Dags att vidga vyerna

Vad väntar runt hörnet i framtiden? det svenska försvaret måste vända blickarna utåt och öva tillsammans med andra nationer. Det finns en fara i att vara för mycket hemma och bara ha sig själv som enda mått, anser Göran Pettersson som är chef för Högkvarterets perspektivplaneringssektion.

Framtidens försvarsorganisation bör vara flexibel och internationell. Experterna ska inte bara sitta på staberna utan måste komma ut på fältet och testa nya idéer. För att undvika ”intellektuell inavel” bör vi också satsa mer på internationellt utbyte, anser Göran Pettersson, chef för Högkvarterets perspektivplaneringssektion.

Av Jan-Ivar Askelin

Försvaret är som ett trevåningshus. Överst finns insatsvåningen, sedan kommer fabriken och universitet och längs ner i källaren finns lagret.

Med denna bild vill överstelöjtnant Göran Pettersson, chef för Högkvarterets perspektivplaneringssektion, förklara hur det nya försvaret ska organiseras.

- Den framtida organisationen kommer att styras av hur politikerna vill satsa på de olika våningarna. I källaren har vi lagret. Här finns allt från cykeln som ställts in för vintern och som bara behöver pumpas för att fungera till skolmatriklar. Cykeln är gripbar efter rundsmörjning och däckspumpning, skolmatrikeln kanske kommer till användning vid något jubileum. Försvarets lager ser ut på samma sätt, saker som är klara att användas och personallistor som inte är mer än namn på papper.

Göran Pettersson säger att mellanvåningen är både fabrik och universitet.

- Detta kan vara lite svårare att förklara. I fabriken produceras förband och här finns också materielförsörjningen. Det är utbildning och utrustning som är förbandens byggstenar. Man kan säga att i fabriken lärs det ut färdigheter. I ett skärpt läge går det att öka takten i fabriken.

Forskning och utveckling
I universitetet finns försvarets forskning och utveckling. Här samlas kunskaper som inte har något exakt mål och här utvecklas förband och idéer.

Det är universitets kunskaper som ska gå vidare till fabriken som i sin tur ska producera för insatsorganisationen eller lagret.

Insatsorganisationen är det som är gripbart just nu och förbanden ska kunna lösa samtliga Försvarsmaktens uppgifter, inte bara att hävda territoriet och möta ett väpnat angrepp.

Investering för framtiden
Göran Pettersson menar att mellanvåningen kanske är den viktigaste - åtminstone i dagens läge. Det är här det investeras för framtiden, men det är också den våningen som är svårast att motivera när kassan sinar.

- I insatsvåningen och lagret går det att säga att det finns si och så många brigader, men hur sätter man siffror på forskning och utveckling?

Nyttjandegrad och utbildning är två nyckelord för Göran Pettersson.

- Det gäller att hitta en balans. Om det satsas mycket på utbildning minskar nyttjandet och i stället fylls lagret. Betonas nyttjandet så hålls lagret på en lägre nivå. Det viktiga är att ha rätt saker i lagret. Vi har ju svårt att tänka oss att Volvo en gång i tiden skulle lägga upp ett stort lager med Amazoner för att sälja 20 år senare, säger Göran Pettersson och låter antyda att försvaret nog hade rätt många ”Amazoner” undanställda.

Trevåningshuset är ingen ny idé och när det gäller mellanvåningen drar Göran Pettersson parallellen med Tyskland under mellankrigstiden.

- Efter Versaillesfreden förbjöds Tyskland att ha en stor krigsmakt. Landet fick inte ha en stor stående styrka och inte bygga upp reserver. Så Tyskland placerade huvuddelen av krigsmakten på mellanvåningen och gav alla en överutbildning. Stor tonvikt lades vid underofficerare och underbefäl och det utvecklades nya sätt att föra krig. Meniga soldater uppgraderades till gruppchefer och när Tyskland sedan bröt mot fredsavtalet och införde värnplikt så växte armén från ”100 000 gruppchefer” till en miljonarmé med modern utbildning.

Detta gav som bekant också resultat. Den tyska krigsmakten verkade fram till 1942 vara omöjlig att besegra.

Obalans mellan våningarna
Dagens försvar har knappast någon balans mellan våningarna och Göran Pettersson menar att inte ens flygvapnet eller marinen kan räknas som en insatsorganisation.

