Flygblad segervapen

Som att sälja tandkräm - fast allvarligare. Samma verktyg och metoder som reklamfolket använder för att få oss byta tandkräm används för att få soldater att ge upp eller varna civila för minor. Militären måste välja mellan flygblad och kanoner.

Av Jan-Ivar Askelin

Det kallas för psyops på det internationella militärspråket. På svenska skulle det heta psykologiska operationer, men vi har inget svenskt ord.

- Det behövs inte, säger en av de få psyopsexperterna i Sverige, Anders Johansson. Vi har ju inte ens ett svenskt ord för kåldolmar.

Anders Johansson är örlogskapten i reserven med 500 bryggtimmar på minröjningsfartyget Koster. Han är högskoleutbildad informatör och undervisar på FHS i psyops och medie- och kommunikationskunskap. 1998 var han informationsansvarig på den nordisk-polska brigaden i Bosnien. Anders Johansson har lärt sig psyops USA och gick ut som kurstvåa - endast slagen av Carl A Karlsson, major i reserven, fd infochef på FHS som nu arbetar på SAS med strategi- och kommunikationsfrågor.

Psyops innebär att man med argument försöker påverka attityder och känslor som resulterar i beteenden från en enskild individ till ett helt land. Psyops syftar till en aktivitet som är kopplad till en militär aktivitet. Spin-doktorerna (se ruta) har flyttat in i staben. Man måste kunna sälja in sina attackhelikoptrar.

Något svenskt psyops finns inte. Det närmaste vi kommer är psykologisk krigföring. Den är defensiv och sköts av Styrelsen för psykologiskt försvar, SPF.

- Vi hade attackflyg, men inget attackinfo, säger Anders Johansson. SPF kan inte förena psykologiskt försvar med krigföring. Och det finns en svensk motvilja mot att aktivt förändra beteenden. Försvarsmakten är i en omställningsfas. Man har varit rustad för krig och inte för ett postkonflikttillstånd. Försvaret har skapats av ingenjörer som inte ser själen. Vi har massor med prylar och saknar innehåll. Stridsvagnar och kanoner löser inte dagens militära problem som innebär att man kommer till ett område när konflikten är över. Först gäller det att stabilisera situationen och sedan att förändra attityder och beteenden.

I krig kan psyops vara att få fienden att ge upp. I dag kan psyops vara att rädda ungdomar från att trampa på minor. Få organisationer i världen har gjort så mycket för att öka medvetandet om minfaran som amerikanska armén. Detta visar spännvidden på psyops. Är psyops något nytt? Verktygen för att sprida budskap har blivit effektivare sedan Hannibals tid, men han var bra på psyops.

- Vi kommer ihåg Hannibal därför att han gick över Alperna med sina elefanter, säger Carl A Karlsson. Och så tänkte vi att om han kunde göra det så var han nog mäktig. Fast han kanske bara hade ett par elefanter. Det är bilden vi skapar inom oss som är den viktiga.

Verkliga och skapade hot
Det stora genombrottet för psyops kom med Gulfkriget där irakiska soldater gav upp förbandsvis. Psyopskampanjen planerades parallellt med den militära operationen. Målgruppen var de enkla irakiska soldaterna. De var rädda, trötta, hungriga och utkommenderade för att kanske dö i öknen. Man spelade på förväntningar (bomberna) och upplevelsen (död eller liv). Budskapet var enkelt: I går bombades förbandet intill och i morgon är det er tur. Tag detta flygblad och gå mot våra ställningar och rädda livet. Det var enkelt att mäta kampanjens framgång. Det var bara att räkna de som gav upp.

Men irakierna var inte dåliga på psyops. Iraks avsikt var att skapa störningar i Väst. Hur gör man detta enklast och snabbast? Jo, man sprider ett rykte om att terrorattacker planeras mot flygplatser i Europa och USA. Inte en bomb smällde, inte en terrorist dök upp. Det räckte bra med de bilder vi skapade själva. Sverige fick kalla in beredskapspoliser. Turist- och affärsresor bokades av panikartat.

