Informationskriget styr vår verklighet

Informationskriget pågår ständigt och människor påverkas allt mer av reklam, underhållning och propaganda. Ju mer tidningar, tv och internet styr vår bild av världen, desto viktigare blir också makten över medierna.

Den snabba IT-utvecklingen ger dessutom nya möjligheter för den som vill manipulera sin omvärld.

Av Mats Ekdahl, Göran Lindmark och Göran Stütz

Vad är det som påverkar och övertalar oss till ett visst synsätt, en attityd eller ett visst beteende?

Förmodligen en hel del men det omedelbara svaret är förstås det vi ser, hör och på andra sätt direkt erfar. I den processen blir massmedierna och då speciellt nyhetsmedierna centrala eftersom det huvudsakligen är genom dem som vi navigerar i vår omvärld. Fast bilden är forskningsmässigt komplex. Hur relationen medieinnehåll-mediekonsumtion egentligen ser ut är en svår fråga och än svårare att studera är medieinnehållets effekt på våra åsikter, attityder och, i förlängningen, på till exempel skilda opinionslägen i samhället. Att nyhetsmedierna, som genom sitt innehåll anger det som är aktuellt för dagen, det vill säga bestämmer agendan, påverkar våra attityder och förhållningssätt torde dock vara oomtvistat. Mediemångfald, fri åsikts- och opinionsbildning är viktiga förutsättningar för det demokratiska samhällets existens.

Stark psykologisk kraft
Massmedierna är en stark - den starkaste - psykologiska kraften i samhället i egenskap av alla sina möjligheter och samhällsvärden: som nyhetsförmedlare, opinionsbildare, debattforum, idéspridare, belysare av andra folk, teknologipådrivare, samhällsgranskare, minoriteternas röst, underhållare, utbildare, social kontakt, effektiviserare av handel och affärsliv och som sammanhållande kraft för samhällets kommunikationsströmmar.

Handeln med nyheter och underhållning är en av de få saluförda saker i det moderna samhället som kan förändra, förstärka eller försämra en samhällskänsla. I en mycket allmän mening handlar kommunikation via massmedierna alltid om en transformation där något yttre blir till något inre, eller om något inre som blir till något yttre. Materia och energi i form av texter, bilder, föremål, rörelser, elektriska signaler, ljud och ljus-vågor ges mening, ett mentalt innehåll - ett medvetandeinnehåll.

Här utkristalliserar sig några viktiga begrepp som hör hemma på området ”kampen om tanken”. De är självklara ingredienser i varje psykologiskt försvar och har länge varit föremål för intresse från det svenska psykologiska försvarets sida. Påverkan och försök till påverkan är två sådana ingredienser. De verksamheter, såväl i fred som i krig, som vi idag övergripande kallar informationsoperationer (IO), diverse mjuka insatser, bland annat psykologisk krigföring, avsiktlig vilseledning, perception management och något som lite oegentligt kallas desinformation, men också ”hårda” attacker där man försöker skaffa sig kontroll över mottagarens/motståndarsidans informationssystem, har som mål att påverka mottagarens/målets registrering av omvärlden i en för aktören/avsändaren gynnsam riktning.

Vi utsätts dagligen för försök till opinionsbildning och annan styrning av vår verklighetsuppfattning, alltifrån enkla reklambudskap till lobbying och mer avancerad öppen eller dold propagandaverksamhet. Fast alla sådana aktiviteter kan knappast kallas informationsoperationer. Att försöka påverka är helt legalt och behöver varken vara lagstridigt eller illasinnat. Att ljuga är inte i lag förbjudet.

Ett annat lika centralt begrepp är förtroende. Förtroende - eller bristen på detsamma - finns som en självklar ingrediens i våra liv utan att vi närmare funderar på saken. För att ett samhälle ska fungera måste det finnas ett visst mått av förtroende männi-skor emellan och för samhället i vid mening, annars lär ett sådant knappast kunna existera. Åtminstone inte av det slag vi vill ha.

Rätten till information
I sammanhanget är förstås begrepp som information och kommunikation viktiga. Utan dessa komplexa företeelser kan samhället av flera skäl knappast fungera. Människors rätt till information är, tillsammans med yttrandefriheten, grundlagsfäst i vårt land och gäller oberoende av situation. På det förhållandet baserades det tidigare psykologiska försvaret och en betydande del av verksamheten gick ut på att på olika sätt verka för att samhället kunde leva upp till de informations- och kommunikationsmässiga kraven. Inte minst gäller detta i samband med samhällsstörningar där mängden av och kraven på information och kommunikation ökar, och under sådana betingelser inte bara är verktyg för att rädda liv och egendom utan också sätt att vidmakthålla medborgarnas förtroende för samhället och dess institutioner.

Massmedierna är emellertid inte bara en ”normal”, daglig fatabur för vår omvärldsbevakning och kompassnål för vår orientering, för det fria ordet, för opinionsbildning. De har också en annan funktion, egentligen flera i ett demokratiskt samhälle, men i detta sammanhang att som den viktigaste kanalen gentemot medborgarna ingå i samhällets varnings-, larm- och informationssystem. De bägge funktionerna kan till synes vara olika men tjänar i slutändan samma demokratiska syfte.

Människan har alltid varit omgiven av fysiska risker och hot av olika slag. Många av dessa har varit väntade och synliga och har därmed också i varierande grad kunnat åtgärdas. Vad som kännetecknar samhället av idag är att många risker och hot är obekanta, osynliga, oförutsägbara och därmed också opåverkbara för den enskilde själv. Ofta äger han eller hon inte kunskaper för att på egen hand hantera situationen och ha kontroll på de risker och hot utvecklingen lett till, och därmed har ansvaret för människors väl och ve allt mer lagts i händerna på andra (experter, politiker, kommentatorer med flera). Samhällets förmåga att kommunicera prövas speciellt i samband med samhällsstörningar då behovet av och kraven på information och kommunikation växer.

