Kinesiska draken slukar energi

Kinas snabbväxande ekonomi har skapat stora problem med landets energiförsörjning. Fler bilar och energikrävande produkter som kylskåp ökade landets oljeimport med över 40 procent mellan 2002 och 2003. En utveckling som är ohållbar i framtiden.

Av Ingolf Kiesow

Kinas problem med energiförsörjningen har sådana dimensioner att ledningen har fått minska efterfrågan genom att införa åtgärder för att dämpa investeringstakten i stål- och aluminiumindustrin. Energibristen är också ett av de viktigaste skälen till att det nyligen infördes allmänna åtgärder för att minska tillväxttakten i Kinas snabbväxande ekonomi. Dessutom har det gjorts en rad utredningar som mynnat ut i en plan för energiproduktionen under de närmaste 20 åren.

Snabb ekonomisk utveckling
Det fanns många skäl till dessa åtgärder. Viktigast var att inköp av bilar, luftkonditionerade bostäder, kylskåp och andra energikrävande produkter blev möjliga för en del av befolkningen. Detta tack vare den mycket snabba tillväxt som bruttonationalprodukten uppvisat under flera år och som resulterat i kraftigt förbättrade levnadsvillkor. En otillräcklig investeringstakt i kol-industrin, som svarar för två tredjedelar av den totala elproduktionen, verkar ha varit en annan faktor. Allt detta har resulterat i en 44-procentig ökning av importen av olja mellan 2002 och 2003. Importerad olja svarar nu för en tredjedel av konsumtionen. Om utvecklingen skulle tillåtas följa samma mönster skulle Kina om 20 år behöva importera 250 miljoner ton olja om året, en storleksmängd som inte bedöms kunna tillhandahållas av den internationella oljemarknaden.

Höjda oljepriser
Den ökade efterfrågan har redan haft återverkningar. Oljepriset har hösten 2004 varit uppe i över 50 dollar per fat och Saudiarabien, som brukar kunna gå i land med att bemöta efterfrågetopparna, har börjat leverera lågvärdiga oljor, ett tecken på en bristsituation. Den snabba efterfrågeökningen i Kina, Indien och USA, som börjar kämpa med produktionssvårigheter i överutnyttjade olje- och gasfält, har varit av betydelse för att denna situation skulle uppstå. Politisk oro och osäkerhet i producentländer som Nigeria, Venezuela, Saudiarabien, Sudan och Irak, liksom den ryska statens attack på oljeföretaget Yukos, har tillsammans varit en minst lika viktig faktor. Mest uppmärksamhet har medierna ändå ägnat åt Kinas snabba efterfrågeökning - till de kinesiska ledarnas bestörtning. De har gått ut och försökt dementera att Kina skulle ha haft så stor betydelse, men knappast lyckats i sitt uppsåt.

Energin en Akilleshäl
Det kan inte råda någon tvekan om att Kina har en Akilleshäl i behovet av importerad olja och gas. Anslutningen till världshandelsorganisationen WTO och öppningen av den kinesiska marknaden har annars gjort Kina så beroende av omvärlden att landet har lagt om stil i utrikespolitiken och till och med givit omläggningen ett närmast poetiskt namn, nämligen China peacefully rising. Nu sätter behoven av importerad olja och gas en gräns för kompromissviljan i frågor som rör rätten till oljeborrning i Sydkinesiska havet, och det vänliga ansiktet får en del barska rynkor, särskilt i umgänget med grannländerna. Visserligen har Kina i enlighet med sin nya stil gått med på en överenskommelse om att lösa alla tvister utan konflikter, men samtidigt har Kina inte givit upp sina krav på en ekonomisk zon, som omfattar hela det omstridda havet.För att säkra tillgången på olja från Centralasien har byggandet av en pipeline från Kazakstan till den kinesiska västprovinsen Xinjiang påbörjats. Därmed skapar man en ledning direkt från Centralasien till Kina och bryter ett monopol på utförsel av olja från denna region, något som Ryssland hittills haft kontroll över. Det har haft negativ inverkan på förhållandet till Moskva. I stället blir Kina en viktigare partner för länderna i Centralasien (som köpare av deras olja och andra varor, till exempel metaller) och ökar sitt inflytande på bekostnad av Ryssland.

