Nr 2 Vägen till försvarsbeslutet
Blågul lunk och högt EU-tempo
Förra numret av Framsyn, om Kalla kriget, är en bra förberedelse till detta nummer. Istället för ett oövat försvar som lagrades i lador ska Sverige nu ha en försvarsmakt som ska kunna användas med kort varsel. Ladorna må vara tömda, men det gamla försvarets tankar lever kvar.
Årets försvarsbeslut har utmålats som ett ödesbeslut. Närmast åsyftas då att försvaret ska bantas. En vanlig uppfattning är att försvaret måste banta därför att det är ont om pengar. Att försvaret ändras därför att Sovjetunionen fallit och Sverige är ett av 25 EU-länder verkar vara en bisak.
Försvarsplaneringen har sin lunk. Kalla krigets femårsperioder har ersatts av treåriga beslut som ska ge en bättre chans att möta dagens tempo. Som det nu visat sig är EU-tempot besvärande högre än den svenska lunken. I december förra året skissade Tyskland, Frankrike och Storbritannien på ett koncept med stridsgrupper. Under vintern har konturerna klarnat. Ska Sverige ha en hög ambition här duger inte kalla krigets regelverk, hävdar ÖB. Vi har inte ett försvar som kan ställa upp en färdig, välövad stridsgrupp med 1 500 man inom 15 dagar. För att nå dig måste synen på värnplikten i grunden förändras. De förslag som utreds är så nära en yrkesarmé man kan komma utan att nämna namnet. Vi har ju i praktiken en yrkesflotta och ett yrkesflygvapen. Frågan om en armé som inte består av amatörer är tydligen känsligare.
Alliansfrihet och värnplikt är tabun i den svenska försvarsdebatten, säger Jan Nygren. En gång nära att bli statsminister och nu omvärldsanalytiker i Saabs koncernledning. Först nu börjar man nog inse konsekvenserna av att kalla kriget är över säger han. Försvarsindustrin och försvaret har förstått att det inte blir som förr. Nu är det bara politikerna kvar.
Politikern Håkan Juholt, ordförande i försvarsberedningen, tycker att det är lättare att diskutera säkerhetspolitik med sina kompisar på travbanan än med dem som antas veta bäst. Gräsrotslogiken är underskattad, säger han. Förnuftet verkar tillta med stigande avstånd från försvarssektorn.
I försvaret talar om ogärna om revolution. Men att gå från en miljonarmé med en utpekad motståndare till en armé på ett par tusen soldater som ska stå till det internationella samfundets förfogande är i varje fall omskakande. Försvaret saknar en verksamhetsidé, säger Peter Nordlund på FOI. Har man inget mål blir det svårt att planera. Den svenska försvarsmakten är inte unik i sin vilsenhet. Nu är det dags att försvaret landar i verkligheten och kommer tillbaka till sina rötter, menar Katarina Engberg på försvarsdepartementet. Heder åt hantverket. Tillbaka till övningsfältet.
Olof Söderqvist vid FOI har arbetat med försvarsplanering sedan 1970-talet och tycker sig se hur försvaret offrar visionerna och framtiden för att räddas vad som räddas kan. Snart brister det här och där och vi får ett försvar utan sammanhang, varnar han. Det är dags att välja och välja bort. Vårt bidrag internationellt är inte materiel utan vår befolkning. Det är vår utbildning, våra värderingar och försvarets uppdragstaktik som är vår nisch i världen, inte vår försvarsindustri. Köp från utlandet och satsa pengarna på utbildning, säger Olof Söderqvist.
Den nya helikoptern är av naturliga skäl ett utländskt köp och visar hur det går till nu för tiden. De nordiska länderna slog sig samman och tillverkaren är ett internationellt konsortium. Nationsgränser är oväsentliga. Den nya helikoptern blir ett lika stort steg som att gå från Flygande tunnan till Jas. Hur man ska lära sig att utnyttja detta underverk på bästa sätt har utretts av FOI. Det handlar om simulatorer. Kruxet är att välja den som ger mest utbildning för pengarna.
I nästa nummer är det dags att gå tillbaka till rötterna. Den som inte kan sin militärhistoria har svårt att förstå den föränderliga nutiden, hävdas det.
Jan-Ivar Askelin är redaktör för Framsyn