En annan lyckad psyopsinsats var att Irak övertygade Israel och alliansen om att hotet med gasladdade Scudrobotar var verkligt. Jakten på Scudrobotarna drog stora resurser samtidigt som mycken diplomatisk möda fick ägnas åt att hålla Israel utanför kriget för att inte alliansen skulle spricka.

Stridsvagnar eller TV-tid
I postkonfliktvärlden har man inte en fiende som ska handla på ett visst sätt utan det kan gälla att få civila att förstå att det kan ligga minor i terrängen. Så här gjorde SFOR i Bosnien:

Målgruppen var pojkar. De drabbades svårt av landminor eftersom de lekte i terrängen. Budskapet att minor är farliga fungerade inte. Pojkarna hade sett för mycket av krig och vant sig. Däremot var de rädda för att inte få vara med sina kompisar. Vad har bosniska pojkar gemensamt? De är fotbollstokiga. Hur ska budskapet spridas? På en fotboll. Hur ska budskapet se ut? En bild på en enbent pojke som står utanför planen och ser polarna spela.

Det är sådant här som framtidens militärer måste kunna. Och då kommer man till en av de svåraste frågorna. Att välja mellan hårdvara och mjukvara, att välja mellan en stridsvagn och TV-tid. En stridsvagn kostar cirka 50 miljoner. För denna summa får man, tror Carl A Karlsson, en bra kampanj som på sex veckor minskar antalet minoffer med 80 procent. För en mindre summa kan sedan kampanjen hållas levande och minolyckorna på en låg nivå.

Efter Iraks invasion av Kuwait satsade exilkuwaiter motsvarande två stridsvagnar på psyops riktat mot den amerikanska publiken som enligt vad många anser starkt bidrog till att USA grep in militärt.

Innehållet viktigare än teknik
Carl A Karlsson ser tre utmaningar för att få en större förståelse för betydelsen av psyops.

• Vetenskapen måste inse att perception är lika viktigt som t ex laserteknologi
• Politiker måste förstå att detta verktyg inte bara finns utan att det också behövs
• Militärer måste kunna värdera psyops i förhållande till t ex stridsvagnar.
• - Teknik är nog bra, men innehållet är viktigast, menar Anders Johansson och ser följande hinder för psyops:
• Kunskapen är för dålig
• Konkurrens inom försvarsmakterna mellan psyops och hårdvara
• Oklart vem som ska betala.

Internationellt är USA ledande. Man har hållit på längst, byggt upp en organisation och använt psyops på fältet. Britter, fransmän och tyskar börjar också komma igång. USA startade i stor skala i Bosnien, men man har inte uthållighet för att driva detta i åratal. I Kosovo arbetar drygt hundra personer med psyops. Två av dessa är svenskar. Det finns en psyopsofficer i den svenska bataljonen och den andra svensken finns i den brittiska brigaden.

Carl A Karlssons vision är att vi ska kunna sända en psyopsgrupp på fem personer på internationellt uppdrag. Vi borde ha fyra grupper organiserade i Sverige och när det drar ihop sig till ett internationellt uppdrag kopplar man upp sig till universitet och liknande.

I den svenska officersutbildingen är psyops något som stoppas in i mån av tid och intresse. Man kan läsa mellan två och fem veckor vilket ger 2-5 poäng. Nästa år ingår psyops i det sk fackprogrammet på FHS och ingår i ämnet medie- och kommunikationsvetenskap med inriktning på kriskommunikation. Den kursen är öppen även för civila. Dessutom finns en veckokurs inom ramen för den frivilliga befälsutbildningen. Kursen ger en bra bild av hur man tänker psyops och hur psyops hanteras i militära staber.

Jan-Ivar Askelin är redaktör för Framsyn.

Från Framsyn nr 3-2001 - www.foi.se/framsyn