Det moderna sättet att utveckla materiel

I den nya försvarsstrukturen ska modellförbandet alltid vara toppmodernt och tjäna som en mall för ev flera krigsförband som därmed också blir toppmoderna. Då duger inte det gamla sättet att skaffa materiel. När man väl bestämt sig för hur tex en bil skulle se ut tillverkades den i stor mängd, ställdes in i förråd och blev omodern. Istället kommer bilen att utvecklas och prövas i simulatorer i nära samverkan mellan FMV, försvarsmakten och leverantören. Projektet drivs ända fram till produktion, men det är inte säkert att bilen tillverkas. Den kanske bara kommer att finnas i en prototyp. Däremot kommer förband att öva med bilen i simulatorer.

Av Lennart Lundh

Osäkerheten om den säkerhetspolitiska ut vecklingen såväl som takten i den tekniska utvecklingen kräver flexibilitet och förmåga till anpassning. Militära system och funktioner ska kunna förändras så att de svarar mot förändrade krav och ambitioner. Vissa områden låter sig endast långsamt anpassas medan inom andra områden anpassningen bör kunna ske i takt med den faktiska utvecklingen. Tekniskt komplicerade funktioner och materielsystem är områden där anpassning kräver tid och inte låter sig göras med mindre än att det finns en beställarkompetens och industriell bas som tillgodoser behoven att möta olika tänkbara utvecklingar.

Högteknologin svår att genomskåda
Kraven på dagens militärer är stora. De ska kunna agera kreativt och taktiskt klokt och de ska utnyttja sina avancerade vapen- och sensorsystem fullt ut. Högteknologin är inte alltid så lätt att genomskåda och risken är uppenbar att militären inte får ut full effekt av sina system om de saknar teknisk kompetens. Ingen kan dock tekniken bättre än teknikerna inom industrin, FMV och FOA. Därför är det viktigt att fortsätta utveckla dialogen mellan användare och utvecklare. Dialogen är också nödvändig som ett led i att vidareutveckla och vidmakthålla redan anskaffade system. Såväl vid nyutveckling som i vidmakthållandet krävs att användaren är med i arbetet under alla dess skeden.

Kraven att möta olika typer av förändringar kräver ett nytt arbetssätt mellan användare, beställare och leverantörer inom materielprocessen. Hittillsvarande process, syftande till successiv omsättning av materielen i stora serier ger inte den önskade flexibiliteten eller anpassningsförmågan. Ett mera ”evolutionärt” eller ”progressivt” synsätt måste utvecklas.

I samtliga skeden krävs att användare, beställare och leverantörer arbetar i nära samverkan. I tidiga studieskeden ställs krav på forsknings- och teknikinsatser kombinerade med en kontinuerlig analysprocess på stor bredd. Härigenom skapas kunskap om de hot och möjligheter som utvecklingen kan medföra. Modeller och simuleringsverktyg (bl a VR-teknik) gör det möjligt att pröva, förstå och utvärdera förmågan hos olika utformningar av försvarets funktioner och system.

Studie- och analysfasen ger underlag för beslut om forsknings- och teknikutvecklingsprojekt, större demonstrationsprojekt, att starta prototyputveckling, nyutveckling, vidareutveckling eller uppgradering/modifiering allt efter behoven att anpassa olika funktioner och system till framtiden.

I alla dessa skeden av materielprocessen krävs modeller, simuleringsverktyg och simulatorer av olika slag. Detta gäller naturligtvis också för genomförande av prov, försök och verifiering samt för utbildning och övning. Genom utnyttjande av MoS tillsammans med koncept- och teknikdemonstrationer samt ”prototyping” involveras användaren i processen och får tidigt en god uppfattning om och kan vara med och påverka produkten innan den tillverkas. Vidare medger metoden att nya tekniska möjligheter respektive behov av förändringar i operativ/taktisk förmåga snabbt kan demonstreras och testas fram till prototypframtagning. Utbildning och träning kan genom tillgången till modeller, simuleringsverktyg och simulatorer startas upp tidigare i utvecklingskedjan och därmed ge större möjligheter till att beakta människans förmåga och begränsningar. Samtidigt säkerställs att beställarens och leverantörernas (industrins) tekniska kompetens successivt ligger kvar på en hög nivå över tiden.

Metoden ger också, genom ökad fokusering på MoS och demonstratorer, ökade förutsättningar för internationell samverkan samt möjligheter att beakta interoperabilitetsaspekter i olika skeden av utvecklings- eller vidmakthållandeprojekt.

Lennart Lundh svarar för övergripande planering och inriktning av det försvarsgemensamma teknikutvecklingspro-grammet vid FMV).

Från FOA-tidningen nr 1-1998 - www.foi.se/framsyn