I gråzonen mellan brott och krig finns största hotet mot västvärlden

Maffians organisation och drogkartellernas pengar är en farlig kombination

Av Jan-Ivar Askelin

Kalla krigets krigsmakter är på väg till skroten. Ett skäl är att det kalla kriget är slut. Ett annat att de i praktiken håller på att rosta bort och blir för dyra att hålla. Reagans rustning rostar, sade den amerikanske forskaren Michael O´Hanlon vid ett konfliktseminarium som FOA arrangerade i oktober.

Det gamla ska ersättas, men av vad? RMAförespråkarna har sitt svar. Det är systemens system, IT, sensorer, precisionsvapen som är framtiden. Andra är inte lika säkra på det revolutionära i den militära revolutionen utan menar att militären alltid tagit till sig ny teknik. Det vi ser är en evolution som så många gånger förr och ingen evolution.

O´Hanlon ställde sig utanför RMA-euforin och sade att man inte ser mycket av RMA i Pentagons budgetarbete. Det är samma satsning på stora plattformssystem som förr och driften av dessa plattformar kommer att sluka stora bitar av framtida försvarsanslag. O´Hanlon frågade sig om man inte redan nu har kramat ur det bästa ur RMA och att det är svårt att komma längre.

Även den mest avancerade sensor måste ge sig för naturen som dåligt väder och enkla skenmål är fortfarande effektiva som kriget i Kosovo visade. En annan brist med RMA är paradoxalt nog dess visionära syn. RMA tittar alltid 20 år framåt och glömmer dagens konflikter.

Gråzon brott/militär största hotet
En annan sak är vad man ska ha dessa nya försvarsmakter till vare sig det blir RMAprofil på dem eller inte. Internationella insatser i olika former nämns som den viktigaste uppgiften, men dessa konflikter är knappast något hot mot västvärlden och politiker måste ta stor hänsyn till de inhemska opinionerna innan man skickar sina döttrar och söner till ett främmande land där den egna nationen inte har några egna intressen att försvara.

Den amerikanske forskaren Robert Bunker har specialiserat sig på terrorism och andra former av icke-konventionell krigföring och pekade på var hotet mot västsamhällena finns. Det är i skärningspunkten mellan kriminalitet och krig, menade han. I denna gråzon kan samhället varken använda sin polis eller sina militärer. För att komma in i zonen ser man i USA en tendens att militarisera polisen och ge militären en polisprofil bl a med icke-dödliga vapen.

I gråzonen är samhällets motståndare organiserad i nätverk som kan vara av den klassiska cellmodellen där man högst kan förlora en cell, men inte hela organisationen. För att bekämpa dessa nätverk måste samhället, som idag är hierakiskt organiserat, också bilda nätverk. Som ett exempel på den växande faran med dessa nätverk tog Bunker de amerikanska gatugängen som exempel. 1960 fanns det sådana gäng i 58 städer. 1992 fanns det gäng i 769 städer. Bunker målade upp olika scenarier. Det troligaste är en attack mot samhället från organiserad brottslighet. Här finns drogkartellernas pengar och maffians organisation.

Någon måste kunna ta emot ny teknik
Det hjälper inte hur mycket avancerad teknik man har om man inte har förstånd att använda den, sade Laurent Murawiec från tankesmedjan Rand i USA. Tekniken måste komma in i organisation och doktrin. När datorerna kom tog det 15 år för företagen att ställa om sig. Först då fick man ut full effekt. Den tekniska skillnaden mellan Napoleonkrigen och amerikanska inbördeskriget är liten trots att industrialismen kommit till Amerika. På slagfälten var det samma typ av krig. Den stora skillnaden var mellan inbördeskriget och första världskriget. Den militära produktiviteten har i sekler följt ett mönster. I början händer inte mycket, så tar det fart och så ebbar det ut och tekniken har blivit ineffektiv och måste ersättas med något nytt. Murawiec tog som exempel riddarens rustning som till slut blev så tung att riddaren inte kunde röra sig och blev ett lätt byte. Vad har vi för tunga riddare idag? Murawiec pekade på plattformar som blir så få och dyra att man inte har råd att använda dem. Något att tänka på när USAs nyaste flygplan F-22 Raptor kommer att kosta över 120 miljoner dollar styck.

