Här och nu måste även gälla för NBF

Det nätverksbaserade försvaret (NBF) har länge varit ett mål i fjärran. Men för Michael Moore, chef för strategiledningens utvecklingsstab, har reformeringen av försvaret högsta prioritet. Han är också optimistisk inför lösningen på dagens problem.

-Jag tycker vi talar för mycket om de pengar försvaret har förlorat och för lite om de 37 miljarder kronor vi fortfarande har kvar, konstaterar han.

Av Jan-Ivar Askelin

Försvarsreformen. Det har talats mycket om den de senaste fem, sex åren. Men försvaret har inte varit tydligt om vad som egentligen har menats. Nu har vi i Högkvarteret lagt ner ett stort arbete på att definiera reformen och då kommer det nätverksbaserade försvaret (NBF) in i ett ramverk.

Det säger generalmajor Michael Moore som är chef för strategiledningens utvecklingsstab. För honom är NBF inte något i fjärran utan något som ska ske här och nu.

-Jag vill få ut effekt av detta varje månad, och varje kvartal ska vi se något nytt av NBF som påverkar förbanden, säger han.

-Det har funnits olika synsätt här i huset och bland politikerna om vad som är viktigast i reformen. En del har sagt att NBF är det viktigaste. Andra har framhållit förmågan till internationella insatser. Nu har vi kommit fram till åtta delmål. De som ska styra en så här stor förändring måste ha tydliga mål, en karta som visar vägen till målen och ett system för uppföljning. Om kursen är fel ska den kunna rättas till. Det här har försvaret saknat i över fem år, och då har reformarbetet blivit mycket av fritt valt arbete. Alla har haft sin egen bild av reformen, som de jobbat utifrån.

Hot och samhälle förändras
-Vi måste titta på den värld vi lever i. Jag tycker att det är slående hur hoten, samhället och världen förändrats så enormt mycket. Det enda sättet att hantera hoten är att göra det tillsammans. Vi kan inte längre stå vid kust och gräns och ha ett nationellt perspektiv, utan vi måste ut i världen och vara med och dämpa kriser och konflikter.

-Det som har hänt, och som har varit förvirrande, är att det hänt flera saker samtidigt. Kalla kriget tog slut. IT-revolutionen kom. Med IT-revolutionen och det ökande resandet kom också globaliseringen. Tsunamikatastrofen är väl ett tydligt exempel på att det som sker långt bort kan påverka oss väldigt mycket och väldigt direkt.

Michael Moore säger att många av oss nog satte likhetstecken mellan det kalla krigets slut och förändringen. Men det händer så mycket mer. Exempelvis att vi skiftar samhällsform till ett kunskaps- och informationssamhälle.

-Jag hörde nyligen chefen för Utrikespolitiska institutet, Tomas Ries, beskriva hur vi gått igenom fyra epoker. Jägar- och fiskarsamhället efterträddes av jordbrukssamhället. Sedan kom industrisamhället och nu har vi informationssamhället. Den första övergången tog tusentals år. Den andra hundratals. Och nu dånar informationssamhället in på några decennier. Då är det inte så underligt att det är stökigt att ställa om en hel försvarsmakt. I synnerhet inte en som har varit så isolerad som den svenska.

-En insikt som jag fått med tiden är att det som vi kallar informationsrevolution är ett naturligt tillstånd för en generation som är uppfödd med datorer och mobiltelefoner. Och kalla kriget är nu för många lika abstrakt som andra världskriget var när jag växte upp. Det är lätt att glömma bort det här när man ska förklara reformen.

Måste hantera kriser där de uppstår
I den reformerade Försvarsmakten finns det, enligt Michael Moore, två dimensioner -den nationella och den internationella.

-Om något händer som är riktat mot Sverige måste vi kunna möta det. Och vi måste kunna hantera kriser där de uppstår. Poängen är att det är samma försvarsmakt som ska sköta båda sakerna. Vi kan inte ha två försvar samtidigt.

