåligt väder. I Sverige är vädret visserligen tråkigare men kan passa aerostater bättre. - Det blir kabeln som går genom ovädret medan solen skiner på aerostaten, säger Nordenberg.

Förutom aerostater blir det andra nya system som prövas. Ett obemannat flygplan, UAV planeras att vara med. Det kommer att ha en större uthållighet än den modell som armén nu testar och ska kunna flyga upp till cirka 10 000 meter. Den ska kunna bära olika typer av laster och därmed ha olika funktioner. Under vattnet kommer det att finnas obemannade farkoster. Sådana har vi även idag, men det är förbundna till ett moderskepp med en kabel och Rickard Nordenberg tror att man kommer att testa en undervattensfarkost som kan navigera på egen hand.

Under vattnet blir det nya typer av sensornät. Gammal sensorteknik ersätts med ny.

- Sensorerna måste kunna identifiera vad de ser.

På marken kommer man att ”minera” med sensorer liknande de smarta puckar som visades i FOA-tidningen 1/99. Det blir förband som får nya uppgifter.

Stort och litet projekt
Projektet är stort och komplext, men Rickard Nordenberg säger att om man räknar i pengar är det litet.

- Vi ska nu i liten skala demonstrera teknikutvecklingen. Det är ju inte säkert att allt vi testar kommer att bli hålla måttet. Det ligger ju i själva demonstratortanken. Vi har kallat det för experimentövningar. När man experimenterar kan det faktiskt visa sig att resultatet inte motsvarar det förväntade. Vi måste försöka nyttja skattebetalarnas pengar på ett så förståndigt sätt som möjligt. Och genom att hitta felen redan på demonstratorplanet kan kostsamma ändringar senare i utvecklingen undvikas.

Från FOA-tidningen nr 6-2000 - www.foi.se/framsyn