Besvärliga frågor med grannarna
I Kina anser man att Ryssland har sig självt att skylla för brist på kinesisk lojalitet. Ryssland har nämligen inte levat upp till sina tidigare löften att låta den första oljan som görs tillgänglig från riktigt stora fält i Sibirien gå till Kina. I stället får japanerna tillstånd att bygga den första ledningen. Kineserna ger ändå inte upp sina krav, utan fortsätter att bearbeta ryssarna på alla plan, inklusive president Vladimir Putin själv.

I förhållande till Nordkorea får Kina ett nytt problem med bristen på olja. Hittills har Kina kunnat utöva ett avsevärt inflytande i kraft av att vara den enda källan till nästan gratis olja för det fattiga Nordkorea, som inte har inkomster i utländsk valuta för att köpa all den olja som landet behöver. Det minskade inflytandet ligger delvis bakom ansträngningar att inbjuda grannländerna och USA till så kallade sexnationerssamtal om det nordkoreanska kärnvapenprogrammet - och att få dem att delta. Det nordkoreanska kärnvapenproblemet är farligt för Kina därför att det kan sätta Kina i motsatsställning till USA. Att sätta press på Nordkorea genom att ha flera nationer med i samtalen är den enda återstående utvägen för männen i Beijing - när gratis olja inte längre är ett användbart lockbete.

Också i öster har Kina oljeproblem, med sin av tradition farligaste granne, nämligen Japan. Kina och Japan har överlappande krav på havsbottnen i Östkinesiska havet och gör båda anspråk på vissa öar. Dispyten har under 2004 tagit allvarligare proportioner och ser ut att kunna skapa verkliga problem för den nya kinesiska utrikespolitiken. Det finns som bekant mycket gammalt hat mellan de två länderna, och gränskonflikter har en tendens att göras till symbolhandlingar. Att japanerna i år lyckades vinna oljerättigheterna i Sibirien från kineserna, liksom att nästan alla olje- och gasrättigheter på den ryska halvön Sachalin redan utnyttjas av Japan, ökar obehaget och lockar fram nationalistiska stämningar. Det försvårar i sin tur för ledarna att visa återhållsamhet i tvisten om gränserna i havet. Kina och Japan är två stora konsumentländer, de två största efter USA, och de bär på ett tungt ansvar för vilken riktning den fortsatta globala utvecklingen kommer att få.

Hård tävlan om knappa resurser
Vi har talat om problem och rynkor i Kinas utrikespolitiska vänliga ansikte. I gengäld ger oljebehoven anledning till ännu mera vänlighet i umgänget med länder i Mellanöstern och Afrika. Både presidenten och premiärministern har ägnat en rad toppmöten i dessa länder åt att främja import av olja och inköp av rättigheter för export till Kina. Det har redan lett till kritik i västliga medier för att dra undan stora mängder olja från den internationella marknaden och bidra till att höja priset på oljan. Kina bedömer det ändå som viktigare att säkra sin egen tillförsel.

Särskilt har strävandena efter säkra leveranser från länder som Iran, Sudan och Irak, där USA:s ockupation gjort inköpta oljerättigheter värdelösa för kineserna, skapat misstänksamhet i USA. Amerika får se sitt inflytande i deras regioner minska under trycket av kampen mot terrorismen, medan Kina som viktig kund stärker sina egna relationer med dem.

