Dataspel kan göra pojkarna smartare
Dataspelande behöver inte vara fördummande - tvärtom kan förmågan att tänka tredimensionellt förbättras med hjälp av vissa spel. Nu undersöker forskarna om den dataspelande generationen också får bättre resultat på mönstringstestet.
Av Jan-Ivar Askelin
Hur många föräldrar har inte med oro sett hur deras söner tillbringar en stor del av sitt liv med att hänge sig åt dataspel?
Fäder som i sin ungdom kunde riva ned en mopedmotor på köksbordet ser en framtida svensk ingenjörsgeneration försvinna i cyberrymden. Flickarna däremot drar ifrån och pojkarna blir bara dataspelsdummare.
Och nu får man höra att pojkarna kanske blir smartare tack vare dataspelandet. Berit Carlstedt vid Försvarshögskolans ledarskapsinstitution utesluter inte att det är så.
- Det finns forskning som tyder på att man kan öva upp sin spatiala förmåga med dataspelande och då särskilt vissa spel. Vi studerar nu om det finns ett samband mellan dataspelande och resultat på testet vid mönstringen. Då kan vi också få en uppfattning om hur vanligt det är med dataspelande.
Det spatiala proven, där man mäter förmågan att tänka tredimensionellt, är en av tre typer av test för att få fram den allmänna intelligensnivån. Logiskt tänkande och verbal förmåga är de andra två.
Svårt påverka logiken
- Logiskt tänkande, där man till exempel ska lägga till siffror i serier, är nog det svåraste att försämra eller förbättra. Antingen är man logisk eller så är man det inte, säger Berit Carlstedt. Den verbala förmågan anses vara lättast att påverka. Läser man lite får man ett dåligt ordförråd och en dålig ordförståelse. Detta påverkar också intelligenstestresultatet.
Berit Carlstedt refererar till undersökningar om unga mäns usla läsvanor. Hon säger att man ju inte behöver vara expert för att märka att ungdomen i allmänhet har fått ett sämre ordförråd.
Kan denna verbala kräftgång vara förklaringen till hacket i intelligenskurvan? Från att år efter år ha legat på samma nivå kom plötsligt ett hack 2005.
- Pliktverket har funderat mycket på det. Vi har inga svar. Bara försök till förklaringar, säger Berit Carlstedt. Jag har svårt att tro att unga män så plötsligt har blivit mindre intelligenta. Det måste ha andra orsaker. Jag lutar mer åt att man inte gjort sitt bästa under testet. Testningen kräver en rejäl arbetsinsats och man måste bjuda till. När man ändå vet att man troligen inte kommer att kallas in så gör man testet pliktskyldigast.
Oroande att de bästa avstår
Berit Carlstedt pekar på att nedgången i testresultat är olika fördelad på inskrivningskontoren. Förklaringen tror hon ligger i att vissa regioner drabbats hårdare av förbandsnedläggningar än andra. Man upplever ingen militär närvaro och det betraktas inte längre som någon självklarhet att göra värnplikt.
En för försvaret mer oroande teori är att de bästa inte ställer upp eller straffar ut sig. De femtio bästa procenten i årsklassen är av det virke som man bygger värnpliktiga befäl och blivande generaler. Denna grupp har många möjligheter i livet varav ett eller flera år i det militära är en. Annat kanske lockar mer.
- Vi vet inte om det är så, säger Berit Carlstedt angående detta påstående att frånvaron av en elit dragit ned medelvärdet. Vi har ännu inte kunnat göra en ordentlig genomgång av hur denna mystiska årsklass skiljer sig från andra. Men det måste vi ju få göra, för vi måste ju få veta.
En variant är att relatera testresultaten till gymnasiebetyg. En annan att studera föräldrahemmets utbildningsnivå.
- Hur som helst måste vi inse att den gamla synen på värnplikten inte gäller längre. Det har blivit ett system med självselektion. Då bestämmer man själv över vad man vill göra och handlar därefter, precis som i alla andra situationer av studie- eller yrkesval, säger Berit Carlstedt.
Jan-Ivar Askelin är redaktör för Framsyn.
Från Framsyn nr 2-2006 - www.foi.se/framsyn