Nya byggstenar i nytt försvar

Anpassningsbarhet och informationsteknik. De är grundpelarna som det framtida försvaret ska vila på säger Hans Hellsten, mannen bakom Carabasradarn. En av forskningens stora uppgifter är att analysera tänkbara hot och ge försvaret lämpliga verktyg för att möta det hotet. Men man ska kanske inte gå så långt som att tillverka verktyget. Det görs först när det behövs.

Av Jan-Ivar Askelin

Dagens försvar är en följd av de tankar som styrde planeringen på 1960-talet. Dagens försvarsforskare arbetar med system som ska vara i tjänst så långt fram som 2040. Det är ett tidsspann på en mansålder, en tidsperiod som har inrymt fransk-tyska kriget, två världskrig och Koreakriget.

Mitt i denna period finns dagens försvarsforskare. En av dessa är Hans Hellsten, skapare av Carabasradarn.

De trender som i många år styrt hans arbete känns idag förlegade för honom, men han kan skönja nya behov och många av dessa är i högsta grad forskningsbara.

I sitt resonemang nämner Hans Hellsten två grundpelare:

• informationstekniken
• förmågan till anpassning

Informationstekniken betyder mest
- Bioteknik och genteknik må vara viktiga områden, men det som kommer att spela den största rollen för världens framtid är informationstekniken, säger han. Därför att det är genom den som man kommunicerar annan kunskap och det är den som skapar förutsättningarna för allt det andra. Informationstekniken är en del av kommunikationstekniken och den samverkar med denna, säger Hellsten. Vi reser utomlands på ett nytt sätt, vi överskrider gränser, tar till oss nya kulturer. Det ger ett nytt synsätt på världen och drivkrafterna som ändrar detta synsätt förändras också.

Hellsten anser att dessa krafter är så starka att det fick det mäktiga Sovjetunionen på fall.

- Öststaterna överlevde inte denna kraft. Det gick inte att lura folk längre.

- Det här blir som en sorts utgångspunkt när man tänker på framtiden och på vårt framtida försvar och vårt framtida Sverige. Nationen och försvaret hör ju ihop. Sverige och försvaret kommer i ett nytt perspektiv om enormt mycket kommunikation sker över nationsgränserna. Det blir andra krafter som styr, multinationella företag, EU och annat.

Världen behöver inte bli fredligare av det, säger Hellsten. Det vore naivt att tro att konflikterna skulle sluta nu när det finns hot som befolkningsexplosion och svält. Men krig och hot kan ta en annan gestalt och för att kunna försvara oss måste vi ta till oss vilka typer av hot som kan förekomma samtidigt som vi också får fler möjligheter att försvara oss.

Förmåga till anpassning slår militär styrka
- Några forskare från amerikanska Rand höll förra året ett föredrag i Stockholm och berättade om ett speciellt krigsspel där man lät USA kriga mot en nation. Och så körde man en fortsättningskrig där motståndaren hade lärt sig sin läxa. USA måste anpassa sig till att motståndaren lärt sig läxan och så fortsatte man i krig efter krig. Det visade sig då att det viktigaste var inte den militära styrkan utan förmågan till anpassning, säger Hans Hellsten.

Man jämförde också med samhället i stort. Anpassningsbarhet blir alltmer utslagsgivande för företags framgång. I bilindustrin går det företag bäst som rationellt kan ställa om produktionen till nya bilmodeller snarare än det företag som ensidigt minimerar tillverkningskostnad.

- Anpassningsbarheten måste ligga till grund för framtidens försvar. Det är ju så uppenbart att de gängse hotbilderna inte har någon tyngd idag. Politikerna tror helt enkelt inte på dem. Och det är ju nästan jämt så att hotet inte kommer varifrån man trott. När tyskarna 1940 ockuperade Norge stod vi inför vårt största hot på många år och ingen hade räknat med ett militärt hot från väster.

Försvaret måste snabbt ställa om till nya hot
Med det här som bakgrund anser Hellsten att det viktigaste för försvaret är att anpassa sig till den tekniska utvecklingen och lära av hur det civila samhället har byggt upp funktioner för att lätt kunna anpassa sig till utvecklingen.

