”Jag hör till dem som vägrat lyda order”

Tydlighet, kommunikation, tillgänglighet, förtroende och uppföljning - det är nyckelord i Ulf Henricsson definition på en bra chef. Själv tog det honom 25 år i officersyrket och ett uppdrag som bataljonschef i Bosnien för att förstå hur viktig chefsrollen är.

- Jag hör till dem som vägrat lyda order. Det fanns en måttlig förståelse från Högkvarteret för hur vi hade det i regniga och kalla Bosnien. När jag tyckte att mina överordnade blev för korkade stängde jag av kommunikationen.

Jan-Ivar Askelin

- Min tid i Bosnien som bataljonschef lärde mig att chefens betydelse som symbol inte kan underskattas. En av mina gruppchefer på bataljonen ringde mig för en tid sedan. Han hade skrivit en bok om upplevelserna där. Han beskrev ett besök som jag gjorde vid ett sjukhus på frontlinjen. Det var den ruggigaste miljön jag sett i Bosnien och det var ingen lätt uppgift för soldaterna som skulle skydda sjukhuset. Hade jag inte åkt dig så hade min trovärdighet blivit knepig. Det som står i boken visar hur viktigt besöket var för soldaterna. De fick se att chefen brydde sig, att han tog sig tid och tog samma risker som de gjorde.

Ulf Henricsson är för allmänheten känd som den förste chefen för den nordiska bataljonen i Bosnien. Det var ett av de tuffaste uppdrag som svenska soldater har haft vid en internationell insats. Sedan april är Henricsson civil och pensionerad överste 1 och chef för Försvarshögskolans ledarskaps- och managementinstitution. Där står han för den ”beprövade erfarenheten” som tillsammans med den vetenskapliga grunden ska ge bra forskningsresultat.

- Akademisk verksamhet handlar om att förena teori och praktik. Och man kan väl säga att det är två olika kulturer som möts och måste samsas.

Chefens uppgift
- Krigshistorien lär oss att en på pappret underlägsen motståndare ofta segrar om han har en överlägsen moral och etik samt stark motivation. Det är minst 50 procent av styrkan. En bra chef kan få fram detta. En dålig chef misslyckas. Så viktig är den militära chefen.

- Officersyrket går ut på att vara chef och ledare. Tyvärr skiljer vi i svenskan ofta på chef och ledare. Det tycker jag är olyckligt, är man inte ledare ska man inte vara chef. Utbildning och urval sker för att ta fram bra chefer. Om två militärer möts är alltid den ena chef över den andra om det behövs.

- I det civila tillsätts chefer på ett annat sätt. Där kan en duktig ekonom göras till en dålig chef. I det militära görs, något tillspetsat, duktiga chefer till dåliga ekonomer.

Svåra beslut
Att vara chef och fatta beslut är inte lätt. Ulf Henricsson ser två sorters svåra beslut:

• Du vet att beslutet kommer att leda till svårigheter för individer och organisation, i krig kanske till egna förluster.
• Du vet inte vilka konsekvenser beslutet kommer att få.

- Det är därför det är svårt att vara chef. Och det är därför chefer har bättre pröjs, säger Ulf Henricsson på en dialekt som visar att rötterna finns runt Stockholm.

- Ibland kryper man undan de svåra besluten. Det blir en lojalitetskonflikt mellan nivån över mig och de som jag leder. Många karriärsugna väljer dessvärre att ta konflikten nedåt och vara följsamma uppåt.

- Jag hör till dem som vägrat att lyda order. Det fanns en måttlig förståelse i Högkvarteret och regeringskansliet för hur vi hade det i det farliga, regniga och kalla Bosnien. När jag tyckte att mina överordnade blev för korkade stängde jag av kommunikationen. Jag frågade mig vad som kändes rätt just i denna stund och insåg att den enda lojalitet man kan ha är mot uppgiften. Den står över allt annat.

Samma regler gäller oavsett om cheferna är militära eller civila. Den stora skillnaden är miljön, säger Ulf Henricsson. Följande är viktigt hos en chef:

• Tydlighet. Det behöver inte alltid vara ett klart ja eller nej. Men om man inte kan bestämma sig ska man tydligt förklara det och varför.
• Kommunikation. Det måste finnas öppna kanaler mellan chef och medarbetare och det måste vara en sådan stämning att kanalerna används.
• Tillgänglighet. Chefen ska finnas ute i verksamheten och inte bland sina papper på rummet. PM kan andra skriva. Chefen ska visa att han bryr sig om sina medarbetare och vad de gör.
• Förtroende. Man måste visa att man litar på sina medarbetare och inte detaljstyra.
• Återkoppling eller feedback. Beröm och klander, men aldrig likgiltighet. Det går inte att låta beslut rinna ut i sanden, man måste visa att de är viktiga. Det svåraste med återkoppling är att som chef få en ärlig sådan själv. Det finns ett motstånd mot att knacka på överstens dörr och gå in och säga sitt hjärtas mening.

