Hur känns det därinne?

En blixt och en smäll. På några tusendelar av en sekund är det över. En pansarvärnsprojektil med riktad sprängverkan har skickat sin glödheta stråle genom pansarvagnen. Splitter från strålen och pansarvagnen står som en kvast ut på vänster sida.

På TV kan vi se hur stridsvagnar klyvs efter att ha träffats av dessa vapen. På följande sidor berättar Göran Byström om hur det känns att sitta inne i en pansarvagn som blir träffad. Det skedde i Bosnien 1994.

Nu har FOA under kontrollerade former upprepat historien. På Görans plats satt en trädocka med tryckmätare.

Text: Jan-Ivar Askelin Foto: Martin Nauclér

Vi har pansarvagnen, värdena - och besättningens berättelser

Bosniendrama spelas upp i världsunikt FOA-försök
Det var kallt, solen sken med lite snö i luften. Då var det i februari 1994 och i Bosnien och två svenska pansarbandvagnar träffades av var sin robot. Nu är det i november 1996 och på FOAs anläggning i Grindsjön. Utanför en skjutbunker står en pansarbandvagn 302. Ulf Pettersson har lagt Bantamroboten till rätta och sitter nu med fingret på avtryckaren, Andrew Medin har börjat nedräkningen för skott.

Göran Byström står inne i bunkern och ser på en TV-bild som visar när skottet kommer. En kort blixt som man mer anar än ser. En smäll som knappt hörs inne i betongen. Och så rök som väller ur de öppna pansarluckorna.

Förra gången var han med. Inne i vagnen. Han är den ende bakom den skyddande betongen som kan berätta om hur det känns och hans berättelse är en viktig del i det pussel som FOA-forskarna under Håkan Axelssons ledning nu håller på att lägga.

Visste inte vad som hade hänt
- Jag satt som förare och vilade i väntan på att vi skulle åka. Då kom det ett skarpt ljussken och sedan tuppade jag av. När jag vaknade hade jag svårt att andas för röken och jag kände att det hänt något med benet, säger Göran Byström. Vi fattade inte vad som hänt. Kanske att vi träffats av eld från en tung kulspruta eller splitter från granater. Och det ska ju vagnen klara. Efter ett tag kom vi ut och sprang iväg i skydd.

Det som hänt var att vagnen träffats av en pansarvärnsrobot med riktad sprängverkan. FN-patrullen var utanför byn Ribnica för att spana mot serbiska ställningar som låg mellan en och två kilometer längre bort. FN-soldaterna tyckte att det var ett betryggande avstånd. Men de visste inte att serberna hade trådstyrda robotar med en räckvidd på flera kilometer.

I vagnen satt tio personer. Ingen skadades allvarligt. Den som tittar in i denna trånga pansarlåda har svårt att fatta att robotens heta metallstråle kan undgå att träffa någon människa eller något som kan orsaka en explosion.

- Jag brukade ha min utrustning till vänster om mig. I utrustningen fanns handgranater, säger Göran. Den här gången hade jag flyttat packningen till höger. Där den normalt var kom RSV-strålen.

Något senare, tidsuppgifterna varierar mellan tio och 25 minuter, träffades en andra vagn. Även i den vagnen klarade sig alla utan svårare skador.

- Man måste understryka att de hade mycket tur, säger Håkan Axelsson. Strålen från det skott som träffade den andra vagnen strök facket där kanonammunitionen fanns. Det var bara någon decimeter från något som kunde ha slutat mycket allvarligt. Bilder från krig visar ofta söndersprängda stridsvagnar med torn som flugit av. Vi ser sällan bilder av vagnar som träffats, men där skadan blivit begränsad. För att det ska bli en söndersprängning krävs att RSV-strålen träffar något som i sin tur brinner eller exploderar som bränsle och ammunition.

Håkan Axelsson säger att det pågående försöket är typisk FOA-forskning.

- Vi har kunskap från olika områden som tex stridsdelars verkan, människokroppen och vi har resurser att genomföra ett skarpt försök. Det finns andra som skjuter mot fordon för att se vad de klarar och inte klarar. Men här har vi en unik situation. Vi har ett givet fordon. Vi har en särskild händelse som vi kan göra om, fast under kontrollerade former. Och vi har besättningen, vittnen som Göran här, som kan berätta hur det kändes. I en riktig strid skulle det förmodligen inte ha blivit några vittnen. Under den korta tid som besättningen är utslagen och försvarslös kommer nästa skott som kanske får större verkan.

Genom att skjuta en liknande typ av stridsdel i samma vinkel som i det verkliga fallet och mäta vad som händer i vagnen har FOA-forskarna kommit in en bit i den gråzon som finns mellan att skadas och att inte skadas alls. Och det är i denna zon som det är lättast att göra något för människan.

- Tidigare har vi vetat att även låga nivåer av tryck, gas, rök och annat ger påverkan, men vår kunskap har varit dåligt underbyggd. Nu har vi så att säga fått bevis för våra antaganden, även om man hålla i minnet att alltid vara försiktig när man yttrar sig om gränser när det gäller låga nivåer, säger Håkan Axelsson.

- Vi har nu är värden på tryck, gas , rök osv. Och vi har besättningens berättelser. Och så har vi de sk skadekriterierna som säger att om man utsätts för t ex ett visst tryck kan man räkna med en viss påverkan på människan. Med vår nya kunskap vet vi mer om skadekriterierna.

Man vet att något händer med kroppen. Flera av FN-soldaterna säger att de slogs ut för en kortare tid. Men forskarna vet inte vad det är som händer och hur farligt det här och vid vilka nivåer som tryck börjar bli farliga.

FOA har länge forskat om hur människor påverkas av höga tryck. Bosnienhändelsen kom att bli ett viktigt sidospår i FOAs tryckforskning, inte minst tack vare att Göran Byström och hans kamrater kunnat berätta om vad som hände.

Detta projekt som beställts av Försvarets materielverk, FMV kommer troligtvis att leda till krav på bättre personskydd i pansarfordon. Hörselskydd är ett måste, men FOA-forskarna menar att man bör diskutera splitterskydd, glasögon, andningsskydd och inte minst något som skyddar kroppen från höga tryck.

Från FOA-tidningen nr 1-1997 - www.foi.se/framsyn