Nr 3 Flyg
Tankar från en markbunden flyglegend
Att vara pensionär är något jag får stå ut med. Tillhör man årsklass 1899 så gör man. Men att drabbas av flygförbud och leva resten av livet som markbunden? Det är nog den största besvikelse efter 1918 när mitt livs enda kärlek, Marie, visade sig vara tysk spion.
Dock kan jag trösta mig med att Bigglesandan till viss del lever vidare i tider av obemannade flygplan och robotar.
Fortfarande finns nog hos en del uppfattningen om jaktpiloter som luftens riddare som duellerar i skyn. Förlorar man planet - och klarar sig helskinnad - tar man nästa plan och kastar sig in i striden.
Under slaget om Storbritannien 1940 tillverkades drygt 15 jaktplan om dagen trots att fabrikerna bombades. När Ungern hyr 14 plan av Sverige talas det nästan om ett genombrott för Jasprojektet.
”Aldrig har så många haft så få att tacka för så mycket”. Winston Churchills bevingade ord till de brittiska jaktflygarna får ur dagens perspektiv en annan klang. Det var ungefär 3000 jaktflygare som försvarade Storbritannien. Idag tycker vi nog att det är ganska många. Förlusterna var jämfört med sjöslag och landoffensiver lätta, men var sjätte flygare stupade under sommaren och lika många sårades. Var tredje pilot förlorades alltså på några månader. Idag skulle man betrakta detta som mycket svåra förluster.
Få piloter förr är många idag. 3000 piloter räcker nog till att försvara en stor del av dagens Europa. Inställningen till vad som är ett billigt flygplan har också ändrats. Jas är ett billigt flygplan jämfört med Eurofighter och amerikanska F 22. Om 50 år räcker den amerikanska försvarsbudgeten till ett enda flygplan om utvecklingen fortsätter som hittills.
En anledning till mitt bedrövliga markbundna tillstånd är den moderna tekniken. Men som min sentida kollega Göran Tode konstaterar i sin artikel har tekniken sina brister. Luftvärnsrobotar är sällan så bra i strid som tillverkarna lovat. Under Kosovokriget krävdes 700 robotar för att skjuta ned två flygplan. Av rapporter i Sverige att döma verkar det finnas ett bäst före datum även för luftvärnsrobotar.
Även om tekniken må vara sämre än vad entusiasterna påstår så är den inte lika dålig som vad belackarna säger. Problemet är att hitta balansen mellan arv och nyheter, mellan volym och spetsteknik.
Jag får väl vara en symbol för arv och volym. Även om jag - tillfälligt som jag hoppas - tvingats till marktjänst så verkar det finnas ett hopp inom en överblickbar framtid för det bemannade flyget.
Major James Bigglesworth,
berättat för Jan-Ivar Askelin, redaktör för Framsyn