Vår man i rymden

En gång stod det en liten pojke tillsammans med sin morfar och tittade upp mot natthimlen över Landskrona. Morfar berättade om stjärnor och planeter.

- Där väcktes nog mitt intresse för rymden, säger Ulf Ekblad, FOA-forskare med rymden som specialitet och försvarets ende rymdexpert på heltid.

I detta nummer av FOA-tidningen inleder Ulf Ekblad en artikelserie om rymden. Rymdtekniken ingår sedan länge i vår vardag. Den är så självklar att vi knappast tänker på det. Internationellt finns ett stort intresse hos militärer för rymden. Men svenska försvaret har ännu inte kommit så långt.

- Det har aldrig funnits ett så stort behov av en svensk spaningssatellit som nu, säger Ulf Ekblad.

Av Jan-Ivar Askelin

Nu behöver Sveriges försvar en egen spaningssatellit

Det civila samhället har sedan länge tagit stegen in i rymdåldern

En gång stod det en liten pojke tillsammans med sin morfar och tittade upp mot natthimlen över Landskrona. Morfar var läroverkslärare i matematik och fysik och berättade om vad han såg.

- Där väcktes nog mitt intresse för rymden, säger Ulf Ekblad, FOA-forskare med rymden som specialitet och försvarets ende rymdexpert på heltid.

Pojkintresset övergick till tonårens läshunger och populärvetenskap. Och så universitetet med ämnen som gravitationsteori, astronomi och relativitetsteori.

Vägen mot doktorshatten i teoretisk fysik låg rak som en Vintergata, fast inte lika lång, när FOA hörde av sig om ett nytt jobb. Att vara rymdbevakare på heltid. Och så har det forsatt sedan drygt tio år.

På sidan 6 inleder Ulf Ekblad en artikelserie i FOA-tidningen om rymden och i första hand den del av rymden där satelliterna finns. Det kommer att handla om det mesta från varför satelliter inte trillar ner (i varje fall inte med en gång), varför de går i olika banor, till mer spektakulära ämnen som om rymdskrotet är ett hot mot hela satellitvärlden eller hur vapen med precision kan styras med data från rymden? Serien är tänkt att innehålla 5-6 artiklar och sammantaget hoppas både Ulf Ekblad och FOA-tidningen att artiklarna ska ge en god förståelse över rymdens nuvarande och framtida möjligheter. Under resans gång kommer det förmodligen att hända nya saker som behöver kommenteras. För det händer mycket på rymdområdet just nu.

Rymden har blivit vardagsgrå
Många kanske tror annorlunda. Rymden har liksom blivit lite vardagsgrå. Det är inte märkligare med satelliter än med elektricitet och flygplan. På de stora flygplatserna ser vi ju inte ens planet vi åker med. Det som förr var den stora tjusningen. Hur många minns sin första flygning? Eller hur många har egna rymdupplevelser? Vi är en krympande skara som stått och spanat upp mot himlen för att få se den rörliga mänskliga stjärnan, Sputnik 1957. Eller suttit uppe en sommarnatt framför TV:n för att se den första människan gå på månen.

Folksatellit
Så var står vi nu, vad väntar i framtiden och hur är rymdkänslan i det svenska försvaret?

- Utvecklingen går mot fler användare och fler och billigare och mindre satelliter, säger Ulf Ekblad. I dag är rymden inte längre något enbart för stormakterna. Även i tredje världen har man egna rymdprojekt. I Afrika diskuteras att gå samman om en egen satellit. Regionala stormakter anser sig ha nytta av en satellit som spanar över området.

- Visst handlar fortfarande rymdinvesteringar om mycket pengar, men det är inte längre fråga om miljarder, säger Ulf Ekblad och ger receptet på en folksatellit:

Den är 5 dm i sida, väger ett par hundra kilo, kostar 150-200 miljoner kronor att tillverka och cirka 100 miljoner att skicka upp. För det får kunden en fjärranalyssatellit som tar bilder av jordens yta med en upplösning på 50 m. Med det menas att varje pixel som är den minsta delen i bilden motsvarar en fyrkant med 50 m i sida på jordytan.

Satelliterna blir allt mindre. Det finns satelliter på några kilo. En annan tanke är satelliten som hyllvara ungefär som en dator. Man kan bygga ut och uppgradera efter behov och plånbok.

- Den här tanken är amerikanska försvaret inne på, säger Ulf Ekblad. Deras målsättning är att krympa satelliterna till en fjärdel. Men minskad storlek minskar också kostnaden - helt enkelt därför att man inte får plats med mer saker. Men elektroniken blir också mindre och - billigare. Det är i rymden precis som på jorden.

