Planering för bränder

FOA-forskare har analyserat sju års olyckor i Jönköping

Av Jan-Ivar Askelin

Stora förändringar väntar räddningstjänsten. Den ska klara samma sak med mindre pengar. Kommuner söker nya samarbetsformer och gamla strukturer rivs upp.

När det börjar brinna är minuter dyrbara. Därför bör brandstationerna ligga så att många ställen nås på så kort tid som möjligt. Frågan är om brandstationerna ligger rätt?

Vid sekelskiftet hade Sverige cirka 2 400 kommuner. Idag har vi 288 stycken och 800 brandstationer. Många brandstationer ligger kvar som minnen över nedlagda kommuner. Brandstationernas placering har i många fall historiska och inte rationella orsaker.

Dator simulerar utryckningar i hela Sverige
Dick Sträng vid FOA i Stockholm har i ett stort projekt studerat hur lång tid det tar för brandkåren från larm till livräddning i en brinnande bostad. Genom att mata in värden för brandstationers lägen och bemanning, vägnät mm kan programmet simulera utryckningar för kommuner i hela Sverige.

Med detta program, som kräver kraftfulla datorer och datatekniker, kan man simulera vad som händer när brandstationer flyttas. Och i en uppföljning av detta projekt ska Dick Sträng undersöka hur förändringar och minskningar i organisationen påverkar kvaliteten, dvs om det tar längre tid från larm till insats.

Sju års olyckor
I ett enklare och mer jordnära perspektiv har FOAforskarna gått ner på den kommunala nivån och skapar ett program som inte kräver vare sig dataspecialister eller stordatorer. Det är meningen att detta program ska kunna användas på brandstationen eller av den kommunala räddningstjänsten. Det ska vara ett verktyg som hjälper den enskilda kommunen att utvärdera och planera sin verksamhet.

FOA-forskaren Christian Carling , som utvecklat programmet, visar med sin standarddator på tjänsterummet hur sju år brandhistoria i Jönköping kan analyseras på längden och tvären. Programmet har två grundpelare: den digitala kartan och räddningstjänstens register över olyckor, bränder och brandsyneobjekt. I stort sett hela Sverige har nu digitala kartor och vägnätet är digitaliserat. I denna värld av ettor och nollor bor vi inte längre vid en landsväg utan är knutna till en vägnod, vilket är en knutpunkt och i praktiken en korsning.

- Digitala kartor i Sverige är hårdvaluta, säger Dick Sträng. De som gör kartorna tar bra betalt, och en kommun vill ogärna släppa ifrån sig sin karta eller ett satellitfoto över staden om det kan hamna hos någon som i sin tur kan tjäna pengar på materialet. I USA har man en annan syn på digitala kartor. Om staten en gång har betalt för att framställa kartan kan inte någon annan ta betalt för det i ett annat sammanhang.

Brandkårens dagbok är ett enkelt register över alla olika typer av insatser. Finns det en adress så är den angiven. Men ibland brinner det ju postnummerfritt i naturen.

Att se det som annars bara kan anas
FOA-forskarna har med stor möda fyllt på programmet med diverse andra kommunala register. Man kan i ett visst område få fram uppgifter om hur gamla människorna är, vad de tjänar, om de är invandrare, om de har bidrag, osv. Icke oväntat har datainspektionen intresserat sig för dessa register.

- Det görs mycket statistik i Sverige, säger Christian Carling. Vi vill visa hur all statistik som samlas in centralt kan komma till användning på det lokala planet.

Med denna grund, som egentligen bara är en massa sorterade data och en digital karta och en satellitbild kan man göra sökningar och se samband som annars bara anas. Man kan t ex se att anlagda bränder är betydligt vanligare i ett visst område. Detta område består av hyreshus, tätt packade, 4-6 våningar höga, byggda under 1960- och 70-talen. De kommuner som bygger sådana områden kan alltså räkna med att brandkåren här får extra arbete.

Samband mellan bränder och sociala förhållanden
- Forskning i främst USA, men även i Storbritannien och Nya Zeeland visar på samband mellan antalet bränder och sociala förhållanden, säger Mari Melkersson vid FOA. I en brittisk undersökning uttrycks det ungefär som så att de socialt mest underpriviligerade löper de största riskerna att skadas vid brand.

I USA används familjestabilitet som ett mått på sociala förhållanden. I områden med stort inslag av splittrade familjer är brandrisken större. Vilket de utbrända huset i Bronx i New York vittnar om.

Mari Melkersson har för räddningsverkets räkning studerat hur dessa samband ser ut i Sverige och resultaten blir klara under våren.

Ambulanser på vakt där risken är störst
- På samma sätt som kommuner planerar för daghem och lekskolor, därför att man vet när ett bostadsområde går in i en ny generation, så skulle man kunna planera sin brandberedskap. Med bättre statistik borde man kunna visa hur behovet av räddningstjänst varierar med tiden för olika områden, säger Dick Sträng.

- Här kan man gå hur långt som helst i analysen. I ett engelskt samhälle kartlades hur behovet av ambulansinsatser växlade under dygnet och så ställde man ut ambulanserna därefter. Tidigt på morgonen höll ambulanserna vakt i området där det bodde gamla människor. Det var vid det tiden som de gamla steg upp och fick hjärtinfarkt. Sedan åkte ambulanserna till farliga korsningar för att möta krockarna i morgonrusningen och därefter till övergångsställena vid skolorna.

Vårt program går inte lika långt. Men vi kan se när på dygnet insatserna görs och då kan man jämföra det med hur bemanningen ser ut, säger Dick Sträng.

Det enklaste sättet att placera ut en brandstation är att lägga den där folk bor. Där är risken för brand störst och där är tillgången på deltidsbrandmän störst. Den vanligaste brandstationen är nämligen en liten station med deltidsbrandmän.

Vill man vara riktigt klurig kan man be en dator att räkna ut den bästa placeringen för stationen. För det mesta upptäcker man dock att någon annan redan bor där.

- Så det bästa sättet är att ge datorn några realistiska alternativ att räkna på. Vi vet var folk bor och hur lång tid det tar för brandbilen att köra dit, säger, Dick Sträng.

Inget onödigt tekniskt glitter
FOA-forskarna betonar vikten av att behålla enkelheten i programmet och att inte belasta det med teknik som mest glittrar än gör nytta. Det är möjligt att videofilma varje brand och sedan spara den åt kommande generation så att den dyker upp på skärmen. Man kan lagra tredimensionella ritningar över byggnader i kommunen. Man kan sätta en skrivare i varje brandbil som skriver ut en insatsplan under utryckningen.

Men varför ska man göra det när det är enklare att ta fram pärmen med insatsplaner som finns i varje brandbil? Fast man kanske kan ha både skrivare och pärm?

En teknisk finess som FOA-forskarna vill pröva är att ha en GPS-mottagare i varje bil. Det skulle ge en exakt uppgift om var insatsen gjorts och dessutom visa var bilarna finns.

Närmast på tur står nu att lägga demonstrationskommunen Jönköping på en CD-skiva tillsammans med en bantad version av programmet. Då kan kommunerna själva se vad det är fråga om.

Från FOA-tidningen nr 1-1997 - www.foi.se/framsyn