Kaliningrad - en pittoresk miljöskandal
Kaliningrads kustområden är ett attraktivt resmål, som även kan rekommenderas svenska turister. Där finns flera pittoreska om än lite förfallna kurorter och småstäder nära havet, milslånga vita sandstränder med höga branter eller sanddyner bakom, ganska fina vägar längs höga alléer genom ett böljande jordbrukslandskap. Aldrig har jag sett så mycket blå lupiner som där.
Av Ingmar Oldberg
Det finns dock allvarliga miljöproblem, som stör intrycket, om man tittar närmare efter och talar med folk om situationen. Framför allt handlar det om vattenföroreningar.
Miljön i Kaliningradområdet präglas fortfarande av arvet efter sovjettiden. Även om de gamla sovchoserna och kolchoserna på landsbygden nu förfaller, splittras upp eller överges så har de släppt ut mycket gödningsämnen och pesticider i vattnen. Särskilt de stora svin-och kreatursenheterna lämnar efter sig svåra problem, bl a gödselstackar, som läcker ut i vattendragen.
Sovjetmakten underhöll inte heller de dränerings- och vallsystem, som på den tyska tiden byggdes ut med holländares hjälp, vilket har lett till försumpning och igenväxning av gammal god jordbruksmark. Denna överlämnas därför till skogsbruket. Inte heller byggde man ut vattenreningsverken i takt med produktionsökningen, så industrier och städer släpper fortfarande ut avloppsvatten praktiskt taget orenat. Halvmiljonstaden Kaliningrad saknar ett effektivt reningsverk trots att man hållit på att bygga ett sedan 1960-talet, och därför är floden Pregel som flyter genom staden, en enda stor kloak. Stadens dricksvatten hämtas från just denna flod uppströms från en cellulosaindustri, men eftersom området är flackt och vinden ibland kan driva vattnet tillbaka, drabbas också vattentäkten av föroreningarna. Slutsatsen är att man inte bör dricka kranvatten i Kaliningrad.
Staden använder förfarande en öppen, av tyskarna byggd avloppskanal, som löper som ett flera mil långt, svart, stinkande sår genom natur och samhällen fram till den stora lagunen innanför Baltijsk. Denna lagun är bara 2-4 meter djup och mycket känslig för föroreningar. Även båttrafiken i kanalen fram till Kaliningrad liksom den stora hamnen där bidrar till vattenföroreningen. Fiske och friluftsliv drabbas, och på sommaren finns det risk för epidemier.
Medan industrins förbrukning och förorening av vatten på senare år minskat på grund av den ekonomiska krisen, ökar hushållens förbrukning. Staden Baltijsk, där den ryska östersjöflottan har sin huvudbas, har en katastrofal brist på sötvatten. Stadens ledning tog upp frågan med president Jeltsin, då denne i slutet av sin valkampanj förra sommaren besökte staden, och fick ett löfte om hjälp. Det återstår att se om det blir något när valet vunnits och alla andra ekonomiska problem gör sig påminda.
Hoten mot kusterna - olja och bärnsten
Kaliningradområdet är berömt för sin bärnsten. 90 procent av världens bärnstenstillgångar sägs finnas där. Problemet är dock att bärnstenen bryts med industriella medel i öppna dagbrott, vilka förstört en del av kusten vid staden Jantarnyj. Intill det aktiva dagbrottet finns en flera kilometer lång sjö med öar och gråsvarta sandstränder. Skräp ligger kvar och inga spår av rekultivation syns så långt ögat når. Det är en klen tröst att bärnstensmonopolföretaget gått i konkurs, eftersom den ryska maffian kommit i stället. Tiotals människor dör i olyckor varje år, då de bryter bärnsten på egen hand. Ryssarna säger själva att området har förvandlats till ett Östersjöns Klondyke.
Oljeutsläpp har vidare blivit ett allt större hot mot Kaliningradområdets långa sandstränder, som kanske är dess största tillgång. Dessa stränder är speciellt utsatta på grund av dels vind- och strömriktningama och närheten till farleder i Östersjön, dels den otillräckliga beredskapen.
I maj 1996 inträffade en olycka som väl belyser problematiken. Några tankbåtar av olika nationalitet på väg från Klaipeda till Rotterdam släppte ut stora mängder av tung rysk eldningsolja. 150 ton insamlades så småningom längs kusten av frivilliga och utkommenderade militärer.
Händelsen analyserades i ett reportage kallat ”De gyllene plagernas svarta olycka” i Kaliningrads regionala TV-program ”Naturen och vi” av miljöforskaren Felix Aleksejev i länets miljökommitté. Aleksejev kritiserade den lokala avdelningen för Ministeriet för nödsituationer, som lämpligen kan kallas katastrofministeriet, för passivitet. Han menade att gränsbevakningens flygplan hade kunnat rapportera om utsläppet på ett tidigt stadium och efterlyste liknande förvarningssystem mot sådana olyckor som finns i andra länder, vilket inte behövde bli särskilt dyrt. Han påpekade att saneringsarbetet hade organiserades och betalades av huvudsakligen av lokala myndigheter och den federala skogsförvaltningen. Vidare hade det saknats saneringsutrustning, så utkommenderade soldater fick till och med samla upp oljan med bara händerna. Man kunde inte ta upp de minsta oljeklumparna, som alltså ligger kvar på stränderna. Inte heller anvisades platser där den uppsamlade oljan skulle slutförvaras, framhöll Aleksejev.
Ministeriets lokala representanter svarade, att dess anslag bara räckte till löner och ansåg sig inte ha försummat sin plikt eftersom undantagstillstånd inte utlysts. På Aleksejevs fråga varför inte, svarade de att det inte var någon ”typisk situation”! Ministeriet krävde upprättelse i TV men avstod från att ställa upp i en diskussion med Aleksejev. Det kan tilläggas att Kaliningrads känsliga kustområde inte bara ständigt hotas av oljeutsläpp från passerande fartyg. Dessutom fanns planer på oljeutvinning i havet utanför Kuriska näset vid gränsen till Litauen.
Ryska turister också ett hot
Ett annat hot på lång sikt är att Kaliningrad ska översvämmas av ryska turister. Som bekant har Ryssland förlorat populära semestermål i baltstaterna och på Krim, och Kaliningrads kust har alltså en del att erbjuda till rimliga priser. Storskaliga planer görs upp för att ta emot flera turister. Redan nu har rika ”nya ryssar” börjat bygga fästningslika sommarhus nära havet. På grund av den ekonomiska krisen ger de politiska organen i Kaliningrad låg prioritet åt miljöskyddsåtgärder och kan lätt lockas att ”sälja” miljön för kortfristiga vinster.
Exemplet visar emellertid också att både massmedia och miljöskyddsorgan i Kaliningradområdet är uppmärksamma på problemen och försöker påverka utvecklingen. Till detta kommer att miljön blivit en huvudfråga i samarbetet inom Östersjörådet, som omfattar alla strandstater. Dessa är redan engagerade i olika miljöprojekt i området och kan hjälpa de ryska myndigheterna. Kaliningrads miljö är en angelägenhet också för svenska miljövänner.
Från FOA-tidningen nr 3-1997 - www.foi.se/framsyn