Nytt samarbete stoppade kriget

Efter Afrikas längsta inbördeskrig lyckades de stridande parterna i Sudan till slut enas om ett fredsavtal. Johan Adolphson var ställförträdande chef för fördragets förhandlingssekretariat. Denna FN-mission, Unmis, är den första integrerade civilmilitära missionen. För att den skulle lyckas krävdes att underrättelseprocessen fungerade. Författaren efterlyser bland annat specialkurser i FN:s regi för underrättelseofficerare.

Av Johan Adolphson

Inbördeskriget är över. Det var det längsta i Afrikas historia. I mars 2005 etablerades FN:s mission i Sudan, Unmis. Den verkar i södra Sudan där rebellerna hade sitt starka fäste. Unmis kommer när den är fullt utbyggd att omfatta 10 000 personer.

Sverige har ställt upp med sex stabs-officerare varav undertecknad var en. I vårt arbete spelade underrättelseprocessen en avgörande roll. De viktigaste slutsatserna är följande:

• Inom missionen måste mål och konsensus om målen tidigt beslutas och genomföras.
• Civilmilitär samordning kan ge ett mer rationellt agerande om processer och rutiner styrs utifrån måluppfyllelsekriterier.
• Underrättelseprocessen är en förutsättning för en lyckad mission. Underrättelseprocessen kräver, förutom nationellt stöd, en effektiv databashantering med en gemensam missionsorganisation för att nå målet – samordning civilt – militärt. FN:s missioner ska ha en enda informationsavdelning.
• FN måste ha kurser för underrättelse-officerare och erbjuda teknisk support. Användandet av CCIR (commanders critical information requirements) kopplat till måluppfyllelsen är en viktig metodologisk aspekt i missionens informationsprocess i en global värld.
• Nationella underrättelsetjänster måste ompröva stödet åt FN-missioner, med ökat bilateralt samarbete och fysisk närvaro inom ramen för missionen.

Den strategiska visionen att sammankoppla ledning, kontroll, kommunikationer, datorer, underrättelser, övervakning och spaning (C4ISR) möjliggör för chefer och ledare att generera, använda och delge och analysera data. Ständiga förbättringar inom C4ISR är en förutsättning för framgång. Det nätverksbaserade försvaret med utökade resurser efterfrågar ett ökat tempo av underrättelser, spaning, lingvistik, bildtolkning och tekniska färdigheter. Beslutsfattare på varje nivå måste kunna bedöma och medverka i underrättelseprocessen för att säkerställa att alla händelser kan bli analyserade så fort de uppstår. En av lärdomarna av terrordåden den 11 september är behovet av samordning mellan och inom olika myndigheter. Bara att möjliggöra gemensamma kommunikationssystem kan innebära stora effektivitetsvinster.

Nya FN-missioner är relativt sällsynta, men när en mission väl är på plats är det en förutsättning för missionens framgång att de kritiska informationsbehoven identifieras. Ett problem är att dessa behov borde ha identifierats långt innan missionen kommit på plats. Ledande stabsofficerare måste därför ha god information erhållen i förväg från respektive hemland.

Första integrerade missionen
Unmis, United nations mission in Sudan, är den första integrerade missionen militärt och civilt. Unmis högsta politiska befattningshavare är generalsekreterarens representant (SRSG). Den ekonomiskt ansvarige, är the chief administrative officer (CEO) och de polisiära och militära befälhavarna är direkt underställda SRSG. Det ömsesidiga samspelet mellan militären, polisen och de civila komponenterna är definierat och organiserat. De civila, polisiära och militära komponenterna måste därför samverka och integreras i samspelet. En nyhet är även att den militäre befälhavaren är direkt befälhavare för den obeväpnade militära delen, militärobservatörerna.

En organisation med olika verksamhetskulturer kombinerat av en blandning av religioner, kulturer och länder måste ha en klar C3-struktur. C3 står för command, controll and communication, det vill säga lednings- och kontrollfunktionen med dess förmågor att kommunicera en orientering eller order. Det är samordningen som ger styrkan och manöverfriheten. I de fall de olika verksamheterna lever ett självständigt liv, riskerar kraftsamlingen att bli minimal, liksom informationsinsamlingen. Det ska poängteras att alltför formell kommunikation minskar möjligheten att leda. Den informella kommunikationen får inte ignoreras.

Organisationer har en tendens att leva sina egna liv, att finnas till för sig själva och medlemmarna. I en FN-mission, likaväl för andra verksamheter, är det viktigt att definiera och skapa konsensus för olika mål och hur de ska uppnås i tiden. Därefter definieras de informationsbehov som behövs för att uppnå målen i tiden.

En av bristerna i bekämpandet av gerillan i Oman under samlingsregeringen 1973, var just samordningen mellan militära och civila myndigheter om underrättelse-koordinering. Liknande problem har skett i Nordirland. Informationsfusion mellan militära och civila komponenter är synnerligen viktigt även i en FN-mission. Grafiken här intill åskådliggör en nätverksbaserad informationsfusion.

Unmis organisation, som är den första samordnade missionen, är tänkt att öka möjligheterna till samverkan och koordinering av verksamheten med hjälp av interoperabilitet. Dessutom kan informationsinhämtningen underlättas. Ett problem är att underrättelseprocessen saknar IT-hjälp-medel. Missionen har börjat att integrera alla informationsflöden till en enda databas. Databasen ska nyttjas av samtliga involverade i processen, men med olika behörighetsnivåer. Civipolis, militärobservatörer, politiska analytiker och övriga UN-organisationer genererar pusselbitar som var för sig kan vara ointressanta, men tillsammans kan vara värdefulla.