Vad gäller själva reformen pekar Michael Moore på tre områden som handlar om insatsfokus, arbetssätt och kultur.

-Det viktigaste och svåraste är att skapa en starkare koppling till insatsförbanden. Insatsförbanden måste leva över tiden och inte bara produceras under ett år. Fortfarande finns det för mycket av ”produktionssyn” i försvaret. Vi investerar enorma belopp i något som vi inte fullt utnyttjar. Vi utbildar för ”förråd”. Den här omställningen kommer givetvis att märkas mest hos armén och amfibieförbanden, som har de soldattunga enheterna. Vi talar här om att skapa semiaktiva förband.

-Förbanden ska också fungera ihop med andra. Inte bara andra svenska förband utan också tillsammans med andra utländska förband. Det ska vara joint och combined, som det heter internationellt. Markförband ska kunna fungera ihop med flygförband. Det får inte vara kvar försvarsgrensgränser. Det är också det här som är drivkraften med det nätverksbaserade försvaret. Detta är inte lika utmanande som att skapa insatsförbanden, för vi har mycket med oss i bagaget. Vi är en IT-nation, har en industri i teknologisk framkant och försvaret har många delar som också ligger långt framme.

-Det andra är att det ska ske här och nu.

Det är en helomvändning vad gäller materielförsörjning. I internationellt perspektiv har vi tidigare haft korta serie-volymer som vi medvetet dragit ut på tiden. Försvaret har anpassat sig till industrins önskemål om beläggning. Det har till exempel tagit många år att ombeväpna flygvapnet. Nu ska vi ha fram fordon och helikoptrar snabbt och helst samtidigt. Det handlar om att förändra synsätt och att korta ledtider, och det kommer att påverka Försvarsmakten, Försvarets materielverk (FMV), Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) och industrin ordentligt.

-Det tredje området är lite av försvarets ödesfråga och det handlar om vår kultur. Om vi inte får ordning på det här med kränkningar och förmåga kommer vi att misslyckas med att rekrytera. Vi kommer att förlora vår trovärdighet i samhället och alltid ifrågasättas.

På frågan om det ändå inte har blivit bättre säger Michael Moore att det har det -men inte så att det genomsyrar precis hela försvaret. Dessutom har ribban höjts i samhället.

-Det görs mycket bra på det här området i försvaret, men det är ju samtidigt ett otacksamt arbete när försvaret ofta hamnar i skottgluggen. Men det finns två sidor i samhället också. Jag har barn som går i skolan, och där säger man att det ska vara på ett visst sätt. I praktiken ser det helt annorlunda ut.

Inget att skämmas för
Bilderna av försvaret spelar en viktig roll i reformen. Kränkning och trakasserier tillhör den mörka sidan. Bilden av ett försvar i ständig kris med avveckling och omstrukturering är också mörk.

-Jag tycker att vi talar för mycket om de pengar som vi förlorat och för lite om de 37 miljarder kronor som vi fortfarande har kvar, säger Michael Moore. Det finns en tendens hos oss att se den halvtomma flaskan. Vi har mycket som är bra, till och med väldigt bra. Det är hög klass på officerare, värnpliktiga och materiel.

-För mig är försvaret som ett stort pussel. 90 procent av bitarna ligger på plats. Nu ska vi bara få de resterande bitarna på plats, det vill säga få till det här med insatsförbanden och personalförsörjningen. Där har vi fortfarande en lång resa att göra. En resa som är längre för oss än för andra länder i Europa.

-Visst kan man hitta en deppighet i försvaret. Man sörjer den stora armén, det stora flygvapnet och den stora marinen. Jag kan förstå att man känner så i hjärtat, men man måste se till vad som behövs i dag och hur det ser ut i andra länder i Europa. Vi ska inte jämföra försvaret med hur det såg ut i går utan med andra europeiska försvarsmakter. Och då har vi inget att skämmas för.