- Någon har sagt att omdöme kommer av erfarenhet och erfarenhet skapas av dåligt omdöme. Chefen måste tillåta att det görs fel ibland. En organisation som inte tillåter fel stagnerar.

Gemensam värdegrund
- Soldater riskerar livet och kan tvingas att ta andras liv. Det måste en officer ha tänkt igenom. Vi kommer inte undan de existentiella frågorna och vi måste ha en gemensam värdegrund, säger Ulf Henricsson.

Han vill inte gå så långt som att påstå att officersyrket är ett kall, men hävdar att det inte är som vilket arbete som helst.

- Om jag valt officersyrket som ett vanligt kneg mellan åtta till fem för att få frisk skogsluft på köpet så borde jag ha blivit lantmätare
i stället. Jag tycker dessvärre att vi är på väg mot åtta till femjobbet och duckar för de djupare frågorna.

- Vi officerare är redskap för svensk säkerhetspolitik och vi ska kunna utöva statskontrollerat våld. Vi ska försvara landet där behovet finns och i dag är inte detta att stå vid gränsen. Regementena är inte i första hand till för att försvara hembygden. Militärmusik på bygdegården är inte folklig förankring och ett dåligt skäl för militär verksamhet är lokaliseringspolitik.

- Vi är i Afghanistan och på Balkan och vi måste ställa upp. Skattebetalarna kostar på oss en internutbildning utan motstycke i samhället och då kan vi inte dra oss undan och säga att vi inte vill åka ut. Vi åker till Bosnien för att stämma i bäcken och det tycker jag är ett himla bra sätt att använda försvaret på.

- Nu är det lugnt därnere. En del säger tråkigt. Så då kan vi väl åka hem? Nej, det är lugnt därför att vi är där. Jag har jobbat i Bosnien i två och ett halvt år så jag tycker jag har viss insyn i detta. Och det tar inte fem år att skapa ett fungerande samhälle - det tar generationer.

Kamp om makt och pengar
Ulf Henricsson menar att konflikten i Bosnien inte handlar så mycket om etniska motsättningar mellan olika folkgrupper som om kampen om makt och pengar. En kamp där den ”lilla människan ” får sitta emellan. Och parterna har valt våldet som ett språk.

- Vi måste kunna hota med att tala samma språk och göra det bättre. Annars blir samtal resultatlösa. Tyvärr ser världen ut så i dag. Därför måste vi kunna ”kriga” och göra det bra. Att ha den förmågan är fortfarande det bästa sättet att slippa använda den.

- Det går inte att få effekt av ropet ”vargen kommer” om han aldrig dyker upp. Vi var en av de bataljoner som sköt tillbaka och det gjorde uppgiften lättare och framför allt säkrare för oss. De ville inte slåss därför att de varken ville riskera livet eller pengarna.

Ulf Henricsson och hans mannar åkte till Bosnien med inställningen att göra jobbet och att inte bli en slagpåse. General Vladic och Aftonbladets Staffan Heimersson hade tänt dem. Den ena sade att han skulle ”köra skjortan av svenskarna” och den andra skrev att Balkan var för farligt för svenskar. Heimersson ändrade sig dock sedan.

- När jag kom hem hade Göteborgs Tidningen kommit på idén att be folk skriva om de tio budorden. Jag åkte naturligtvis på det femte - du skall icke dräpa.

- Min första tanke var att säga nej. Men så tyckte jag att det var skräp att en som varit officer i 30 år inte skulle kunna säga något om detta och det gav mig en anledning att tänka efter.

- För mig är det ett lätt val. Om jag med mitt våld kan förhindra ett mycket värre våld så kan jag ta liv. Det är ibland nödvändigt att döda några för att spara hundratals oskyldiga liv. Så var situationen på Balkan, men allt måste naturligtvis ske inom ramen för internationella lagar och folkrätten.

Krigserfarenhet en färskvara
Ibland sägs det att eftersom Sverige inte har varit i krig på nästan 200 år så kan inte svenska soldater klara väpnad strid och officerarna är mer lärare än krigare. Ulf Henricsson håller inte med om detta.

- Först ska det slås fast att det inte kan vara något negativt med att vi har sluppit krig. Man kan ju säga att detta är ett tecken på att vi har fungerat. Och för övrigt är vår bristande erfarenhet av krig inte bara vårt bekymmer. Krigserfarenhet är nämligen en färskvara. Av dem som var med i Gulfkriget är inte många aktiva i dag. Dåvarande chefen för FN-styrkan i Bosnien, Michael Rose, skrev i sina memoarer om den nordiska bataljonen att ”de hade inte glömt bort att vara officerare och soldater trots att de levt i fred så länge”. Detta om något är väl ett bra betyg åt officersutbildningen.

Ulf Henricsson har varit med tillräckligt länge för att ha upplevt hur det militära ledarskapet vände.

