”Folkrätten kryper närmare”

Framtidens officer har skyldighet att ställa upp internationellt. Därmed blir folkrätten ännu viktigare i officersutbildningen, säger Ove Bring, folkrättsexpert vid FHS.

Av Jan-Ivar Askelin

Nyhetsbilderna på TV från världens konfliktområden följs ofta av kommentarer om påstådda brott mot folkrätten. Israels militära aktion på de ockuperade områdena sägs innehålla brott mot folkrätten. Det amerikanska svaret på attacken den 11 september gjordes med hänvisning till staters rätt till självförsvar. Om Israel har begått brott mot folkrätten och om USA tänjt på gränserna för ett lands rätt till självförsvar är föremål för ständiga diskussioner. Man kan inte säga annat än att folkrättsfrågorna är aktuella.

- Folkrätten kryper närmare säger Ove Bring, professor i internationell rätt vid Stockholms universitet och FHS. I och med att internationell tjänst kommer att ingå i en svensk officers uppgifter och inte längre vara frivillig ökar kraven på officerares kunskaper i folkrätt.

Ove Bring kom till FHS i början av 1998 som en följd av att skolans rektor Claes Thornberg ”såg i stjärnorna” att folkrätten skulle bli ett viktigt ämne för framtida officerare.

Begreppet folkrätt är inte allmänt. Det finns i Sverige, Tyskland och några länder till. Internationellt hör det hemma under begreppet internationell rätt och kallas då public international law. Internationell rätt är ett praktiskt instrument för att klara av tvister över nationsgränser. Det kan också gälla affärskontrakt eller hur vårdnadstvister ska hanteras (private international law). I dessa fall har den internationella rätten klara regler. Folkrätten har också sina regler men här är utrymmet större för tolkningar och påföljderna blir annorlunda.

- Brott mot folkrätten får ringar på vattnet. Den aktuella kritiken mot Israel innebär såväl opinionskostnader som ekonomiska kostnader, säger Ove Bring. Den allmänna opinionen har satt ner foten. Sharons soldater är skyddade av den israeliska staten, men soldaternas handlingar kan ändå få negativa följder för staten Israel.

Staters rätt till självförsvar är reglerat i Förenta nationernas stadga, artikel 51. Denna stadga skrevs i spåren av andra världskriget. Tanken på ett krig mot terrorism fanns inte. Konflikter antogs vara mellan stater. Icke-statlig aktör är ett senare begrepp.

Rättschefen vid amerikanska utrikesdepartementet Gary Sharp sade nyligen vid ett FHS-seminarium om folkrätt att man får klara sig med de gamla reglerna och Ove Bring menar att det i en anpassning till tiden inte längre går att vara så strikt.

- Vi kommer att, på gott eller ont, att bli öppnare för vidare tolkningar av folkrätten.

Folkrätten har möjligen en stark ställning i Sverige och tanken på att skydda individer är stark i västvärlden. Men det finns skillnader i världen på synen på folkrätt. Ove Bring ser en konflikt mellan suveränitet och intervention.

- Det är ett spel med olika värden. I västvärlden slår man vakt om människans integritet. I den tredje världen är statens integritet viktigare. Det är svårt att få länder som Kina, Indien och Malaysia att förstå vår inställning till folkrätten där individen har satts i fokus. Det pågår ju i väst ett suveränitetsläckage. Ländernas ledande politiker får allt mindre att säga till om när nationalstaternas makt minskar.

Ove Brings tror att vi kan vänta oss:

• Beredskap för militära svar på IT-attacker
• Fall där stater hävdar rätten till självförsvar som förebyggande åtgärd.
• Humanitära evakueringar, att rädda människor från ett farligt område.

Däremot anser Ove Bring att det är tveksamt om vi får se mer av humanitära interventioner av typ Kosovo eller fredsframtvingande operationer. De senare är dyra, farliga och svåra att administrera.

I denna prognos ligger de trender som man kan se av folkrätten idag. Hur ska folkrätten reglera staters rätt att svara på IT-attacker och vilken rätt har stater att försvara sig mot attacker från icke-statliga aktörer som t ex al-Qaida?

Den nya tidens vapen, IT-attacker
Gary Sharp har specialstuderat den nya tidens vapen, IT-attacken. Han har testat de amerikanska myndigheternas IT-säkerhet och med de små resurser han hade till förfogande kunde man åstadkomma så mycket att han menar att det inte finns något helt säkert IT-skydd.

- Med bara en radiosändare i en bil kan man störa GPS-signalerna över en stor del av Europa säger han.

Gary Sharp menar IT-vapnets möjligheter väcker nya frågeställningar som kan besvaras med gamla svar.

- Om man inte får bomba en damm med flygplan får man manipulera med datorerna så att dammluckorna öppnas? Nej, naturligtvis inte. Skadan blir ju densamma.

Gary Sharp betonar att tröskeln för att svara militärt på en IT-attack måste vara mycket hög därför att det är svårt att veta vem som är den skyldige. Man kan veta vilken knapp som har tryckts, men inte veta vem som tryckte på knappen.

Inför försöket att med militära medel frita den amerikanska gisslan i Teheran 1979 frågade USA Sverige om vi ansåg att detta var förenligt med staters rätt till självförsvar. Det svenska svaret var nej. När USA svarade på attentaten mot amerikanska ambassader i Afrika med att skicka kryssningsrobotar mot Afghanistan och Sudan så var det få länder som ansåg att rätten till självförsvar tillät detta. Sedan dess har mycket hänt, sade Ove Bring.

- Efter den 11 september har mycket ändrats. Sverige anser att det måste vara en mycket stor terroristattack för att en stat ska kunna svara med militära medel, men vi måste också vara medvetna om att USA inte har det kravet på terroristattackens omfattning.

Förre kabinettssekreteraren Sverker Åström var under FHS-seminariet mycket kritisk till den senaste utvecklingen och menade att FN-stadgans kapitel om staters rätt till självförsvar getts en så ny tolkning att man noga måste definiera vad denna nya icke klart uttalade tolkning innebär. Om man inte gör detta sade han och hänvisade till Israels svar på terroristattackerna kommer den ”internationella lagen att ersättas av djungelns lag”.

Sverker Åström jämförde bombattentatet i Oklahoma med attacken mot World Trade Center och menade att det inte var någon skillnad i princip. Oklahomadådet sköttes av polisen och det borde man ha gjort efter attentatet i New York också, menade Sverker Åström.

Varför det ena ledde till rättegång och det andra ledde till krig förklarar Ove Bring så här:

- Attacken den 11 september hade karaktären av samordning och man anade en internationell koppling redan på ett tidigt stadium. Och al Qaida och Bin Laden var inte okända i USA före den 11 september. Dessutom hade man före den 11 september antagit en rad resolutioner mot terrorism och med krav på utlämning av Bin Laden. När dådet väl inträffade var stigen så att säga redan upptrampad och USA hade genast efter dåden ett stort stöd hos världens stater som kanske något ändrades när Afganistan angreps. I botten ligger givetvis också storleken på attackerna.

Jan-Ivar Askelin är redaktör för Framsyn.

Från Framsyn nr 3-2002 - www.foi.se/framsyn