Informationens betydelse
Crown Castle, ett av Fortunes 100 mest framgångsrika företag, förklarar sin framgång genom införandet av ett nätverksbaserat och integrerat kunskapssystem som låter rationell måluppfyllelse styra hur viktiga processer och rutiner ska organiseras.

• En mer fokuserad IT-strategi efterlyses därför hos FN-missionerna.
• Underrättelse- och säkerhetstjänsten behövs för att:
• garantera personalens säkerhet i en hotfull miljö,
• lösa mandatets uppgifter,
• ha minst lika bra underlag vid förhandlingar som parterna har,
• kunna förutse och föreslå åtgärder mot oönskad konfliktdynamik.

FN:s underrättelsetjänst bedriver därför inte traditionellt spionage utan verksamheten är en grund för att lösa mandatet.

En FN-mission är komplex och riskutsatt. Hög risk skapar många nya rutiner och processer inom organisationen. Alla dessa rutiner och processer måste interagera. Resultatet kan bli att små misstag kan få oanade konsekvenser. Talesättet att en fjärils vingslag i Peking kan generera en orkan på Indiska oceanen, är härlett från icke-linjär dynamik och är tillämpbart i detta sammanhang.

Det finns en risk att en FN-mission koncentrerar resurserna på en anpassningsbar logik i stället för rationell måluppfyllelse. Detta kan leda till att underrättelseprocessens betydelse minskar till förmån för andra processer.

Hur har Sverige anpassat underrättelsetjänsten till de förändrade internationella behoven? Hur väljs insatserna och vilken samverkan sker inom och utom riket före ett beslut, men även under och efter missionen? Det borde vara ett intressant forskningsområde.

De nationella underrättelseorganisationerna måste samarbeta inför ett missionsuppdrag. Likväl måste utrikesdepartementet, biståndsmyndigheten och försvaret samt näringslivet engageras i samtliga faser. Vissa länder sänder nationella underrättelseelement till missionerna på olika nivåer. Enklast är på taktisk nivå. Andra länder samordnar politiska, militära, humanitära och politiska insatser och samarbetar bilateralt.

Många länder, däribland USA och Storbritannien, använder reservofficerare med specialistkompetens.

Några länder sänder isolerat infanteritrupp utan någon politisk och humanitär samordning. Andra nationer väljer länder och regioner för sin medverkan och sänder endast kvalificerade stabsofficerare som samverkar med utrikesdepartement, humanitära organisationer och näringslivet.

Missionens underrättelsebehov
Den nationella prioriteringen av utlandsstyrkan påverkar kraven på de nationella underrättelsetjänsterna gentemot missionen. Kraven blir hårdare ju större ansvar de nationella officerarna har. Stabsofficerare på högkvartersnivå kräver hög kvalificerad assistans i relation till motsvarande behov i en enskild bataljon. Den enskilda bataljonen ställer i sin tur högre krav på logistik och sjukvård.

Exempel på stöd som högkvartersnivån kan ha nytta av för missionen är:

• Politiska bedömningar av aktörernas handlingsmöjligheter på kort och lång sikt.
• Underrättelser från människor, humint och signalspaning, sigint.
• Bedömningar av hur humanitära insatser ska prioriteras och allokeras.
• Militära bedömningar av aktörernas slagordning, order of battle (orbat) och geografisk placering, stridsvärde och handlingsalternativ.
• Kulturella och antropologiska bedömningar av befolkningen.

Aktörerna, även terroristgrupper inräknade, erhåller oftast globalt stöd. Det stödet kan vara moraliskt, politiskt eller en fristad. Detta understryker vikten av ett bilateralt samarbete mellan nationer i en mission för att förhindra oroligheter, rädda liv och skydda civilbefolkning. En lärdom från Vietnamkriget var bristen på underrättelser. George Tenet fick avsked som CIA-chef efter bristande underrättelser om massförstörelsevapen i Irak. Dessa exempel visar att det kan finnas en irrationell logik i stora organisationer som har bristande politisk styrning. I boken Against all Enemies, föreslår Richard A Clarke att en nationell underrättelsebyrå inrättas för att samordna USA:s olika underrättelseorgan. Detta är en slutsats av brister på samordning. Samordning blir därför ett nyckelord mellan militära och civila myndigheter, både inom FN men även nationellt och bilateralt.

En samordning mellan länder måste avvägas mot FN-systemets öppenhet och nationella intressen och relationer till tredje makt. Processen sker dagligen i samtliga missionsområden, mer eller mindre aktivt från de inblandade nationerna beroende på hur rationella de är med sitt engagemang.

Vem är kunden?
Ett strukturerat metodologiskt sätt att angripa problem rekommenderas. Underrättelseprocessen kännetecknas av CCIR (commanders critical information requirements). Ett mera effektivt användande av CCIR kopplat till måluppfyllelse medför ökad rationalitet. Detta kan exemplifieras i grafiken här intill.

Matrisen kopplar civila, militära och humanitära mål med informationsbehov, som missionen har för att erhålla måluppfyllelse. Detta säkerställer att den prioriterade informationsinhämtningen är kopplad till missionens mål. Alla inom missionen ska kunna förstå sin roll för att nå målen. All mätning ska ske utifrån dessa kriterier. Det är viktigt att veta vem som är "kunden", vem som efterfrågar informationen och vad som är målet. Huvudmålet är missionens mål, men här avses ett delmål i en process. Samtidigt är det viktigt att definiera när informationen ska levereras och i vilket format.

Johan Adolphson är lärare och forskare på Företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet. Han är även reservofficer och tjänstgjorde senast som överstelöjtnant och stf chef för förhandlingssekretariatet för fredsfördraget mellan parterna i Unmis, United nations mission in Sudan.

Från Framsyn nr 1-2006 - www.foi.se/framsyn