"Vi har dubbelmoral i frågan om Nato"

Allan Widman (fp) var med i regeringen Bildt. Han är trebarnsfar från Karlskrona. Advokat och kapten i reserven och talar om vikten av goda exempel när det gäller att hitta rätt folk till våra internationella insatser. Erfarenhet hos personalen är en minst lika viktig egenskap som unga fysiska praktexemplar, menar han.

Av Hans Wigstrand

Ska vi ha kvar den myndighetsstruktur som finns i dag?
-Nej det tycker jag inte. Det finns många myndigheter som folkpartiet gärna såg försvann. Pliktverket är en myndighet som inte längre behövs. Utbildningskvantiteten är ju så begränsad i dag. Partiet tycker att det är hög tid att avveckla värnplikten. På materialsidan finns det rationaliseringsmöjligheter. Vi borde kanske ha haft ett statligt materielverk i stället för ett särskilt. När det gäller departementstrukturen tror jag man ska vara lite försiktig. Vi lever i en tid då man fokuserar mycket på inre säkerhet, men jag tror inte problemet ligger på den departementala sidan.

Innebär det att ni tycker att man ska ha kvar den struktur som redan finns?
-Nej, jag har redan pekat på en nedläggning och en sammanslagning. Det finns också en tydlig vilja till samgående, men gör man en total genomgång så kan en del läggas ner och annat kan samordnas. Vi känner från folkpartiets sida att mycket av det som kostar i dag, kostar onödigt mycket.

Hur ser folkpartiet på tanken att skapa ett nytt samhällsdepartement där Försvarsmakten ingår?
-Man kastar från olika partier fram förslag på hur man ska minska den här gränsdragningsproblematiken som finns både i regeringskansliet och i riksdagen. Man har talat om ett säkerhetsdepartement eller ett inrikesdepartement. Det finns säkert vinster att göra med en översyn av den politiska organisationen. Men jag tror det blir väldigt svårt. Det finns många låsningar i detta. Det krävs brett samförstånd.

Blir det någon skillnad om alliansen vinner valet?
-Jag tror att ett inrikesdepartement är betydligt mer näraliggande om alliansen får makten. Inom borgerligheten finns en större samsyn.

I dag går 36 miljarder kronor till Försvarsmakten, för mycket eller för lite pengar?
-Det är viktigt att konstatera att målet är satt till 37 miljarder, räknat i 2004 års penningvärde. Vi fördelar nästan lika mycket pengar nu som innan beslutet togs. Per år. Jag tycker det är rimligt, folkpartiet stöder beslutet. Men det är viktigt att se vad man får för pengarna. Full valuta får vi inte i dag. Vi har en försvarsindustri som tynger försvarsanslaget. Man bedriver också en marknadspolitik och regionalpolitik över försvarsanslaget. Vi har en vilja att övergå till ett insatsförsvar men har ett intagningssystem som har sina rötter i invasionsförsvaret. Men om försvaret kan använda sina pengar till den egna verksamheten så är svaret ja. Ett väldigt långt svar. Jag ber om ursäkt för det.

Är neutralitet och alliansfrihet relevanta begrepp i dag?
-Neutraliteten är ju inte relevant i den meningen att det står parter emot varandra ute i världen. Tvärtom, det finns en uppenbar vilja att ha goda relationer mellan stormakterna. Sen vilar det en latent underliggande misstänksamhet. De nya hoten handlar mer om osäkerheten som uppstår av rörelser, terroriströrelser, organiserad kriminalitet. Alliansfriheten är en annan sak. I Nato betalar vi medlemsavgiften, men vi utnyttjar inte vår rösträtt som medlemmar i alliansen i dag. Det är därför folkpartiet driver frågan om Natomedlemskap. För vi bidrar till Nato bättre än många andra Natoländer, men tar inte hand om det inflytande som detta egentligen skulle ge oss. Det är ett stort bekymmer. Därför måste vi formellt vara medlemmar. Men det här kan inte vi som parti bestämma över själva. Det här är en fråga alla stora partier måste vara överens om. Fördelarna är ökat inflytande. Den dagen omvärlden förändras och Sverige hotas av konflikter så kommer ett stöd och en hjälp från Nato att vara nödvändig. Jag tycker det är bättre att erkänna detta i stället för att hyckla. Det finns en skrivning i försvarsbeslutet 04/05 som på ett ungefär lyder: Sverige varken ger eller tar några ömsesidiga försvarsförpliktelser, men om vi skulle hotas utgår vi ifrån att vi inte ska behöva möta detta på egen hand. Där ligger en dubbelmoral jag tycker väldigt illa om.

Svenska tekniska lösningar som var "bäst i världen" överges för enklare Natolösningar. Är det en lösning som har framtiden för sig?
-Ett stort bekymmer på materialsidan är snarare att Sverige fortsätter att utveckla svenska särlösningar som redan finns att tillgå. Ofta är det billigare och bättre på den internationella marknaden. Prylar man kan köpa och som nästan alltid är möjliga att integrera med andra länders materiel. Det här har inte beaktats tidigare. Vi har tagit fram ny materiel för en massa miljarder. Så ska man göra nya beställningar. Jas-Gripen är ett exempel på detta.