Michael Moore har varit med under hela reformresan. Saker har skett snabbt. Slagorden har haft korta halveringstider. Utan att känna till bakgrunden är det lätt att bli förvirrad i dag. Från början drevs reformen av några få. Michael Moore tror att det bidrog till att reformarbetet inte genomsyrade organisationen direkt.

-Det är alltid vanskligt att säga vad som är få och många. Men vi var mellan 20 och 100 beroende på hur man räknar. Det var i varje fall inte de 20 000 som då fanns i försvaret.

Ut ur isoleringen
1996 togs ett nytt grepp på försvarets långsiktiga planering, den så kallade perspektivplaneringen. Under det kalla krigets jakt på prestanda var denna planering till stor del teknisk. Lite ironiskt har det sagts att den följde den sovjetiska femårsplanen.

Under ledning av Johan Kihl och Michael Moore togs ett bredare grepp. Omvärlden kom in på ett nytt sätt och mjukare frågor togs upp.

-Det stod då klart att världen, och då i första hand USA, var på väg mot ett nytt sätt att föra krig. Det här kom fram redan under slutet av kalla kriget och fick genomslag i första Irakkriget. I stället för att använda stora förbandsmassor på ett förutsägbart sätt över ytan slog man till längre bak med precisionsvapen och fick motståndarens försvar att falla samman inifrån. Det var nätverk och information. Det som sedan kom att kallas NBF hos oss. Den här utvecklingen höll vi på att missa därför att vi var så isolerade.

Michael Moore tar ett svenskt exempel på detta och berättar om hur flygstridskrafterna i Sverige så sent som i mitten av 1990-talet delades upp i tre regioner. I övriga världen samlades allt under en hatt.

-Det var trist och märkligt att vi inte såg den här utvecklingen. Från min tid i flygvapnet hade jag sett hur arbetet med flygets eget nätverk vuxit fram underifrån. Det var piloter, ingenjörer och stridsledare som jobbade fram mycket av tekniken och metoderna, bland annat jaktlänkarna. Flygvapnet blev väldigt bra på omvärldsuppfattning.

Efter Gulfkrigets uppvisning i precisionsvapen, nätverk och informationsflöden talades om en revolution i militära affärer (RMA), revolution in military affairs. (Se bok här).

-För mig handlade RMA mycket om att ta till sig det utländska tänkandet och kombinera detta med vårt eget sätt att jobba. RMA blev för mig att ta små steg ofta och införa det på förbanden.

I slutet av 1990-talet fick försvaret i praktiken två parallella reformer. I målbilden för 2010, som var fundamentet i reformen, beskrevs vägen mot ett insatsförsvar. Samtidigt hade RMA, senare NBF, blivit något stort som skulle komma om många år. NBF var för många det viktiga i reformen.

-Det är först på senare tid som de här två spåren har löpt ihop. Nu kan vi koppla samman insatsförbanden med NBF. Därför kan vi tala om en ominriktning även av NBF. Det ska vara här och nu och inga svenska särlösningar, poängterar Michael Moore.

Förändring både upp- och nerifrån
Diskussionerna om reformen och NBF har delvis handlat om ifall det styrs uppifrån eller nedifrån. Vad gäller NBF-utvecklingen är Michael Moore för ett nedifrån och upp-perspektiv. Reformen måste däremot, enligt honom, styras uppifrån eftersom stora förändringar måste komma från ledningen.

-Vi kan inte förvänta oss att det ska komma krav på radikala och dramatiska förändringar nedifrån, som även får till konsekvens att vi behöver lägga ned förband.

NBF-arbetet skildras ibland som ett tekniktungt jätteprojekt som dröjer och dröjer innan det händer något. I jämförelse med vad som investeras i tekniken är det småsmulor som läggs ned på metodarbetet.

-Man kan fundera på om det är bra eller dåligt att tekniken tagit täten. Själv vill jag inte ta ställning till det. På sistone har glädjande nog frågan om hur vi ska använda nätverket kommit igång och håller på att komma ifatt.

Jan-Ivar Askelin är redaktör för Framsyn.

Från Framsyn nr 2-2005 - www.foi.se/framsyn