Nr 2 Vad försvaret ska göra
Försvarsplanering i en osäker tid
Vad ska försvaret göra? Hur ska det se ut? Det är frågor som bör besvaras innan nästa års viktiga försvarsbeslut.
Samtidigt tycks världen ha blivit mindre förutsägbar. Irakkriget är över och redan spekuleras om vilket land USA ska angripa nästa gång. I detta nummer diskuteras vår oförmåga att räkna med det oväntade. Vi tror att vardagens normaltillstånd ska hålla i sig. Det enda man kan vara säker på är att det inte blir så. Rätt var det är hamnar nationen i ett malström. Världen befinner sig nu enligt forskarna i detta tillstånd som har utlösts av en bristning, en ruptur. Denna bristning är 11 september. Efter den händelsen är världen annorlunda.
Det är mot den bakgrunden som det är intressant att se hur försvaret planeras. Försvarsminister Leni Björklund betonar att försvaret av nationen är försvarets bas och att försvaret måste ha förmåga att kunna ställa om till andra hot än dagens. Leni Björklund betonar värdet av värnplikt och folkförankring, men lämnar också dörren öppen för kontraktsanställda soldater.
Att minska försvarsbudgeten med sex miljarder om året är ett av flera huvudalternativ som ska utredas. Det finns andra alternativ och försvarsministern vill inte säga om det finns ännu radikalare förslag på bordet.
Tar man bort sex miljarder så måste politikerna också säga vad försvaret inte ska göra, säger överbefälhavaren Johan Hederstedt som redan funderar på hur litet ett försvar kan vara och ändå kallas för försvar. Nyckelbegreppet är grundläggande försvarsförmåga. Leni Björklund vill hellre diskutera hur bra försvaret måste vara. Det kan vara mindre än idag, men det kan också vara större.
Försvarsberedningens ordförande Håkan Juholt har i en artikel ”som på de första tjugo raderna innehåller tio rubrikvärdiga nyheter” pekat ut troliga heta ämnen i försvarsbeslutet. Bland annat föreslår Juholt att sektortänkandet ska bort från forskning och utveckling. Konsekvensen blir att Försvarets materielverk ersätts med en bredare statlig organisation. Försvarsmakten bör ha en uppgift, den väpnade striden, och inte fem, skriver Juholt vidare. Det är dags att ta farväl av begreppet totalförsvar och det sätt på vilket anpassningsdoktrinen utformats och uttolkats.
Inte ens myndigheterna tog anpassningsdoktrinen på allvar. Till den slutsatsen har Birgitta Rydén kommit i sin doktorsavhandling. Hon var en av de otaliga handläggarna i totalförsvaret och en av de få som inte nöjde sig med att inte förstå. Resultatet har blivit något så ovanligt som en studie om försvarsförändringen medan den ännu pågår. Det finns inget bästa tillfälle för att studera försvarspolitik, säger hon. Björn von Sydow som var försvarsminister 1997-2002 har opponerat på avhandlingen och i en artikel skriver han att fler borde göra som Birgitta Rydén - att inte vänta på det bästa tillfället utan att forska nu.
Det är dock inte lätt för tänkarna i försvaret. Det skriver Per-Arne Persson i ett inlägg om NBF-försvaret. Det är väldigt mycket ingenjörer och få teoretiker i kupéerna på NBF-tåget.
Jan-Ivar Askelin är redaktör för Framsyn