Just USA är den känsligaste komponenten i tävlan om olja. Med USA har Kina redan sådana svåra problem att hantera som Taiwanfrågan, Koreafrågan och frågan om den fria sjöfarten i det Sydkinesiska havet. Det är förmodligen en av anledningarna till att parterna uppvisar en ömsesidig misstänksamhet och beskriver varandras motiv i förvånansvärt negativa termer. Med tanke på den intensiva handel som pågår mellan dem, och att Kina genom köp av amerikanska statsobligationer är den näst största finansiären av USA:s bugetunderskott, är de båda länderna ömsesidigt beroende av varandra. De har egentligen starka skäl att undvika allt, som kan skapa problem i förbindelserna.

Det kommer olägligt för Kina. Kinas utrikesminister har, som vi sagt tidigare, sedan våren 2004 använt uttrycket ”Kinas fredliga uppstigande” (peacefully rising China). Detta har mera än bara stilistisk innebörd. Det sägs i kinesiska medier innebära ett nytt säkerhetsbegrepp, som ”främjar ömsesidigt förtroende, ömsesidiga fördelar och jämbördig konsultation”. I samtal med centralt placerade kineser återkommer tesen att den nya formeln är ett uttryck för den omfattande omvandling av det kinesiska samhället som har ägt rum sedan gränserna började öppnas efter WTO-anslutningen, att det är en återspegling av en förändrad inställning till omvärlden. Den man är beroende av måste man skapa ett förtroendefullt förhållande till.

Blir det konfrontationer om oljan?
Nu dyker en ny fråga upp, som kanske kan hota att fördärva den sköra vänskap som Kina har börjat bygga upp med sin omvärld. I väst finns det en tendens att lyssna till de förklaringar till de höga oljepriserna som ges av de internationella oljebolagen. De vill naturligtvis inte tala om bristande nyinvesteringar och knapphet på olja. De tenderar i sina förklaringar till det höga oljepriset att i stället understryka betydelsen av politisk oro i viktiga oljeländer som Saudiarabien och de exploderande importbehoven i Kina och Indien.

I Mellanöstern och i Kina ser man snarare ökande importbehov från USA, som är världens största oljekonsument, och för låga investeringar i oljeindustrin under flera års tid med låga oljepriser, som de verkliga bovarna i dramat.

I detta perspektiv kan en tendens uppkomma till att statliga ingrepp i oljehandeln blir vanligare. De leder till politisk instabilitet och mera politisk oro. Det finns inte många officiella uttalanden om den amerikansk-kinesiska oljekonkurrensen, men biträdande utrikesministern Randall Schneider sade i en intervju med Voice of America nyligen att det inte var nödvändigt att oljebehoven leder till potentiellt farliga konfrontationer. De kan också leda till ett fruktbart samarbete i skyddet av sjövägar och bevarande av stabilitet i oljeproducerande regioner.

EU-politik
EU-länderna håller på att utarbeta en gemensam energipolitik. De får anledning att utforma denna med stor försiktighet. Rimligen bör det föregås av konsultationer med både oljeleverantörer som Ryssland (vilket redan sker), oljekartellen Opec och dessutom med andra stora köpare, som USA, Japan och Kina.

Det kan vara uppbyggligt att höra att Kinas ledare verkar tänka i samma banor. Premiärminister Weng Jabao sade vid ett toppmöte mellan EU och länder i Asien att Kina erbjuder sig att samarbeta i strävan att få fram mera olja till marknaden.

Hans erbjudande förtjänar att tas på allvar. Det är en fördel om de stora oljekonsumenterna lyckas undvika en ohejdat nationalegoistisk konkurrens i ett läge med höga risker, höga priser och otillräcklig kapacitet på oljemarknaden.

Ingolf Kiesow har en bakgrund som diplomat och arbetar nu bland annat vid FOI:s avdelning för försvarsanalys med områden som Asien och globala säkerhetspolitiska trender, såsom världens energiförsörjning.

Från Framsyn nr 5-2004 - www.foi.se/framsyn