"Strukturer låser och hindrar"

Miljöpartisten Lars Ångström ville förändra strukturen när det gäller säkerhet och försvarsmakt för flera år sedan. Men inpinkade revir satte stopp, säger han. Om det bara handlat om honom, så hade han agerat som en direktör i näringslivet. När efterfrågan saknas så lägger man ner.

Av Hans Wigstrand

-För två eller tre år sedan skrev jag en motion som handlade om att förändra och vidga begreppet säkerhet och försvar. Det borde i dag vara naturligt att ha ett sådant departement. Förutsättningarna finns eftersom alla accepterat att invasionsförsvaret är avvecklat. Vi borde ha ett bredare perspektiv för att samordna resurser. Ta bara det planerade inköpet av flygtransportkapacitet. För tio år sedan var det en rent militär anskaffning. Men nu kan man tänka sig att använda detta i alla möjliga sammanhang. När det gäller biståndsintsatser, katastrof­insatser. Det är bara ett exempel på vad som var militärt tidigare, men som i dag ingår i en samhällsbudget.

Ska vi skära ner bland myndigheterna?
-Förmodligen skulle man kunna se över det. Personligen skulle jag hellre skapa någonting nytt från början. Avveckla Försvarsmakten och börja om. När man tänker på alla problem med avveckling av materiel som inte behövs, alla regementen, förband och så vidare. Gamla strukturer låser och hindrar, ligger kvar och spökar. Finns det inget invasionshot, ja då borde man, som näringslivet, lägga ner.

Det låter smärtsamt...
-Ja, men när inget invasionshot finns...  man skapar nytt utifrån de behov man definierar. Men det här är mer egna tankar på kammaren.

Försvaret kostar cirka 36 miljarder kronor. Är det för mycket, för lite, eller lagom?
-Den summan måste ställas i relation till hotbild, behov och ambitioner. I relation till de 40 miljarder vi tidigare satsade så är det alldeles för mycket. Då utbildade vi 50 000 värnpliktiga om året för att kunna mobilisera 750 000 man. I dag handlar det om 8 000 värnpliktiga och då är summan helt orimlig. Det är helt oacceptabelt.

Håller man med dig om det?
-Ja, när jag pratar med folk ute på förband, så tycker de att det är orimligt. Men när det gäller det egna reviret, så vill ingen dra in där. Men jag tror att de flesta egentligen håller med om att det är fullständigt vansinnigt.

Du tycker inte att vi får ut tillräckligt av dessa pengar?
-Nej. Det är en katastrof.

När det ska sparas pengar brukar vi tala om förmågor...?
-Samma sak där. Vi är ense om att det under överskådlig framtid inte finns något hot mot landet och vår viktiga uppgift är att kunna bidra vid internationella insatser. Då borde vi kunna dra konsekvenser av det. En del inom Försvarsmakten har varit och är av invasionskaraktär. Ubåtsvapnet är ett defensivt vapensystem och efterfrågas inte. FN frågar andra länder med betydligt större erfarenhet på området. När man bestämmer sig för en ny inriktning, så måste man ta konsekvenserna och ta bort det som inte behövs. Det är smärtsamt, men här finns en ohygglig politisk flathet. Det är dåligt ledarskap och det kostar skattebetalarna hur mycket pengar som helst. Det går inte ihop.

Är neutralitet och alliansfrihet relevanta begrepp i dag?
-Det finns inga säkerhetspolitiska behov som motiverar att överge alliansfriheten. Ibland har det ett värde att agera alliansfritt. Samarbete är möjligt med kompatibla utbildningssystem. Det behovet kan vi tillgodose trots att vi är alliansfria.

Vi är med i Nato, lite grand, men när det blir skarpt läge måste vi lämna överläggningarna i rummet. Är det så bra?
-Frågan är om det priset är högt. Jag tror inte det.

Men vi har ju berömt oss av att ha de bästa tekniska lösningarna i många fall. Här tvingas vi till, i en del fall, enklare Natolösningar. Är det en hållbar framtidslösning?
-Ja, det tror jag. Neutralitetspolitiken mellan de två stora blocken förutsatte en enorm vapenindustri. Men den har vi inget behov av längre. Nu gäller de internationella behoven och då blir Natostandarden viktig att förhålla sig till. Jag ser inget konstigt i det. Tvärtom. Vi ska samöva med dem, ha kompatibla system, samma språk och funktionalitet.

Hur ser du på värnplikten, ska den avskaffas för alla?
-Ja, vi ska bygga system på frivillig grund. För både kvinnor och män. I framtiden har vi behov av fler kvinnor än män. Försvaret har ju varit en traditionellt manlig domän, med muskelstyrka och fysiska kvaliteter; att flytta tunga grejer i landet. Nu gäller andra regler. Det öppna ledarskapet och logistiken är mer värdefullt än manliga muskler. Systemet måste i ännu högre grad attrahera kvinnor. De ska ha bättre betalt, man ska välja de bäst lämpade som är välmotiverade, duktiga och engagerade.

