Ledningsberg med hemkänsla

Av Jan-Ivar Askelin

Längst in i den hemliga och katedralliknande Musköbasen finns det allra heligaste - ledningscentralen. Den är inrymd i ett eget hus som vilar på stora fjädrar som ska fånga upp stöten från en kärnvapenexplosion.

Från ledningscentralen sker den sjöoperativa ledningen för en stor del av Östersjön. Chefen för militärkommandot leder i krig över 27 000 personer utefter kusten, till sjöss, i luften och i havsdjupen.

Den som föreställer sig att ledningscentralen skulle spegla denna dramatik blir besviken. Här härskar Bill Gates och Windows precis som hemma och på jobbet. Dataskärmen ser likadan ut med välkända symboler för ”din dator” och ”papperskorgen”. Enda avvikelsen är symbolen för Strima, stridsledning i marinen, som är en del av marinens ledningssystem, Lim. Det är nästan så att man tror sig kunna markera den fientliga armadan och stoppa den i papperskorgen.

- Vi har medvetet satsat på en datormiljö som folk är vana vid hemifrån, säger Ulf Edman, kommendör 1, chef för Ostkustens marinkommando. Det ska i stort sätt gå att direkt sätta sig vid skärmen här och börja jobba.

Ulf Edman säger att marinen är den enda försvarsgren som har ett fungerande ledningssystem och han tycker att armén och flygvapnet kunde ta efter. Framsynthet, engagerade medarbetare och en bekant datormiljö är enligt Ulf Edman marinens framgångsrecept. Till viss del har dock Ulf Edman fått rätt i och med att Kosovobataljonens ledningssystem är en arméanpassad version av marinens ledningssystem.

De värnpliktiga har ofta bäst koll
Kapten Per Nordlöf är chef för själva ledningscentralen. Den ser ut som vilken datormiljö som helst med tillhörande tekniker som river ned allt för att sätta upp något nytt och häftigare.

- Tekniken utvecklas hela tiden, säger Per Nordlöf. Det är svårt att hålla samma tempot i utbildningen. De värnpliktiga kan oftast mer än stabsmedlemmarna och undrar varför vi har version 6.0 när 7.0 redan är ute eller erbjuder sig att ta med sitt eget grafikkort. Så ser verkligheten ut. Det visar att vi gör rätt som satsar på en gränssnitt som är välkänt och samtidigt går det helt att lyfta in hyllvara i militär miljö. Vi måste ju testa att grejerna klarar de militära kraven.

Ledningssystemet har varit i bruk i tre år och utvecklas hela tiden. I november ska man kunna skicka e-post från kontorsrummet i kanslihuset direkt till hytten på ett fartyg oberoende var det befinner sig. Meddelandet krypteras och i hytten dyker det upp i klartext.

En annan nyhet är ett uppföljningssystem för att sammanställa och presentera information från olika marina enheter, Mind-Marin, som har utvecklats vid FOA 7 av bl a mariningenjören och forskaren Johan Jenvald.

Mindsystemet har tidigare använts för uppföljning, analys och utbildning av mekaniserade förband inom armén, sammansatta insatsstyrkor inom räddningstjänsten, polisen och katastrofsjukvårdet. Se grafik sid här.

Fartyg i sjönöd - kretskortet sprack
Täta läckor och släcka bränder ska besättningen kunna klara av i strid, men när ett kretskort går sönder blir det värre. Så är det moderna sjökriget. Per Nordlöf berättar hur taktikrummet kan användas:

- Fartygchefen meddelar att han behöver ett nytt kretskort av en viss typ. I taktikrummet sitter en expert på underhåll och han plockar snabbt fram uppgifter om var närmaste kretskort finns, ordnar fram ett sk lagfartyg och leder fartygen till en mötesplats så att stridsfartyget kan få sitt kretskort utan att behöva ödsla tid på att ta sig till en bas. Fartygschefen kan få annan viktig information som t ex att den bas som han tänkt sig inte längre är i det skick som han hoppats på och han får då order om vart han ska ta vägen. Samtidigt kanske fartygschefen har svårt skadade som snabbt måste få vård. Då kan man i taktikrummet snabbt ta reda på var närmaste sjukvårdsresurs finns. Det kanske är en liten kobbe där det finns några som kan ta hand som de sårade och ge dem första hjälpen och sedan flyga dem med helikopter till ett bättre ställe.

