Militära bandvagnar rycker in även i fredstid

Ny syn på hotbilden kräver ny syn på samhällets totala resurser

Av Jan-Ivar Askelin

Svåra påfrestningar och normal drift. Det ämnet skulle aldrig ha lockat Leo Tolstoj. Han höll sig till motpolerna krig och fred och det har svenska försvarsplanerare också gjort. Ända tills nu. Men med den breddade hotbilden och det nya totalförsvarsperspektivet, där krig endast är en av många tänkbara svåra påfrestningar på samhället, är det en hel del av det gamla krig/fredtänkandet som inte längre fungerar. Med ett minskat krigshot bör det också vara naturligt att alltmer använda de militära och civila totalförsvarsresurserna vid andra svåra påfrestningar på samhället.

En grupp FOA-forskare har tidigare bedömt krigsberedskapen inom el, tele, radio-TV och vad som behöver göras för att förbättra säkerheten i krig. Nu har de studerat samma system ur det nya totalförsvarsperspektivet.

Kortfattat menar författarna att vissa resurser måste förstärkas och att dessa resurser måste skaffas redan i fred och alltid vara tillgängliga.

- Om vi får ett större elavbrott så behövs extra resurser för att klara elförsörjningen. Utbildade civilpliktiga, samt materiel i mobförråd kan vara exempel på sådana resurser, säger Christina Frost, projektledare för arbetet.

Men idag krävs det en beredskapshöjning för att man ska kunna komma åt resurserna. Detta är ett tydligt exempel på att krig/fred-perspektivet inte fungerar med den nya hotbilden. Lagar behöver ändras.

Svår påfrestning kan vara oväder
Forskarna ansåg att deras första uppgift var att definiera vad som menas med svåra påfrestningar. Självklart ska skadan medföra betydligt värre konsekvenser än en normal driftstörning. Enligt FOAforskarna ska konsekvenserna vara så allvarliga att systemens egna resurser inte räcker till. Konsekvenserna ska dessutom drabba både systemet, t ex elleverantören eller teleoperatören och användaren, t ex sjukhuset eller SOS-alarm. Och användaren ska drabbas så hårt att dennes samhällsviktiga verksamhet inte kan genomföras.

- Det är viktigt att man inte definierar begreppet svåra påfrestningar enbart genom att räkna upp exempel på svåra situationer. Det begränsar vad som kan rymmas inom begreppet, och ger en begränsning i användningen av resurserna, säger Christina Frost.

Svår påfrestning behöver inte vara något så katastrofalt som en härdsmälta i ett kärnkraftverk utan det räcker med ett kraftigt snöoväder som gör att många blir strömlösa under en längre tid. Under förra vinterns strömavbrott i södra Sverige användes militära bandvagnar och helikoptrar och FOAforskarna menar att det är ett bra exempel på hur totalförsvarets resurser kan användas vid en svår påfrestning i fredstid.

Utan ström stannar det mesta
Vad är det då som kan orsaka svåra påfrestningar i fred? FOA-forskarna ser tre grupper:

• mänskligt agerande med avsikt att skada, t ex sabotage,
• mänskligt agerande utan avsikt att skada, t ex felhandling och bristande underhåll,
• icke mänskligt agerande med orsaker inom respektive utom systemet som felfunktion respektive naturkatastrofer.

- Utifrån dessa orsaksfaktorer sökte vi situationer som skulle kunna ge så svåra konsekvenser för el, tele, radio-TV att de innebar svåra påfrestningar för systemen och samhället, säger Per Ånäs.

Konsekvenserna av de olika situationerna analyserades. Föga överraskande är elförsörjningen sårbar samtidigt som konsekvenserna av ett skadat system blir svåra. Utan ström stannar ju det mesta i Sverige. Även om naturkatastrofer inte hör till vardagen så inträffar de med några års mellanrum. De system som är beroende av luftledningar drabbas värst och hårdast utsatt är elförsörjningen. I dessa fall kan det behövas stöd av totalförsvarets resurser.

Driftstörningar på grund av felhandlingar eller tekniska fel kan leda till att hela el-systemet går ned. Därmed klarar sig systemet från skador, men det kan ta tid att åter få igång det. Telesystemet är i dessa fall inte sårbart eftersom det är uppbyggt av självständiga enheter där skadan i en enhet inte sprider sig till andra.

Sabotage, som även kan utföras även i fred, är naturligtvis det största hotet eftersom dessa handlingar är avsedda att skada systemen. Den som har kunskap kan med ganska enkla medel allvarligt skada elförsörjningen. Telesystemet är inte lika känsligt för enstaka sabotagehandlingar, men en samordning av flera sabotage kan ställa till mycket elände.

Ökad sårbarhet gynnar sabotörer
Datorisering och avancerad teknik har ökat sårbarheten särskilt när denna teknik centraliseras till få och stora enheter. Den ökade centraliseringen ställer större krav på skydd. Å andra sidan ger den nya och förbättrade tekniken större flexibilitet, tex genom att omkopplingar kan göras inom el- och telesystemen, samt genom att elkraften fördelas till prioriterade användare.

Den ökade sårbarheten gynnar eventuella sabotörer samtidigt som de har fått fler vapen att välja mellan. Varför ska man spränga en ledningsstolpe och ta risken av upptäckt om det går att dolt störa datakommunikationen mellan elcentralerna? Med dataintrång eller high power microwave, HPM, kan man göra detta. HPM är elektromagnetisk energi som förs genom luften i form av pulsade mikrovågor. Pulserna är extremt korta, men kan ha effekter på tiotusentals megawatt. Ett HPM-vapen består av en generator och en sändarantenn. Det går att rymma ett kraftigt HPM-vapen i en skåpbil, parkera utanför en viktig datacentral och trycka på knappen. Mindre HPM-vapen kan rymmas i väskor.