- Flygvapnet har fördelat flygtiden jämnt över alla divisioner med undantag för den som är öronmärkt för internationella uppdrag. Den flyger lite mer, men de övriga är inte tillräckligt bra för att klara av de svåraste uppdragen internationellt. Flygvapnet har inte någon spets utan det är jämndåligt eller jämnbra - vilket uttryck man nu vill använda.

- För att klara av de internationella uppdragen lever vi på arvet och åker snålskjuts på att vi fortfarande har kvar folk från de år där vi kallade in 40 000 man om året. Ska vi åka ut i världen så sätter vi in en annons i Dagens Nyheter och det är givetvis ingen framtidslösning. Av dem som åker ut så är det många namn som återkommer. Deltagandet i internationella insatser är inte så spritt i befolkningen som det ibland sägs.

- Tyvärr har vi fått en diskussion om på vilken sida om nationsgränsen som vi verkar. Det handlar om nationellt och internationellt när vi egentligen borde studera olika typer av insatser, säger Göran Pettersson. För de internationella förbanden kräver vi en annan skyddsnivå än för de nationella förbanden fast uppdragen om det skulle bli ett krig i Sverige skulle vara mycket svårare.

Risk för ”intellektuell inavel”
Internationaliseringen har blivit mycket påtaglig för försvaret och Göran Pettersson menar att det är viktigt att vi drar fördelarna av detta. Om vi inte bryter vår isolering finns en uppenbar risk för ”intellektuell inavel”.

- Vi borde åka ut med mindre förband och öva med andra nationer. Det finns en fara i att vara för mycket hemma och att ha sig själv som enda mått. Ibland hörs uttrycket att ”vi är världsledande på detta område” och detta konstaterande följs ofta av att ”det här är vi ensamma om”. Då borde vi nog fundera på varför ingen annan gör som vi. Om jag kommer in på posten och inte ställer mig i någon av de fyra köerna utan går till den femte kassan så kanske anledningen till att ingen står där är att den kassan är stängd.

När militärer ska diskutera ett framtida försvar söker de sig ofta, enligt Göran Pettersson, likt flugorna till sockerbiten, det vill säga organisationsfrågorna. Det är här fyrkanterna finns och så kan de ha oändliga diskussioner om ”verksamheten i Söderhamn”. För att betona det nya drar Göran Pettersson fram två olika typer av militära etablissemang:

• där förbanden utbildas
• där förband utvecklas

- Det senare är en ny idé och jag kan inte förstå varför operationsanalytiker och andra experter bara ska vara på staberna. Vi kan ha forskare och experter från FMV med på fartygsbryggan och i radarstationen för att testa nya idéer.

Inte så dramatiskt
Försvarsbeslutet 2004 är omdiskuterat och många ser det som en vattendelare. Här kommer de tunga besluten om det nya försvaret att tas och här förpassas det gamla till historien. Göran Pettersson håller inte med om att det blir så dramatiskt.

- 2004 kommer man att fatta beslut som det då finns tillräckligt med underlag för och resten får vänta. Förändringar tar lång tid, men de kommer plötsligt. Trenderna finns länge och sedan kommer beslutet som förändrar allt. Sveriges EU-ansökan är ett exempel på detta. Att vi någon gång skulle gå med i EU var inte överraskande men beskedet om ansökan kom som en blixt från en klar himmel i en bisats i slutet på ett krispaket. Och när vi väl kom med i EU så har det förändrat mycket, inte minst för försvaret.

Vilka trender kan man då se i försvaret?

Göran Pettersson ser några:

• Nyttjandet av försvaret blir mindre dramatiskt. Tidigare hade det närmast bibliska dimensioner där nationens överlevnad stod på spel. I framtiden kommer försvaret på något sätt alltid att nyttjas.
• Personal är inget givet. Försvaret måste gå ut på marknaden och konkurrera om kompetensen. Det gäller såväl officerare som soldater vare sig de är värnpliktiga som i dag eller är anställda på längre tid.
• Konsekvensen av en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i Europa. Vad förkortningarna heter spelar mindre roll. Det kan i framtiden visa sig att EU utgör en hårdare kärna än ett nytt Nato med 45 medlemmar.

Trenderna får stor betydelse för hur försvaret kommer att organiseras och vilka krav som ställs, tror Göran Pettersson:

- I den gamla världen talades det bara om det enda stora testet - när invasionen kom. I morgon ställs försvaret regelbundet på prov och för att bibehålla folkets förtroende krävs att man inte misslyckas.

Jan-Ivar Askelin är redaktör för Framsyn.

Från Framsyn nr 3-2002 - www.foi.se/framsyn