- För den amerikanska militären är de rymdbaserade systemen omistliga. USA kan inte tänka sig ett modernt krig utan rymdteknik och om motståndaren också är rymdberoende så blir den första åtgärden att skaffa sig kontroll över rymden. Att se till att de egna ögonen ser och att motståndarens inte gör det.

Ulf Ekblad fortsätter: Antisatellitvapen är ingen omöjlighet, men det är dyrt att skjuta ned satelliter och det går förmodligen inte att slå ut så många som man vill. Ett sådant rymdkrig kan bli ett utnötningskrig där den ena sidan skjuter upp nya satelliter som den andra skjuter ned. Och så får man se vem som håller ut längst. Redan inom ett år kommer förmodligen USA att testa om det går att skada en satellit med ett laservapen på marken.

Svårt att väcka svenska militärers rymdintresse
Att öka de svenska militärerna förståelse för rymdtekniken är ett av målen med Ulf Ekblads artikelserie.

- Även om det finns tecken på ett större medvetande så har rymdtekniken har svårt att fånga de svenska militärernas intresse. Några förklaringar och orsaker är:

Traditionen. Vi har inga globala ambitioner och behöver inga satelliter för att försvara de svenska krusbären.

Kostnaden. ”Vi har inte ens råd att behålla det vi har. Än mindre att kasta in oss i dyrbara rymdäventyr.”

Organisationen. Det finns inget fack i att stoppa in rymdfrågorna i och få personer som kämpar för dess sak.

Versioner istället för visioner. Militären har lättare för att satsa att utveckla teknik som redan finns istället för att tänka i nya banor. Det är ny teknik i gamla spår. Då blir det en satsning på kortvågsradar för trupp istället för på rymdteknik.

Ingen styrning ovanifrån. Det saknas ett centralt beslut att gå in i rymdåldern. Rymdfrågorna kommer nerifrån organisationen och ledningen reagerar som t ex när man antog en GPS-policy innebärande att vi inte får göra oss beroende av navigationssatelliter.

Stort behov av en svensk spaningssatellit
Men även i detta svarta hål tindrar det ett par stjärnor. En är naturligtvis den förändrade inställning som kommer med den nya generationen. Ulf Ekblad undervisar ofta vid Försvarshögskolan och möter bland de unga officerarna ett stort intresse för rymdfrågor.

En annan stjärna är Bosnienbataljonen som kanske blev något av ett genombrott för rymdtänkandet i försvaret. Kommunikationen mellan Sverige och staben i Bosnien lades på satellit. Det var som en vanlig Windows med mappar och pekare. Samtidigt kunde man i Sverige och Bosnien se och kommentera samma karta. Det gick i realtid, det var pålitligt och det krävdes inga civilingenjörer för att köra systemet. Och kanske viktigast av allt, det gick att demonstrera på t ex ett seminarium att allt fungerade. Teoretiskt kanske de svenska generalerna i händelse av krig kan sköta kriget via Internet fjärran från krigets åskor?

Ulf Ekblad ser dock en fara i att rymdteknik blir detsamma som kommunikation när rymdtekniken är så mycket mer. Med den nya synen på hotet mot Sverige där garden sänks och vi tar fram handskarna först när det behövs så gäller det ju att veta när det är dags. Enligt Ulf Ekblad har behovet av en svensk spaningssatellit aldrig varit större och det är en tanke som börjat slå rot i de högsta militära kretsarna.

Rymden en del av vår vardag
Även om vi militärt inte tagit något större steg ut i rymden är det svenska civila samhället sedanlänge präglat av rymdtekniken. Det skulle vara svårt att föreställa sig en vardag utan rymdstöd. Ingen kabel- TV, inget Internet, inga snabba interkontinentala teleförbindelser osv. På 54:ans hållplats i Stockholm tröstar den rörliga texten de väntande att bussen kommer om fem minuter. Bussen sänder sin position som den fått av GPS-satelliterna och så funderar någon maskin ut hur lång tid den sträckan ska ta.

Enligt den gamla definitionen var det uppskjutningsförmågan som räknades. Bortsett från att rymdtekniken ingår i vardagen finns det många andra definitioner på om ett land är rymdnation. Som t ex om man använder rymddata, bygger satelliter, har egen eller del i satellit, osv. Enligt dessa krav är Sverige med god marginal en rymdnation. Vi har dessutom egna rymdnischer som är en följd av att landet ligger där det ligger.

- Det är studier av norrsken och atmosfären, säger Ulf Ekblad. Där skulle man kunna gå från sonder till satelliter. Esrange i norr är en viktig station för den fransk-belgisk-svenska Spotsatelliten. Den går runt jorden 16 gånger per dygn. Från Esrange når man den elva gånger, från Frankrike fem och från en punkt på ekvatorn några få gånger per dygn.

Från FOA-tidningen nr 4-1997 - www.foi.se/framsyn