Som grannens borr, men mycket värre
Vapen mot elektronik blir allt viktigare. Ny informationsskrift från FOA om elektromagnetiska vapen
Av Henrik Moberg och Åke Wiss
Laser och HPM är etablerade civila och militära forskningsområden. Modern materiel blir alltmer avancerad och beroende av elektronik. Det är därför viktigt att följa utvecklingen inom skydds- och verkansområdet. Elektromagnetiska vapen kommer att vara en viktig del av högteknologisk krigföring i framtiden.
Elektromagnetiska vapen brukar räknas till klassen icke-dödliga vapen, då de primärt utvecklas för att tillfälligt sätta materiel ur stridbart skick, samtidigt som antalet döda och permanent skadade människor minimeras.
Under de senaste 30 åren har olika vapenteknikområden utvecklats och nya tillkommit. Det första numret i skriftserien FOI orienterar OM presenterar elektromagnetiska vapen - laser och HPM (Högeffektspulsad mikrovågsstrålning). Syftet är dels att ge den tekniska information som krävs för en saklig debatt inom området elektromagnetiska vapen, dels att ge en översiktlig kunskap inom området för personal inom totalförsvaret. I framtagandet har experter från fyra avdelningar medverkat. Den 80- sidiga skriften kan beställas från FOI.
Karakteristiskt för en laserstråle är att den är enfärgad, sammanhållen och har hög intensitet. Från en glödlampa lämnar ljuset källan med olika våglängder i sfäriska vågor som snabbt ökar sin radie. Det utsända ljuset från en laser består i princip av en enda våglängd och är starkt riktningsberoende. Den belysta ytan är liten även på stort avstånd från källan.
Med laservapen avses lasrar som i första hand är konstruerade för att verka mot sensorer, antisensorlaser, men även sådana som kan bränna sönder konstruktionsmaterial, sk strukturförstörande lasrar. Verkansnivåerna spänner således över ett stort område. Den stora fördelen med ett laservapensystem är den snabbhet med vilken den kan lokalisera, mäta in och verka. Tekniken medger att detta sker på mindre än en sekund.
”Protokoll om förbud mot användning av synförstörande laservapen (Protokoll IV)” fastställdes i oktober 1995, och trädde i kraft i juli 1998. Protokollet är en del av FNkonventionen om inhumana vapen. Bakgrunden var en oro för bärbara laservapen som kan duscha stridsfältet med laserstrålar och skada många ögon. Det är i huvudsak denna typ av laseranvändning konventionen förbjuder, den innebär inget generellt förbud mot lasersystem på stridsfältet. Protokollet gäller endast mellanstatliga konflikter.
Skyddsmetoder mot laserstrålning kan i många fall användas för både det mänskliga ögat och för elektrooptiska sensorer, och kan ge skydd mot såväl störning som mot skada. Ofta kan metoderna även skydda en optisk sensor från att bli upptäckt. För att åstadkomma ett heltäckande skydd mot framtida laserhot kommer sannolikt kombinationer av flera skyddsmetoder att behöva användas.
FOA har i flera år studerat antisensorlaser och därmed tillhörande laserskyddsfrågor. Olika sensorers stör- och skadetålighet undersöks. Därutöver utvecklas avstämbara lasrar främst för verkan mot IR-sensorer. En viktig del av verksamheten är också utveckling av datormodeller för beräkning av prestanda för både skydd och verkan.
Som grannens borrmaskin - fast värre
Det är allmänt känt att elektromagnetiska fält stör elektroniksystem. Detta gäller allt från att tevebilden störs av grannens borrmaskin till att flygplan störtar på grund av strålning från en allt för närbelägen radiosändare. Eftersom konventionella mikrovågskällor, såsom radar, har pulseffekter på högst cirka 100 MW anges ofta detta som undre gräns för vad som avses med en HPM-källa. Någon generellt accepterad definition finns dock inte.
Huvudsyftet med HPM-vapen är att störa eller förstöra funktionen hos elektronikberoende system. Även en kortvarig störning kan innebära att ett kvardröjande fel uppstår, t ex att en bil eller dator måste startas om. För ett flygplan eller en robot kan ett sådant fel vara förödande. Enligt uppgift användes kryssningsrobotar med HPM-stridsdel i Gulfkriget och Kosovokriget. Det påstås att HPM-vapen använts som sabotage- och terroristvapen mot civila system.
I demonstrationssyfte byggde FOA redan i mitten av 1980-talet en enkel och billig lågfrekvent pulskälla inbyggd i en attachéväska. Sedan dess har FOA forskat på HPM-skydd. Från början av 1990-talet har forskning även bedrivits inom området HPM-vapen.
För att undersöka eventuella biologiska effekter av HPM har en exponeringskammare nyligen tagits i bruk vid FOAs enhet för experimentell traumatologi. Nervvävnad och blodkärlsceller ska undersökas med olika biologiska tekniker efter HPM-exponering för att klarlägga om förändringar i arvsmassa, cellskelett, kärlfunktion eller olika cellbundna signalvägar kan påvisas.
Från FOA-tidningen nr 6-2000 - www.foi.se/framsyn