- Jag kom ut som officer i slutet av 1960-talet. Det var en tuff tid. De flesta soldaterna var från Stockholm och de var inte okritiska. Så det fanns ett tryck underifrån. När folk vägrar att lyda order så märks det ju tydligt. Samtidigt nådde signalerna från Vietnamkriget vår militärledning. De amerikanska soldaterna hade inget förtroende för sina befäl. Hur var det i Sverige? Den gamla ordern ”Framåt” ändrades till ”Följ mig”. Klarare kan väl omsvängningen inte illustreras. Det räckte inte längre med att säga att en sak skulle göras utan vi måste också förklara varför.

För lite övning
Att vara chef tär inte bara på psyket. Det är nödvändigt att orka med fysiskt och fungera när tröttheten sätter in. Ulf Henricsson är bekymrad över att denna viktiga förmåga håller på att förloras i försvaret.

- Att vara chef kräver lång tids övning. Förr hade vi krigsförbandsövningar (KFÖ), det som i vardagsspråk kallas repövningar. Då tränades chefskapet en månad i sträck.
I dag är de yngre officerarna bara chefer i ett par dagar.

Repgubben har försvunnit i Sverige, men han finns i de internationella förbanden där många soldater är veteraner. En del har varit ute sammanlagt i sju år. Och då uppstår bekymmer med de unga officerarnas bristande erfarenhet.

- Det är inte lätt för en ung fänrik när en kille i 30-årsåldern klappar honom på axeln och säger att ”om han bara håller sig undan så fixar vi det är”.

- Vi övar inte, och vår bransch måste öva. Vi kan inte skicka ut soldater som inte är tränade för sin uppgift, detsamma gäller cheferna. Det var det vi skrev i det så kallade ”översteupproret”. Det var dock varken ett uppror eller en kritik mot reformen, utan just en varning för att vi övar allt mindre. Ett bra ledarskap kräver officerare som har övat.

Vill inte ha det ogjort
Ulf Henricsson var bataljonschef i Bosnien från september 1993 till april 1994. Jobbet på hemmaplan började redan i april 1993.

- Det var nästan som en ett år lång krigsförbandsövning - med skarpa inslag. Alla klarade livet, men nio blev skadade. Efteråt var jag trött som ett utskitet äpple. Det är fel att säga att det var en rolig upplevelse, men det är ingenting som jag ångrat och jag vill aldrig vara den förutan.

- Hur vet man att man ska klara av detta? Jag trodde förstås att jag skulle göra det. Annars hade jag tackat nej. Och efteråt tycker jag också att jag klarade det.

Under tiden skrev Ulf Henricsson dagbok för att dokumentera vad som hände och för att efteråt kunna säga vem som sagt vad.

- Dagboken blev efter en tid ett sätt att lätta på trycket. Och sedan rensade jag skallen med Bach och Mozart och kunde sova på nätterna. Det är viktigt att chefen sover. En trött chef är en dålig chef. Min stabschefs viktigaste uppgift är att säga åt mig när jag börjar bli löjlig och skicka mig i säng. Jag har sett chefer på stora övningar som kört dygnet runt, lagt sig i allt och svimmat av utmattning. Hur bra är man då som chef?

Frånvarande chefer
Följ mig! Var det inte så de brittiska officerarna skrek under första världskriget när de blåste i visselpipan och gick över skyttegravskanten?

- Jo, men de verkliga cheferna var långt bakom fronten. Den som sitter mummad och nyäten på ett slott medan soldaterna dör i lervällingen kan inte fatta några bra beslut. Han vet inte vad besluten får för konsekvenser, vad människorna som skickas ut går igenom.

- Ibland fruktar jag att vi är på väg tillbaka dit med det nätverksbaserade försvaret. Det är så många intryck som vibrationer, buller, rök och rädsla som inte förmedlas i nätet. Jag är rädd för att beslutet kommer att fattas i nya ”slott” långt bakom händelserna.

Ulf Henricsson tror inte att problemet går att lösa med delegering. Det är en önskedröm. Snarare ger den nya tekniken dåliga chefer en möjlighet att styra in i minsta detalj. Det finns en rädsla för CNN-effekten där en enskild soldat med ett misstag kan skapa en stor politisk kris.

- Jag tror att en dålig chef blir bättre i skiten än bakom optofibern. Man måste vara på plats och se vad som händer och hålla kontakten med en 3G-telefon eller liknande. Sensorerna är dumma, det är först människans tolkning som förvandlar data till information. Hjärnan lär trots allt kunna processa 30 Mb i sekunden.

I krig kommer även sensorerna att luras med skenmål och skenmanövrar. ”The Fog of war” kommer att bestå men på en högre nivå. Av alla faktorer i krig är det överraskningsfaktorn som är mest avgörande för framgång.

- Krig är inte logiskt. Krig är kaos. Det är svårt att styra kaos med logik. Och krig är inte kliniskt. Det är ett skitigt hantverk och människor kan göra de mest vedervärdiga saker mot varandra. Så ser världen ut.

Jan-Ivar Askelin är redaktör för Framsyn.

Från Framsyn nr 5-2002 - www.foi.se/framsyn