Nr 1 Militärteknik
Militär teknik inte bara militär teknik
Militär teknik kan vara teknik för militärt bruk som vapen och sensorer. I Sverige och vid Försvarshögskolan är begreppet vidare. Här undervisas i och forskas om teknikens inverkan på militär verksamhet och kärnan är teknikens inverkan på den militära yrkesrollen. Tekniken löser inga militära problem i sig, skriver professor Stefan Axberg i introduktionen till detta nummer, som till största delen gjorts av institutionen för militärteknik vid Försvarshögskolan.
I den tvärvetenskapliga synen på ämnet militärteknik understryks att den militära tekniken inte lever sitt eget liv. Teknologi är utveckling och användning av teknik. Den påverkas av sociala och kulturella förhållanden. Tekniken däremot styrs av grundläggande naturlagar. Om man inte inser denna skillnad är det lätt att skaffa sig en teknik som inte går att använda.
Cykelns historia visar på samspelet mellan teknik och samhälle. Cykelliknande fordon hade funnits i sekler. De var farliga att använda och betraktades länge som idrottsredskap för djärva män. När synen ändrades till att cykeln skulle vara säker, samtidigt som tekniken var mogen för en sådan säkerhetscykel, var den moderna cykeln född. Ett än så länge outforskat område är om de alltmer tekniska barnvagnarna är ett resultat av pappaledigheten...
Det finns många militära exempel på att inte förstå hur en ny teknik ska användas. Kulsprutan hade funnits i 30 år. Ändå blev dess betydelse under första världskriget en överraskning. Defensiven hade blivit starkare än offensiven. Kulsprutan i sig byggde på enhetspatronen. Den gjorde att soldater kunde ligga i skydd och ladda om och skjuta. Gevären hade räfflade pipor. Räckvidd och precision ökade. Bakom detta låg det röksvaga krutet som inte bara hade bättre effekt utan det minskade röken på slagfältet. Avstånden blev större, artilleristerna såg inte sina mål. Det byggdes upp en ny militär byråkrati för att leda elden. Den krävde förbindelser i realtid. Ur detta spår har sedan IT-revolutionen växt. Och vi har fått en ny dimma, informationsdimman.
I detta nummer ges några exempel på militärteknik sedd ur det bredare perspektivet.
När acceptansen för egna förluster minskar ökar efterfrågan på obemannade maskiner som gör det farliga jobbet.
Den gamla skyttesoldaten får så mycket ny teknik att han blir elitsoldaten Markus. Men när soldatjobbet blir frivilligt, hur många elitmänniskor vill bli skyttesoldater?
De första amerikanska ubåtsbaserade kärn-vapenrobotarna hade sådan räckvidd och precision att de måste ligga utanför svenska Västkusten fär att träffa Moskva. För att skydda båtarna mot sovetiskt flyg fick Sverige hjälp att stärka flyg-vapenet och en säkerhetsgaranti.
Och nu är det Nätet. Vi vanliga ser bara toppen av internetisberget. Under ytan samlar myndigheter och företag sin viktiga information. Här finns också sårbarheten. Det är här terroristhotet finns.
En nätverksattack kan skada lika mycket som en militär attack. Hur ska folkrätten hänga med den nya tekniken?
Nätet lämpar sig bra för undervisning, men försvaret intar en avvaktande hållning till det nya sättet att lära.
Förändringarna är stora och den militära yrkesrollen är på väg att förändras, säger professor Bengt Abrahamsson som studerat militära yrkesroller i över 40 år. Officeren ska bli mer av diplomat och statsman. Men också bli mer tekniskt kunnig.
Det är lätt att instämma i en suck från en svensk officer som 1890 skrev: ”Vår tids militärteknik lemnar ingen rast eller ro. Bäst man tros sig hafva uppnått en hvilpunkt och gläder sig en stund åt att hämta andan, kommer en ny uppfinning, som slår larm i lägret, tvingade till fortsatt frammarsch, till nya ansträngningar.”
Jan-Ivar Askelin är redaktör för Framsyn.