Är detta en lönefråga?
-Jag tror inte det. Inte i första hand. Lönen spelar inte så himla stor roll när det gäller viljan att hjälpa till internationellt. Man ställer upp och är engagerad av idealitet. Vill bidra i fredssammanhang. Då spelar inte lön så stor roll.

Han ser det gamla pliktsystemet som ett hinder när det gäller att få rätt sorts människor in i det militära verksamhetsfältet. För att få så många som möjligt att vilja göra internationell tjänst, krävs frivillighet.

-Då är det värdelöst att utbilda en massa som inte vill. Värnplikten var utmärkt när det gällde att mobilisera 800 000 personer. Men med dagens internationella insatser är det systemet inte ändamålsenligt.

I dag görs inte personlighetstester och man prövar inte en persons motivation inför en utlandstjänst. Borde det ske?
-Gör man inte det? Det låter väldigt konstigt tycker jag. Det är jag förvånad över att höra. Här handlar det om att klara av en pressad situation. Då vill man inte ha folk som spelar över och är macho, utan som kan tänka klart.

Försvarshögskolan menar att urvalet måste stramas åt när det gäller dem som söker till utlandstjänst.
-Det håller jag med om helt. Jag trodde det var en självklarhet. I farliga situationer, som den i Kosovo förra året, behövs folk som gör exakt rätt saker. Annars kan hela den politiska utvecklingen gå över styr, bara för att man har fel person där som inte håller måttet.

Vad händer om du inte får ihop tillräckligt mycket folk?
-Det bästa är ett frivilligt system så att många söker. Jag tror inte på att tillsätta folk som inte håller måttet. Man får helt enkelt försöka göra så man får rätt folk.

Finns det en politisk beredskap för att svenska soldater kommer att dö i och med det nya insatsförsvaret?
-Jag tror att det finns en medvetenhet om att uppdragen kan vara riskfyllda. Men kanske ska vi tala mer om varför vi är där vi är. Nämligen därför att det är viktigt att motverka förtryck och diktatur. Man ska vara mer öppen med vad man gör i praktiken. Svenska soldater dödade människor i eldstrid i Kongo. Det blev oroväckande tyst om det.

När det gäller att ta bort kostnader ur det svenska försvaret anser Lars Ångström att politisk flathet, både i riksdagen och bland partierna, kostat skattebetalarna orimliga summor.

-Ett alltför svagt politiskt ledarskap gör att vi sitter med 205 stycken Jas-plan som ingen vill ha. Sista serien beställdes på 1990-talet, alltså sedan muren fallit. Vi åkte till Europa och köpte stridsvagnar och undrade varför det var så billigt. Det var ett svagt förhållningssätt som berodde på svaga ledare i riksdagen, ledare utan egna idéer.

Stockholmaren Lars Ångströms tillvaro handlar om möten, samtal och research. Ibland måste han upp kl 05.30 för att sitta i en tv-soffa och debattera med försvarsministern. Säkerhetspolitiskt har han jobbat i 25 år. De senaste åtta åren i riksdagen.

-Människor har fattat mycket mer än politikerna. Folk insåg att hotbilden försvann i och med muren. Varför köpte vi 200 Jas-plan? Det drabbar Försvarsmakten, som ska skapa lador att köra in dem i för att ställa dem i malpåse. Detta drabbar alla. Och det gör det dessutom utan debatt. Det är politisk inkompetens. Sanslöst!

Hur upprörd är du?
-Jag kan inte bli annat än förvånad. Det är ingen ide att bli upprörd och arg, då blir man bara bitter. Jag hade en ide med mitt förtroendeuppdrag, nämligen att bidra till att avveckla invasionsförsvaret. 1998 skrev jag en handlingsplan som gick ut på att fördubbla våra internationella insatser. Folk garvade nästan åt det i försvarsutskottet. Det var inte tal om det, då. Men på sex år hände mycket. Även om det inte är min förtjänst så kan man ta åt sig lite av äran.

Någon särskild händelse som mer än något annat bidragit till att ändra inställningen?
-Miljöpartiet har varit som en hävarm. Vi har velat minska utgifterna och avveckla. I takt med att omvärlden förändrats har det blivit möjligt. Varje formulering åt rätt håll har vi fått slåss för. Bevarandet av den försvarsindustristruktur som finns; att hellre osthyvla lite här och där. För ledamöterna är det sysselsättningen lokalt som gäller. Men vår uppgift är att ta ansvar för helheten. Alltför många ser bara till de lokala intressena.

Hans Wigstrand är särskild medarbetare i Framsyn.

Från Framsyn nr 3-2006 - www.foi.se/framsyn