Frisk fläkt från öster viner i svenska stuprör

Tomas Ries kännedom om globaliseringsproblematiken passade perfekt när Utrikespolitiska institutet (UI) sökte en förändring och ny chef. Nu delar UI byggnad med Försvarshögskolan och Tomas Ries hoppas att institutet ska bli ett nav för forskare från olika områden.

Av Jan-Ivar Askelin

Tomas Ries? Ska ni träffa honom? Kul. Han säger saker som vi inte får höra från våra vanliga lärare. De uppskattande orden från en elev vid Försvarshögskolan (FHS) visar att Tomas Ries som chef för Utrikespolitiska institutet (UI) redan har satt sina spår.

Han har kommit som en frisk fläkt från andra sidan Östersjön för att bygga en hängränna över de svenska stuprören.

– Fast det ska vara en svensk hängränna, inspirerad av en finländare, säger Tomas Ries.

Van vid den svenska debatten
Tomas Ries har sedan många år deltagit i den svenska säkerhetspolitiska debatten. Under det kalla kriget kunde en sådan öppen debatt inte föras i Finland.

– När jag på 1980-talet varnade för de svenska försvarsnedskärningarnas följder så var det inte populärt i alla kretsar, minns Tomas Ries. Fast försvaret tog tacksamt emot stödet.

Under de senaste 15 åren har Tomas Ries arbetat allt mer med globaliseringsfrågor. Och sedan ett år lär han sig mer och mer om Sverige och gör reflexionen att allt är mycket större i Sverige än i Finland. Det gäller myndigheter, medier, näringsliv och forskning.

– Och så finns det enorma summor som cirkulerar från fonder, näringsliv och myndigheter. I Finland finns inga lösa pengar alls.

Nu studerar Tomas Ries detta rika Sverige. Vem gör vad? Vad vill man ha? Och inte minst arbetar Tomas Ries med att presentera sig själv och det nya UI.

Positiva effekter
Det är ingen slump att UI och FHS nu sitter i samma nybyggda hus på Drottning Kristinas väg.

– Grundtanken var att föra ihop forskarna från FHS och UI. Därmed hoppades man att skapa synergieffekter. Den tanken lever fortfarande men det handlar nu också om det som försvarsminister Leni Björklund betonade i sitt invigningstal. Det krävs en bredare säkerhetsagenda i officersutbildningen. Det gamla konceptet täcker bara en del av dagens komplicerade värld.

– Men det ska verkligen betonas, understryker Tomas Ries att FHS har visat framåttänkande och byggt upp mycket starka forskningsmiljöer på säkerhetsområdet. Jag tänker bland annat på EU-forskningen, krisforskningen vid Crismart och Centrum för asymmetriska hot och terrorismstudier.

Under de senaste sju åren har Tomas Ries forskat vid Finlands Försvarshögskola. Det har varit traditionell säkerhetspolitik och globaliseringsfrågor. Dessförinnan var han under sex år ledare för en säkerhetspolitisk kurs i Genève. Han fick fria händer att välja föreläsare och ämnen.

– Det var där jag lärde mig väldigt mycket om globaliseringsproblematiken, säger Tomas Ries. Det var denna vision jag presenterade för UI när de frågade om jag ville ta över chefskapet. Uppenbarligen var det detta de var ute efter. Kanske trodde man också att det skulle gå att genomföra stora förändringar med någon som kommer utifrån.

Tomas Ries har ett mandat att vitalisera UI. Och så här ska det gå till:

– UI måste vara mera policyinriktat. Vi ska vara mer relevanta för beslutsfattarna. Vi måste vara nyttiga. Det som inte är det i den globaliserade världen får inga pengar och försvinner.

– Att vi ska inrikta oss på globaliseringsfrågor innebär att vi ska vidga perspektivet bort från den traditionella synen på säkerhetspolitik där makt och militär styrka spelade avgörande roller. Det innebär att vi ska studera relationen mellan rika och fattiga länder och vad den relationen kan betyda för oss. Vi ska studera det sårbara samhället i ett globalt perspektiv och vi ska följa upp de miljöhot som följer med globaliseringen. Vi ser redan verkningarna av detta i Sverige. Än är det ingen fara, men om 50 år kan det innebära stora problem.

Hur ska detta då göras i praktiken?

Tomas Ries värjer sig för tanken att skapa ett megainstitut. Han vill i stället att UI ska vara ett nav där forskare från olika områden kan samlas. Man kan samla miljöforskare och ekonomer för att diskutera miljöförstöringens ekonomiska konsekvenser.

– Jag vill också att UI utvecklas mot en tankesmedja. Vi ska naturligtvis fortsätta med våra skrifter, biblioteket, folkbildningen och allt det där. Men jag har redan efter ett år i Sverige märkt att det ropas efter en informell agenda där myndigheter, näringsliv, forskare och institutioner kan byta idéer. Stuprören vill ha kontakt. Och UI skulle kunna bli den hängränna som behövs. Som ett exempel på ett av hundra teman kan jag ta fågelsmittan. Det är ett ämne som angår alla stuprör.

Det är som bekant bara Sverige som har svenska krusbär. Men det är fler som har de svenska stuprören. Axel Oxenstiernas stuprör lever kvar i Finland sedan svensktiden. Inte ens tsaren kunde rubba det. Men det fungerar lite annorlunda i Finland.

– Sverige blev rikare och myndigheterna fler, större och mäktigare. I Finland som varit mycket fattigare och drabbats av krig och kriser finns det större utrymme för flexibilitet. Alla känner alla. Det är praktiskt om än inte alltid av godo. Vi har nog en mer pragmatisk inställning till myndigheter och planer än i Sverige. För vi har lärt oss att när allt brakar samman så måste man improvisera.

– Sverige med sina tunga myndigheter är nog mera låst. Finland har en tradition med koalitionsregeringar. Sverige är mycket mer polariserat politiskt. Om myndigheterna är små, som Säpo, har de lättare att anpassa sig. För att ändra på de stora kolosserna, som försvaret, krävs något radikalt för att åstadkomma den stora förändringen.

Hybridkommunism
Om försvaret är en koloss, vad ska man då säga om Kina? Efter intervjun kastar sig Tomas Ries i en taxi och åker till flyget till Kina. Där kan man tala om globalisering. Tomas Ries ska delta i två forskarkonferenser och syftet är att öka samarbetet mellan kinesiska och nordiska samhällsforskare. Världens största kommunistdiktatur lockar många besökare.

– Man kan väl säga att Kina har en sorts hybridkommunism, säger Tomas Ries. Man står med ena benet i det gamla kontrollsamhället och med det andra i en blomstrande ekonomi som i sin tur kan göra Kina mer demokratiskt.

På den något tillspetsade frågan om det är lättare för en finländare än en svensk att förstå Kina, svarar Tomas Ries något överraskande ja.

– Under det kalla kriget var den säkerhetspolitiska debatten i Finland hårt styrd. Man kan till och med säga att det var presidenten som kontrollerade den. Någon annan väg kunde Finland inte välja då. Något liknande gäller för den kinesiska ledningen. Om den släpper på kontrollen för fort och för mycket så hotar anarki. Det finns enorma sociala spänningar i Kina.

Jan-Ivar Askelin är redaktör för Framsyn.

Från Framsyn nr 5-2005 - www.foi.se/framsyn