Nr 4 Nätverksbaserat försvar
Från powerpoint till handling
Resan mot det nätverksbaserade försvaret, NBF, har börjat. Det som än så länge varit ett hav av powerpointbilder har blivit projekt som rullar. Den första kontrollstationen blir 2005 när olika lösningar av ledningssystemet prövas i försvarsmiljö. 2006 följer verkanssystemen. År 2010 kan de första nätverksförbanden dyka upp, men redan nästa år får vi en generalinspektör för nätverket.
Och när blir det klart? Amerikanerna brukar nämna siffran 30 år, säger överstelöjtnant Per Nilsson vid Högkvarteret som är en av eldarna på NBF-loket. Och hur mycket kostar det? ”Hela försvarsbudgeten om vi gör det rätt.”
Denna tidning är gjorde för dem som inte vet mycket om det nätverksbaserade försvaret. Nästa år blir det ett nytt nätverksnummer. Då finns det mer att berätta om vad forskarna, militären och företagen håller på med.
Det nätverksbaserade försvaret har inget att göra med att vi nu stuvar om försvaret, säger generallöjtnant Johan Kihl som länge varit drivande för att få försvaret in i den nya tiden. Man är kritisk mot nedläggningar och skyller på nätverket.
Johan Kihl tror inte att vi kan misslyckas med nätverket. Det kan ta längre tid än vi tänkt oss att införa det, och det kommer att ta tid att bli duktig i det nya försvaret, men den nya generationen kommer att klara det lätt.
En grundtanke med nätverksförsvaret är att få ut mer försvarseffekt om pengar satsas på ledning och underrättelser än om de går till verkan. Orsaken är att priset för ledning stiger långsammare än priset för verkan. Tre sensorer och en kanon blir mer än tre kanoner och en sensor.
På Saab som numer anser sig vara en mjukvaruföretag, där kunden får ett par CD värd några hundra miljoner, talar man hellre om det effektbaserade försvaret och menar den effektökning som nätverket ger till hela försvaret.
Man ska inte bara kunna säga om målet träffas utan man ska också kunna säga något om effekten av träffen. I nätverket har varenda kula en egen adress på nätet, som en av Högkvarterets visionärer uttrycker det.
I Sverige har vi startat med tekniken och låtit användarna komma in efteråt. I Norge är tankegångarna annorlunda. Där frågar man sig vad som är nyckeln till en lyckad militär operaration. Svaret är att chefen handlar rätt på känsla genom att utnyttja sina erfarenheter. Därför ska tekniken användas som en nyckel som låser upp dörren till erfarenheterna. Och därför måste informationen presenteras så att användaren känner igen den.
En bärande tanke i det nätverksbaserade försvaret är att besluten ska kunna tas på lägre nivåer och lägre enheter ska kunna samverka utan att behöva gå högre upp i hierarkierna. Träden ska ”skaka grenar” med varandra istället för att ”tala med rötterna.”
Allt är dock inte nätverk. I Framsyn intervjuas Michael O´Hanlon, en framstående amerikansk analytiker som så tidigt som i september inte uteslöt att USA sökte en utväg från ett anfall mot Irak. FOI:s egen analyschef Jan Foghelin bidrar med ett par artiklar där han bland annat tar upp att länder har olika strategiska kulturer. Länder kan vara som olika personligheter.
Nytt denna gång är ett par sidor om böcker. Det är böcker som jag läst med intresse och antar att Framsyns läsare kan göra detsamma.
Jan-Ivar Askelin är redaktör för Framsyn