Hur kan man förhindra detta i framtiden?
-Det förhindras genom bättre samarbete mellan försvarsindustri och försvarsmakt. Att Sverige köper sådant som finns tillgängligt på marknaden och i mindre utsträckning ägnar sig åt dyra egna lösningar.

Samtidigt är det här lite av arbetsmarknadspolitik?
-Jo, men den ska inte bedrivas över försvarsanslaget. Om regeringen av sysselsättningsskäl vill göra en satsning i Värmland, så kan det mycket väl vara befogat. Men då bör näringsdepartementet finansiera de satsningarna.

Pliktverket ska bort sa du. Betyder det att värnplikten avskaffas för alla?
-Vi går efter proportionalitetsprincipen. Finns det inga militära hot så finns det ingen anledning att ha allmän värnplikt. Det väcker anstöt att vi sätter människor i fängelse som inte vill göra sin värnplikt. Det sker mycket oftare än vad folk tror. År 2004 hade vi 130 domar. Det stora problemet är att två av tre inte vill engagera sig i internationella operationer. Sverige har inte råd att utbilda människor som inte vill. Det kommer vi inte åt. Om vi ska fixa den uppgift riksdagen har fastställt, då måste vi se till att de som är utbildade i huvudsak kan användas internationellt.

-De som gör grundutbildningen har gått igenom tester. Vi ägnar för mycket tid åt att fundera över vilka vi utbildar militärt och för lite tid åt vilka vi kan skicka på internationella uppdrag. Jag känner en viss oro inför detta. Undersökningar som genomförs visar att det finns folk som kan åka på sju åtta missioner och göra detta till en livsstil. Det behöver inte vara fel, men här finns något man bör se upp med.

Försvarshögskolan menar att urvalet behöver stramas åt vad gäller personer med låg psykisk tröskel. Kanske är det viktigare att skicka rätt sorts människor än att till varje pris fylla förbanden?
-I botten handlar det om viljan att arbeta internationellt. Vilka villkor får man? Högre lön, flera hemresor, bättre försäkringsskydd? Vi måste också börja fundera över hur vi behandlar människor som kommer tillbaka och är traumatiserade. Det är bara att konstatera att där har andra länder kommit längre. För oss är det här viktiga saker. Vi har väldigt svårt att locka svenska utlandsofficerare till utlandstjänst. Det beror på att vi har en ÖB som inte varit i utlandstjänst. Man kan inte göra karriär på det sättet. ÖB är ledsen över detta och skäms lite.

Själv har Allan Widman inte heller gjort utlandstjänst, men berättar om det engelska kungahusets två söner som anser att det är en naturlig sak att åka till Irak.

- De är goda exempel. Vi behöver alla goda exempel.

Finns det hos politiker en beredskap för att Sverige kommer att drabbas av förluster?
-Jag tror att svensk försvarspolitik ibland präglas av en viss aningslöshet. I fortsättningen ska vi klara allt från fredsbevarande insatser till att med våld separera stridande grupper. Jag tror kanske inte att alla tänker på vad konsekvenserna kan bli av farliga uppdrag. När jag pratar med människor på gatan är reaktionerna på vårt nya insatsförsvar måttliga. Det är inget omedelbart ämne man tar upp till diskussion.

Hur förklarar man för unga människor att värnplikt är modernt?
-Det tror jag inte går. Värnplikten infördes för drygt 100 år sedan när nationens säkerhet stod på spel. I dag hotas vi inte av någon nation och att i det läget upprätthålla pliktlagstiftningen med stöd av att vi ska behålla utlandsstyrkan är jättesvårt. Det är inte svårt att hitta folk heller. Intresset är större än det antal vi kan utbilda.

Hur ser du på kvinnorna och värnplikten?
-Kvinnorna når inte upp till de fysiska kraven. När utbildningsplatserna blivit färre, men årgångarna lika stora, har man höjt kraven. Medvetet eller omedvetet. Därför håller vi på att få en elitistisk insatsorganisation. De springer längre och bär tyngre. Men då missar man många andra aspekter. Att få en bred kulturell, etnisk, social sammansättning. Mjukvaran hos människor representerar också viktiga värden.

-Många kvinnor som jag träffar inom Försvarsmakten tycker mycket illa om positiv särbehandling. De får lida för det under utbildningen och vill inte ha det så. Jag förstår hur de tänker.

Den svenska soldaten anses bra?
-Ja, det finns en öppen, tolerant, ödmjuk inställning. Jag vet också att den svenska utlandsstyrkan är lite ålderstigen. Jag tror inte att det är fel. Under vårupproret i Kosovo 2003 var det inte 18-19-åringarna som höll huvudet kallt. Det var de mer erfarna. I dag har vi en annan bekvämlighet, en teknisk nivå på materiel och utrustning som gör att det inte längre är lika nödvändigt att springa så långt och bära så tungt.

Hans Wigstrand är särskild medarbetare i Framsyn.

Från Framsyn nr 3-2006 - www.foi.se/framsyn