Vård, bankväsende och kommunikationer är några av samhällets grundpelare. Går vi in på banken, eller ett sjukhus eller sätter oss i ett flygplan så måste vi stänga av mobiltelefonen. Denna lilla sändare anses tydligen vara ett hot mot vitala funktioner i samhället.

Hotet från elektromagnetisk puls, EMP, diskuterades mycket för en del år sedan. EMP bildas vid kärnvapenexplosioner och ett scenario var att en höghöjdsexplosion kunde slå ut halva Europas dataoch telenät. Viktiga anläggningar fick därför EMPskydd. Med minskat kärnvapenhot glömdes EMPskyddet bort. HPM och EMP liknar varandra, men EMP-skydd ger inte automatiskt skydd mot HPM.

FOA har länge forskat om HPMs egenskaper och skyddet mot HPM. Även gruppen bakom rapporten om svåra påfrestningar kommer att gå vidare med HPM-hotet mot samhället.

Man måste bestämma vem som har ansvaret
Med det nya perspektivet med många grader av elände på en glidande skala är det inte självklart vem som ska ansvara för det förebyggande arbetet, t ex för de extra resurser som behöver anskaffas. Därför måste man bestämma vem som har ansvaret, och även vem som ska betala. Ansvaret för att åtgärder vidtas kan ligga på tre olika plan. Antingen hos det offentliga, t ex staten eller kommunerna, hos systemet, t ex teleoperatörerna eller elkraftbolagen, eller hos användaren, t ex allmänheten eller olika företag. Staten måste bestämma hur detta ansvar ska fördelas, och principer för hur kostnaderna ska fördelas. Däremot är det självklart att systemen själva ansvarar för att systemen fungerar i det akuta läget, dvs för det operativa ansvaret. Vidare måste staten följa hotutvecklingen och se till att det finns organisationsstrukturer för att klara av svåra påfrestningar. I korthet har staten följande roller:

• ställa krav på system och användare
• utföra de åtgärder som staten ska svara för
• finansiera egna eller andras åtgärder
• kontrollera andras åtgärder
• bevaka utvecklingen och slå larm

Förbättringar krävs
- Vid viktiga anläggningar måste man satsa mer på sabotageskydd som bevakning och olika former av tillträdesskydd. Dessutom måste man där öka resurserna att reparera, säger Staffan Molin. Det gäller då både personal och reservdelar. Även det vi kallar ”understöd vid reparationer”, dvs röjning, sanering, transporter och bevakning under reparationstiden är något som bör uppmärksammas. Och här kommer militära resurser väl till pass. Andra viktiga åtgärder är att förbereda nöddrift.

Ulf Pettersson har studerat radio- och TV-systemen och anser att det finns mycket att göra vad gäller säkerheten hos nyare system som kabel-TV och den kommersiella radion. Det finns ingen samlad bild över hur kabel-TV-distributionen ser ut. Uppskattningsvis mellan 50 och 65 procent av hushållen är anslutna till kabel-TV och har svårt att ta emot program på annat sätt.

- Det har också visat sig att telenäten, och speciellt mobiltelenäten, riskerar att överlastas vid stora olyckor. Det är därför viktigt att kommunikationen för i första hand polis och räddningstjänst kan fungera även vid störningar i de allmänna näten, säger Ulf Pettersson.

Han säger att alla typer av system är beroende av datorer och om dessa är anslutna till nätverk finns alltid risken för dataintrång. Mycket få datorer är skyddade mot intrång och det är ytterst sällan som man upptäcker att någon har varit inne i systemet.

- HPM är ett tänkbart sabotagevapen som måste tas på allvar, säger Per Ånäs. Vid viktiga anläggningar måste man fundera på vilka skador HPM kan ge och skaffa HPM-skydd där det behövs.

Så ska det finansieras
- Vi anser att det bör vara staten som ska bekosta de extra resurser som behövs för att klara de svåra påfrestningarna i fred, säger forskarna. Detta i analogi med att staten bekostar beredskapen för krig. Systemen ska betala skyddet för ”normalt störd” drift. Principen bör för övrigt vara att användarna betalar reserver e dyl för el och tele för sin egen prioriterade verksamhet under kortare driftavbrott.

Åsikten att staten ska betala beredskapen mot svåra påfrestningar delas nog inte av alla. En fråga är givetvis om samhället anser sig ha råd med detta.

Det är inte bara den nya hotbilden som stör de tidigare finansieringsrutinerna. El, tele och radio- TV är inte längre statliga monopol. Bolagisering och avreglering kan skapa problem för beredskapen. Det kan uppstå motsättningar mellan krav på vinst och tex skydd mot sabotage. Risken är att systemen sänker sin fredstida beredskap, men detta kan enligt forskarna motverkas genom att man tydligt markerar när de av staten bekostade extra resurserna får användas.

FOA-forskarna planerar nu att studera andra viktiga system som tex finansiella tjänster, värme samt vatten och avlopp. Då ingår även de nya hoten, HPM, dataintrång samt B- och C-terrorism.

Detta är svåra påfrestningar

Skadehändelse, orsakad av extraordinära händelser och med allvarliga och stora konsekvenser, som kräver mer resurser än vad normala skadetyper, alternativt dimensionerade skadehändelser, kräver.

Skadehändelsen, på grund av inre eller yttre orsak ur systemets synvinkel, beror på mänskligt eller icke-mänskligt agerande.

Konsekvenserna ska drabba både systemet och användaren och för användaren innebära att viktigt/viktiga behov inte kan uppfyllas.

Från FOA-tidningen nr 1-1997 - www.foi.se/framsyn