Krig är smärta, ångest och död
Den kontroversielle israeliska militärtänkaren Martin van Creveld - som dock är den ende författare som elever vid amerikanska försvarshögskolan läser två böcker av - anspelade också på riddarens rustning. Han liknade precisionsvapnen vid rustningen och dessa vapen är lika odugliga därför att de kräver en information som man aldrig kan skaffa sig. Kvalitetssträvan är ett tecken på tillbakagång. Krig handlar inte om högteknologiska leksaker utan om död.

Martin van Creveld levde upp till sitt rykte att säga tvärtom. Han ville i dessa tider när alla talar om förändring säga vad som aldrig förändras: krig har alltid handlat om, och kommer alltid att handla om, lidande, smärta, ångest och död. Arméer behöver inte soldater som kan skriva akademiska uppsatser utan soldater som kan skära halsen av andra soldater.

- Den som står ut bäst med detta vinner. Fråga Hizbollah, sade van Creveld. Trots att det är hans levebröd att utbilda officerare menade van Creveld att det var ett svaghetstecken att göra officerare till akademiker. I brist på krig skickar man dem till universiteten.

Att göra det ovanliga är vägen till framgång på slagfältet, sade van Creveld. Många glömmer bort att krig är en affär med två parter och krig innebär att man lär sig av varandra och anpassar sig till varandra. Därför ska man aldrig slåss mot en svagare motståndare, för man blir bara svagare själv vilket enligt van Creveld kolonialkrigen visade. Den svagare parten blir däremot starkare och till slut är man jämbördiga om kriget varar tillräckligt länge.

Kriget är en fortsättning av sport, slog van Creveld fast och sade att det var det enda i anförandet som han inte hade tagit från Clausewitz. Ett fotbollslag måste möta starkare motstånd för att blir bättre.

Den moderne härföraren står på slagfältet i grunden inför samma problem som Hannibal. Det är fyra principer som gäller:

• flexibilitet
• improvisation
• gott om resurser
• stryktålighet

Dessa principer måste finnas i hela organisation, från den menige i ledet till generalen. Och dessa principer kan inte prövas i fred. Det är först i kriget man ser vem som står ut längst med det.

Krig handlar om ideologier
Jasjit Singh, hög flygofficer och chef för ett försvarsforskningsinstitut i New Delhi, kunde i likhet med van Creveld tala över ämnet konflikter av egen erfarenhet. Några storkrig trodde inte Singh på. Det blir lokala gränskrig, men de kommer bara till det yttre att handla om territorier. Den verkliga orsaken till kriget är en strävan att sprida ideologier som kan vara såväl politiska som religiösa. Gulfkriget var det sista stora territoriella kriget. Det handlade om mark, gränser och naturrikedomar.

Krig kommer att vara en transnationell terrorism där den som tar till det asymmetriska kriget kommer att ha en fördel och staten vara på defensiven.

Singh talade om subkonventionella krig, vanliga krig på en lägre nivå. Han sade att det är en missuppfattning att gerillarörelser skulle vara dåligt utrustade. När den indiska armén kom till Sri Lanka hade rebellerna så bra störningssändare att de vann telekriget. Med dessa nya typer av krig krävs det också nya definitioner av vad som är krigsmål. Vad är en seger i detta krig?

Singh menade att det största frågan kanske var inte hur man skulle vinna kriget utan hur man skulle dra sig ur det. En anledning till detta är tendensen att oskyldiga civila drabbas allt hårdare. Av de 54 000 döda i Kashmirkonflikterna har bara var fjärde tagit del i konflikten. Resten är oskyldiga civila.

Från FOA-tidningen nr 6-2000 - www.foi.se/framsyn