Bakom taktikrummets kulisser finns specialstaber som servar taktikrummet med information. Poängen är att alla i staben ska ha samma läge. Vissa uppgifter är dock så känsliga är de hålls utanför den allmänna lägesbilden.

Flygets radar bjuder på informationen
Stridsledningens ögon är flygvapnets radarstationer. Cirka 100 PS 870 utefter kusten dubblerar och överlappar varandra och täcker in en stor del av Östersjön. Föremål som inte är större än fyra kvadratmeter - en liten roddbåt - kan under gynnsamma omständigheter upptäckas och följas. Det normala är att ledningscentralen används för sjöbevakning dygnet runt som sköts av tre värnpliktiga. Fartyg indelas i olika klasser och får sin identitet, ett nummer som följer fartyget på dess färd på Östersjön. Om fartyget avviker från sin förutbestämda kurs kan man titta närmare på det och kanske sända ut ett flygplan från kustbevakningen. Fartyg som misstänks för tidigare oljeutsläpp kan förses med ett extra vakande öga. På skärmen kan man visa alla kända fartyg eller en eller flera grupper, som t ex statsfartyg.

Muskö är en av sex centraler. De övriga ligger i Göteborg, Malmö, Karlskrona, Visby och Härnösand. Centralerna kan skicka data till varandra och från västkusten ska man kunna leda på ostkusten och vice versa. Teoretiskt skulle alla länder runt Östersjön kunna samköra sina system så att alla fick en totalbild. Estland har tex köpt marinens Strima.

Berget är som en ubåt
Ledningscentralen i Muskö är ju synnerligen fast, men Ulf Edman poängterar att marinen satsar på både fast och rörlig ledning:

- Jag kan leda marinkommandot lika bra från en rörlig brigadstab, en kustkorvett eller en ledningscontainer som står på ett minfartyg eller en isbrytare. Vi behöver inte berget för att kunna leda, men jag kan inte få in i mitt huvud att det ska vara en nackdel av vara i berget. Ibland tycker jag det framställs som att detta är det sämsta av alla alternativ.

- Berget är som en väldig ubåt, säger Ulf Edman med ett förflutet i havsdjupen. När man stängt luckan får man klara sig själv.

Musköbasen firade i september 30-årsjubileum i skuggan av ett nedläggningshot som upplevs som mycket påtagligt. Det är svårt att tänka sig att denna väldiga anläggning som är den största grotta som sprängts ut i Sverige skulle stängas, men försvarsplanerarna kunde ha stått inför ännu större problem om de ursprungliga planerna fullföljts för då skulle Musköbasen bara ha varit en av fyra lika stora anläggningar.

Basen började byggas 1953 och stod färdig 1969. Då flyttade marinens ledning ut från Skeppsholmen och var fram till mitten av 1970-talet placerad i kanslihuset på Muskö. Flottans krigsammunition fanns dock kvar fram till 1980 på Fjäderholmarna i Stockholm. En viktig anledning till att bygga Musköbasen var att i kärnvapenåldern undvika ha ett så stort militärt mål i Stockholm.

Uthållig ledning är militär specialitet
Lugnet är normalläge i ledningscentralen, men den 1 augusti 1999 bröts sommarfriden. Brandkåren på Södertörn ropade på hjälp när branden bröt ut i Tyrestaskogen. Ett par dagar senare var 470 militärer ute i skogen och det såg ut som ett härläger. När det var som mest kritiskt gick helikoptrarnas vattenskopor som ett paternosterverk och fronten kunde hållas.

- Brandkåren är inte van att arbeta i veckor, men det är vi bra på, säger informationsoffi- cer Sven Åke Jakobsson. Vår specialitet är kombinationen av massinsats, uthållighet och ledning.

Samarbete med övriga samhället är inte främmande för den till största delen civila arbetsplatsen. Till ovanligheterna hör dock filminspelningar. Bakom en även på Musköbasen påtaglig avspärrning pågår ett stormigt avsnitt av Skärgårdsdoktorn. Läkarbåten kränger vådligt på ett rytande hav och vinden tjuter - men det är bara i en av Muskövarvets dockor.

Från FOA-tidningen nr 4-1999 - www.foi.se/framsyn