Boktips

Generation Kill
Evan Wright
ISBN 0-399-15193-1
Evan Wright brukar skriva för tidskriften Rolling Stone. Hans värld är Los Angeles där hans vänner äter lugnande medel för att klara av vardagens prövningar som att handla på snabbköpet. Under Irakkriget befanns sig Evan Wright i en helt annan värld. Han var inbäddad journalist och följde med en elitstyrka ur marinkåren under dess framryckning mot Bagdad. I sex veckor levde han med män som åt piller, inte för att bli lugna, utanför att kunna hålla sig vakna dygnet runt. De levde under nästan ständigt dödshot. En fara som de delade med Evan Wright. Vad ingen i styrkan visste var att den skulle utgöra den yttersta udden i den amerikanska spjutspetsattacken. De visste inte att deras enda uppgift var att dra på sig eld och lura bort irakierna från den tunga huvudstyrkan.

Marinkårssoldaterna är en elit. De är dykare, fallskärmshoppare och överlevare. Men de är inte jeepförare. Jeepar ingår varken i utrustningen eller i utbildningen. Men försvarsminister Donald Rumsfield hävdade att lätta och snabba styrkor uppbackade av nätverket och precisionsvapen skulle räcka. Spaningskompaniets 70 nedslitna Humveejeepar utrustade med tunga kulsprutor och granatsprutor var marinkårens bidrag till Rumsfield tro på den nya armén.

I verkligheten fungerade inte nätverket. Marinkårssoldaterna visste inte mer än de kunde se i sina kikare. Det enda de kunde hålla sig till var sin egen skicklighet med vapen, aggressivitet och lojalitet med varandra. Den som fick betala priset var civila irakier.

- Vad är det första man känner när man skjutit en civil?

- Rekylen.

Så säger marinkårssoldaterna till varandra. Evan Wright menar inte att de är okänsliga utan det cyniska uttalandet är ett skydd. Han beskriver hur soldater tar mycket illa vid sig när de upptäcker att det misstänkta hotet i själva verket var en oskyldig civil. Men deras motståndare är också klädda i civila kläder.

I själva verket är det de högre officerarna som är värst. De har suttit vid sina skrivbord och tar nu den sista chansen att få uppleva en strid. Wright skildrar hur soldaterna räddar fångar från att bli mördade av amerikanska officerare.

Kriget gör konstiga saker med en människa. När ett irakiskt barn blir skjutet av en amerikansk kulspruteskytt med en perfekt skott på långt håll känner Wright en tacksamhet för att skyddas av en så skicklig skytt.

Hemma i USA träffar Wright fortfarande en del av soldaterna. De är de enda som han kan tala med om vad som hänt, trots att de tillhör en generation som inte har någon svårighet att ta en annan människas liv.

- Vi är USA:s pittbullhundar, säger soldaterna. Man låser in oss och behandlar oss illa. Och när USA vill jävlas med någon så släpper man ut oss.

Från Framsyn nr 2-2005 - www.foi.se/framsyn