Framtiden kräver ekonomisk tillväxt utan miljöpåverkan
I dag har vi en konsumtion och produktion som överstiger jordens ekologiska kapacitet med 25 procent. Därför är det en gigantisk utmaning att frikoppla tillväxt från miljöpåverkan i den omfattning som krävs i en starkt expansiv global ekonomi.
Av Lena Sommestad och Siv Näslund
Vår planet kommer att lida av växtvärk under de närmaste decennierna. Det beror framför allt på något mycket glädjande, nämligen att många fattiga och folkrika länder nu häver sig ur sin fattigdom i snabb takt. Vi står inför en global ekonomisk boom. Den kommer att förändra maktförhållandena på jorden. Den kommer också att innebära en intensifierad jakt på resurser och stora påfrestningar på våra ekosystem.
IIASA (International Institute for Applied Sciences) har genomfört ett omfattande scenariearbete för att bedöma framtidens ekonomiska utveckling och vilka konsekvenser som den kan få på miljön, framför allt på klimatet. Den globala ekonomin växer enligt deras beräkningar med 4–11 gånger fram till 2050 och med 8–25 gånger till 2100. Det framkom vid ett seminarium om risker och säkerhet i framtiden, som Miljövårdsberedningen och Försvarsberedningen ordnade i oktober.
Enligt världstoppmötet i Johannesburg har vi redan idag en samlad global konsumtion och produktion som överstiger jordens ekologiska kapacitet med 25 procent. Det är därför en gigantisk utmaning att frikoppla tillväxt från miljöpåverkan i den omfattning som krävs i en starkt expansiv global ekonomi. Det kommer att behövas åtskilliga språng i miljöanpassad teknikutveckling, vilket en del bedömare också tror är möjligt. Andra bedömare säger att det är omöjligt att klara en sådan produktionstillväxt utan allvarliga konsekvenser för jordens miljö.
Frågan blir i så fall hur vi bryter trenden – på ett civiliserat sätt eller genom kollapser? Utgångsläget är inte gynnsamt.
Ekosystem under stress
Många ekosystem är redan under stress. Det visar bland annat FN:s stora forskningsprogram Millennium Ecosystem Assessment. Två tredjedelar av våra fiskarter är överfiskade eller på gränsen till det. Mer än hälften av jordens floder är allvarligt förorenade. Färskvatten är en bristvara i stora delar av världen och grundvattennivåerna sjunker. Öknar breder ut sig och jordar eroderar.
Förgiftade isbjörnar
Utarmning av naturresurser har förekommit förr. Men aldrig tidigare under människans tid på jorden har påverkan på våra ekosystem skett i en sådan geografisk skala. Förändringstakten är också mycket snabb. Den biologiska mångfalden minskar med upp till tusen gånger den naturliga förändringen. Skadliga kemikalier sprids över jorden. Isbjörnar i Arktis som aldrig varit i närheten av kemikaliekällorna har nu PCB och andra miljögifter i sina kroppar. Den globala medeltemperaturen stiger och forskarna är överens om att klimatförändringen beror på mänsklig påverkan, främst förbränningen av fossila bränslen.
Den globala miljöförstöringen kräver en radikal omställning av produktion och konsumtion i de etablerade industriländerna. Det gäller inte minst energi- och transportsystemen. EU:s klimatpolitiska mål är att begränsa den globala temperaturhöjningen till 2 grader. Då måste industriländerna minska de klimatpåverkande utsläppen med 60–80 procent till 2050. Samtidigt måste de nya industriländerna kunna välja hållbara energisystem redan från början. För att det ska bli möjligt krävs stora investeringar i forskning och utveckling.
Lära av historien
Många kulturer har gått under på grund av utarmning av vitala resurser eller oförmåga att anpassa sig till förändrade villkor i klimat, vattentillgång med mera. Kan vi lära oss något av historien?
