Det behövs något som pekar ut kursen

Den militära hotbilden har förändrats och blivit mer otydlig. Det gör att behovet av strategier ökar. I sommar kommer Sveriges första militärdoktrin som ska ge försvaret vägledning in i framtiden.

Av Jan-Ivar Askelin

Gustav II Adolf klarade sig utan. Karl XII behövde inte heller någon. Men i sommar kommer Sveriges första militärdoktrin.

En av de ansvariga för doktrinen är Ethel Limén, operationsanalytiker på FOI, disputerad kemist, med både Sunzis (Sun Tzu) Krigets konst och boxhandskar i bokhyllan. Hon har länge hållit på med kampsporter och tycker att Högkvarteret är ett bra ställe att träna boxning på.

Varför ska vi ha en doktrin nu, när det har gått bra utan tidigare?

- När hotbilden var mer avgränsad genererade den också tydligare uppgifter och då var behovet mindre av vägledande doktriner. Då klarade man sig med den operativa planeringen, säger Ethel Limén.

Nu finns det inte en bild utan flera. Det är en del av förändringen och försvaret behöver en vägledning. Det har andra länder också erfarit och det sveper en doktrinvåg över västvärlden. Ethel Limén säger att hon flera gånger fått frågan varför Sverige inte kopierar en Natodoktrin helt enkelt när samarbetet ändå är så nära.

- Vi går mot en ökad interoperabilitet. Det kan ses som en funktion av gemensamma stabsprocedurer, språk och tekniska lösningar. Den bidrar till förmågan att lösa uppgifter i samverkan med andra nationers staber och förband. Men detta innebär inte att vi ska kopiera något annat lands doktrin.

- Natodoktrinen är en kompromiss mellan medlemmarnas egna doktriner och lämnar inte något stöd i en nationell aspekt. Därför har de flesta medlemsländer egna nationella doktriner som stödjer nationens specifika behov. Vid framtagningen av den svenska militärstrategiska doktrinen har dock andra doktriner studerats, bland andra den brittiska och norska doktrinen.

- Skillnaden mellan att ha en vägledande eller en styrande doktrin är viktig. Den svenska doktrinen är av vägledande karaktär. Den säger inte hur saker ska göras utan ger exempel på hur de kan göras och förklarar varför. Doktrinen ska främst vara ett stöd vid all försvarsplanering. Det är planering på det högre planet och målgruppen är i första hand de högre nivåerna i Försvarsmakten, men den ska också användas i övningsverksamhet och vid undervisning.

Gamla militärteoretiker
Doktrinen bygger på kunskaper och beprövade erfarenheter. Kunskaper är till exempel de gamla militärteoretikerna som den nyss nämnde Sunzi. Han var general i Kina för cirka 2 500 år sedan och har i 13 korta kapitel lärt fältherrar fram till idag vad som är krigets konst. Även den tyske 1800-talstänkaren Karl von Clausewitz hänger med in på 2000-talet med principen om motståndarens tyngdpunkt.

Doktrin, strategi och vision är termer som används lite hur som helst. Ethel Limén förklarar skillnaderna så här:

- Doktrinen ska ge vägledning och förståelse för hur stridskrafterna ska användas idag och de närmaste åren. Visionen däremot beskriver hur organisationer bör utvecklas på lång sikt (10-20 år). Visioner grundar sig på slutsatser och antaganden från idébilder.

- Skillnaden mellan strategi och doktrin kan beskrivas som att policy och doktrin tillsammans uttrycker Försvarsmaktens militära strategi. Policy utgör ett handlande eller tillvägagångssätt grundat på principer, omfattande aktuell inriktning och ambitioner för genomförande av viss verksamhet med ett specifikt syfte. Doktrin uttrycker - i motsats till policy som är specifik - den generella delen av vår militära strategi, det vill säga den kunskap och de föreställningar som utgör den viktigaste grunden för verksamheten inom det militära försvaret.

Doktrinarbetet har tagit två år bortsett från förstudier. Kärnan finns på Högkvarterets policy- och doktrinsektion som finns på den strategiska avdelningen. Ethel Limén har svarat för det vetenskapliga och analysen och överstelöjtnant Patrik Ahlgren för ämneskunskapen. Försvarshögskolan har också bidragit med i första hand det militärteoretiska innehållet.

Den militärstrategiska doktrinen är första delen av ett paket som också ska innehålla en operativ doktrin och taktiska doktriner för försvarsgrenarna.

Ska finnas på nätet
Doktrinen är en bok på 200 sidor som också givetvis kommer att finnas på nätet. Förenklat uttryckt är doktrinen sammansatt

av kunskapselement som ska förklara varför försvaret ska göra på ett visst sätt och vägledande element som föreslår hur man kan göra det. Doktrinen presenterar ett urval av medel, metoder och de uppsatta militärstrategiska målen, men det är alltid individen som väljer metoder och medel för att nå det uppsatta målet.

Ett exempel är en diskussion om mål, metod och medel. Om målet är att vara konfliktdämpande i en internationell konflikt så kan metoderna vara övervakning, evakuering och stöd till civilbefolkningen. Övervakning kan göras med en viss typ av spaningsflygplan.

Doktrinen vilar på manövertänkandets grund. Detta innebär att man först definierar motståndarens tyngdpunkt enligt de principer som Karl von Clausewitz lanserade på 1800-talet. Tyngdpunkten kan på det högsta planet vara riksledningen, energiförsörjningen och så vidare. Den lägre operativa nivån har sina tyngdpunkter och varje lägre nivå har en tyngdpunkt. Målet är att få motståndarens bygge att stjälpa så att tyngdpunkten rubbas. Detta gör man genom att angripa avgörande punkter som har sårbarheter och som kan rubba tyngdpunkten. Angreppet ska bara ske när man är överlägsen.

Manövertänkandet är ett betraktelsesätt och inom detta ryms uppdragstaktiken. Denna taktik uppfanns av tyskarna i slutet av första världskriget och gick i korthet ut på att massanfallet skulle bestå av en massa småanfall där varje skyttegrupp hade sitt uppdrag och fick lösa det på bästa sätt. Taktiken lyckades och blev norm för de stora krigsmakterna. Att tyskarnas sista stora anfall ändå misslyckades hade andra orsaker.

Om fem år är det dags för en ny doktrin. Det är en färskvara, men allt behöver inte göras om från början. Sunzis tankar lär hänga med ett tag till.

Jan-Ivar Askelin är redaktör för Framsyn.

Från Framsyn nr 3-2002 - www.foi.se/framsyn