- Det vi gör idag i det civila samhället är den anpassningsbara bilfabriken. Och försvaret bör på samma sätt byggas så att det snabbt kan anpassas för att kunna bemöta nya typer av hot. Det finns tekniker för att snabbt gå från idé till färdig produkt säger Hellsten och nämner t ex CAD. Lite tillspetsat formulerat så kan man ha en armé på hårddisken som man trycker ut när den verkligen behövs.

- Av det skälet är försvarsforskning i framtiden så viktig, säger Hellsten. Det är inte alltid så lätt att säga vad man behöver utan man kanske i varje del ska gå ganska långt i forskning och utveckling så att man snabbt om det behövs kan ta steget fullt ut och börja tillverka. Man ska inte idag gå och köpa 2000 UAVer av någon speciell sort som är totalt omodern när man skulle behöva dem. Lika dumt är det att skräddarsy försvaret för en viss typ av hot och så visar det sig att det inte ens var aktuellt.

Det här betyder enligt Hellsten att man får göra en inventering av möjliga hot. Det finns osäkerhet om vem som kan vara motståndaren, vilken taktik han tänker använda, nivån på hotet- om det är ett mängdhot med många enkla vapen, eller ett spetshot med få kvalificerade vapen - om angreppet kommer i Sverige eller utomlands. Motståndaren kan angripa från stort avstånd och han kan föra en strid om vilken sida som fattar de snabbaste besluten, sk ledningskrigsföring.

- Allt detta kräver anpassningsbara ledningssystem med sensorer som kan mäta med stor precision, kan verka över ytan, är rörliga och har goda möjligheter att sprida information, säger Hellsten och kommer tillbaka till det civila samhället. Mycket av den här utvecklingen finns redan i samhället, men själva sensorerna som t ex avancerad radar finns bara i den militära världen. I det civila är sensorbehoven oftast av annat slag, av typ tjuvlarm.

Experten kan vara blind för nya möjligheter
Förändringar är en sak, men de blir knappast av om ingen vill införa dem. Världshistorien är ju full av goda idéer som stoppats först och sedan blivit succéer. Man kan ju som den franske generalen, som inte trodde på flygplanet, vara expert på sitt område men blind för nya möjligheter.

- Det är lättare att diskutera förändringar om det finns en färdig organisation som kan ta till sig dem. Flygvapnet har en tradition av att spana efter mål på stora avstånd, medan armén traditionellt ansett att man vetat var fienden fanns, säger Hellsten. Förr var skjutavstånden korta och fienden fanns bakom frontlinjen. Med ökade räckvidder är frågan idag var fienden finns. Fienden kan sprida sig och gömma sig. Armén möter detta med ökad rörlighet och längre räckvidder, men fortfarande verkar man inte se behovet av att kunna spana på markmål över stora ytor.

Försvaret måste grundas på civil teknik
Framtidens försvar måste av flera skäl bygga på den tekniska utvecklingen i det civila samhället, säger Hellsten. Den civila tekniken utvecklas snabbast, den kan många gånger vara bättre än den militära och när det inte finns ett klart definierat hot är det svårt att motivera dyra skräddarsydda militära tekniska lösningar.

- Förr var hotet givet. Vi kunde t ex inrikta oss mot ett visst hotflygplan och våra egna flygplan måste kunna svänga lika bra för att kunna möta detta hotflygplan. Därför fick tekniken kosta. Jas är i detta sammanhang ett bra exempel på kravet på anpassningsbarhet till hotet. Planets prestanda sitter i mjukvaran och man har kunnat anpassa planet till utvecklingen. Under Jasprojektets gång har det ju skett en enorm utveckling av de civila datorerna. När Jas började planeras fanns ju inte ens Macen, säger Hellsten.

Men det går även mode i det här med civil militär teknik. I USA har man myntat uttrycket, COTS, commercial off the shelf. Inför kostnadsmedvetna politiker strävar militärerna efter att ha så mycket COTS som möjligt.

- Vi har en mycket avancerad dator i Carabasprojektet. Den är sk COTS, men tillverkaren har knappast några civila kunder. Så i praktiken är den en dator som kostar flera miljoner och som är utvecklad för militära kunder.

Från FOA-tidningen nr 2-1997 - www.foi.se/framsyn