På senare tid har det kommit flera böcker där miljöhistoriker reflekterar över kopplingen mellan miljöförändringar och kulturers överlevnad. Jared Diamond beskriver i sin bok Collapse – How Societies Choose to Fail or Succeed hur olika kulturer klarar svåra kriser. Två särdrag kännetecknar, enligt Diamond, de samhällen som lyckas. Det ena särdraget är en förmåga att ompröva grundvärderingar. Det andra är en förmåga att tänka långsiktigt och att fatta förutseende beslut innan problemen nått krisdimensioner. Kulturer som överlevt har i tid sett problemen och hittat system för att hejda en ohållbar utveckling. Ett exempel är Tokugawa-shogunerna i Japan, som lyckades hejda den avskogning som höll på att underminera försörjningsbasen.
J. Donald Hughes gör i den nyligen till svenska översatta boken Världens miljöhistoria en genomgång av olika historiska kulturer som har överlevt eller gått under. Han ser att många av de destruktiva processer som lett till undergång för tidigare kulturer finns närvarande nu, men i betydligt större skala, och att trenderna är ohållbara. Men han ser också ljusningar. Det handlar om att vår kunskap om hur systemen i naturen fungerar hela tiden förbättras. Han hoppas också på utveckling av miljövänlig teknik i lämplig skala. En ny hoppfull trend, som han tycker sig skönja, är att människors tankar och handlingar präglas av en större förståelse för samspelet mellan samhälle och natur och det han kallar för ”livets gemenskap”.
Förnyas och utvecklas
Inom systemekologin har begreppet resiliens fått ett genombrott under senare år. Ett system som är resilient klarar störningar och har förmåga att förnya sig och utvecklas. Ekosystem verkar vara särskilt resilienta om det finns många arter som utför samma funktion – till exempel fotosyntes eller nedbrytning. På korallrev finns exempelvis normalt flera arter som betar reven. I Karibien fiskades alla arter utom en sjöborre ut. När sjöborren sedan drabbades av en sjukdom blev korallreven överväxta med alger.
Adaptiv – eller lärande – förvaltning är ett annat begrepp som har utvecklats för att tydliggöra hur vi kan skapa ett bättre samspel mellan samhälle och ekosystem. Idén är att föränderliga ekosystem måste förvaltas genom en ständig lärandeprocess. När ekosystemet förändras, måste också förvaltningsmetoderna förändras.
Resiliens och lärande förvaltning är begrepp som kan användas också för socio-ekonomiska system. Vi behöver kanske fråga oss om vi bygger våra samhällen så att de är mångfunktionella och klarar störningar? Har vi en tillräcklig förmåga att uppmärksamma problem och förutse kriser?
Dyrköpt erfarenhet
Under året som gått har världen drabbats av en lång rad naturkatastrofer – som tsunamin och orkanerna Katrina och Rita. De har tydligt visat oss hur sårbara vi är inför naturens krafter och hur den pågående miljöförstöringen riskerar att öka vår utsatthet.
Många forskare pekar på ett samband mellan klimatförändringar och extrema väderfenomen, som kraftiga orkaner, torka och översvämningar. Men också vår förmåga att skydda oss mot naturkatastrofer påverkas av miljöfaktorer. På många håll har naturliga skyddssystem, som korallrev, mangrove-skogar eller våtmarker, försvunnit. Ett exempel är New Orleans. Här fanns en plan att restaurera naturliga skyddssystem som våtmarker för att förebygga konsekvenserna av en orkan. Men kostnaden på 14 miljarder dollar ansågs vara för hög. Nu beräknas konsekvenserna av årets orkaner kosta runt 100 miljarder dollar.
Utan tvekan blir 2000-talet ett avgörande sekel i mänsklighetens historia. Med fortsatt befolkningstillväxt och en ekonomisk boom av aldrig tidigare skådad omfattning, krävs en ny respekt för de ekosystem som bär upp vår civilisation. Om vi i tid fullt ut inser detta, har vi också tillsammans tid att ändra riktning.
Lena Sommestad är miljöminister och ordförande i Miljövårdsberedningen. Siv Näslund är kanslichef i Miljövårdsberedningen.
Från Framsyn nr 5-2005 - www.foi.se/framsyn