Information/kommunikation, påverkan och förtroende är förstås centrala också i denna del. Att som sändare i alla lägen effektivt ”nå ut”, att ha något relevant att säga, att mottagarna har förtroende för avsändaren samt att informationskanalerna upplevs som trovärdiga är ett måste om försök till former av påverkan ska krönas med framgång. Detta gäller under normala förhållanden men speciellt vid samhällsstörningar när upplevda hot och risker, som i sin tur kan leda till oro och ängslan, kanske panik, måste ersättas med adekvat kunskap, råd och anvisningar.

Massmediernas beredskap
Ett område inom vilket det psykologiska försvaret har att verka är massmediernas beredskap. Massmediernas beredskap generellt, men speciellt i störda situationer, ses här som en delmängd i - men inte en funktion av - samhällets informationsberedskap. Att försöka sammanblanda dem vore utsiktslöst, och i praktiken omöjligt. Den medierade informationen om hotet eller riskens orsaker och om krishanteringen i sig, kan vara av avgörande betydelse för krishanteringens effektivitet i ett senare skede. I ett akut skede är medierna effektivare genom sin snabbhet och spridning än andra kända informationskanaler. Den upplevda legitimiteten som förmedlare av information, tillförlitligheten, hos medierna är här av central betydelse.

I detta uppdrag framträder medierna tydligt som en av det demokratiska samhällets grundbultar emedan åtminstone två av deras roller sammanfaller, dels som en resurs i samhällets informations-, larm- och varningssystem, dels för upprätthållandet av en fri och oberoende nyhetsförmedling och opinionsbildning. Här möts de nämnda begreppen var för sig men framför allt i kombination. Såväl i termer av ett samhälleligt beredskaps- och sårbarhetstänkande som i våra enskilda, normala, dagliga liv är dessa kanske viktigare och mer aktuella idag än någonsin tidigare.

Målet i denna del av Styrelsens för psykologiskt försvar (SPF) verksamhet är att kunna ge råd och vägledning om massmedieföretagens beredskapsplanering, att efter samråd med företag inom tidnings-, nyhetsbyrå- samt radio- och tv-områdena följa och analysera utvecklingen i mediernas beredskapsplanering, att utarbeta underlag för regeringens beslut om beredskapen för massmedieområdet, samt att hålla sig informerad om utvecklingen inom massmedieområdet.

Att försöka förvanska verkligheten
Försök att påverka system och människor för att skaffa sig fördelar har förekommit i alla tider. Formerna och verktygen för sådana försök har förändrats under historiens gång. Tidigare upprätthöll man en gräns mellan krigstid och fredstida verksamheter. Idag är den gränsen diffus. Försök till påverkan behöver som sagt inte vara fientlig, kriminell eller ens skadlig utan är en del av vårt normala liv. Det slags påverkan som här primärt avses har som syfte att målet för aktionen (mottagaren) inte uppfattar en förvanskad verklighet, vilket på kort eller lång sikt medför konsekvenser till men för mottagaren.

Väpnade konflikter, som exempel, förs idag med både militära och mediala medel. Att nyhetsmedierna har betydelse som instrument för opinionspåverkan är helt klart. Försök att styra och forma och att även manipulera opinioner är närmast en självklarhet för den stats- och krigsledning som har makt och kontroll över nyhetsmedierna. Propagandamakarens möjligheter att nå ut inte bara till hemma-opinionen och fiendesidan utan också till en större omvärld är idag bättre än någonsin genom den medietekniska utvecklingen. Propagandainslag utformas ofta som en naturlig del i nyhetsförmedlingen vilket vi sett många exempel på från konflikternas Balkan och dagens Irak.

Nya tekniska vägar
På medieområdet medför den snabba teknikutvecklingen att informationsflödet och mängden av stimuli från en outtömlig medievärld bara växer och växer. Nya tekniska vägar öppnas ständigt till nya verkligheter, fakta och underhållning. Sorteringsproblemen och våra begrepp om vilka mediernas uppgiftslämnare egentligen är blir allt svårare att hantera. I det växande flödet av nyheter, reklam och underhållning blir gränsen mellan självständig journalistisk rapportering och subtilt styrda budskap svår att se. Inte minst i en tid när hantverksmässig journalistik rationaliseras bort till förmån för industrialiserad nyhetsproduktion. Det moderna mediesamhället är utifrån en totalförsvarsaspekt den perfekta terrängen för informationspsykologiska bakhåll. Ju viktigare medierna blir för vår bild av världen desto viktigare blir också medielandskapet för aktörer inom PR,
lobbying och informationsoperationer av olika slag, har publicisten och debattören Göran Rosenberg konstaterat. Det våld-samma informations- och underhållningsflödet gör att det finns mycket att gömma sig bakom eller förklä sig till.

En definition som skulle kunna vara generellt giltig inom området massmediernas beredskap kan vara att informationsoperationer är ”sätt för en aktör att via en avsiktlig teknisk och/eller kognitiv påverkan via massmedierna uppnå ett kalkylerat inflytande över ett system eller annan aktör som medför effekter för dettas/dennes förmåga att återge eller registrera verkligheten. Avsikten är att på kort eller lång sikt skapa egna fördelar”.

En angelägen uppgift för medieberedskapen är att på olika sätt förebygga och minska sårbarheten i viktiga mediers produktion och distribution genom att skapa en sådan säkerhets- och krishanteringsförmåga, att samhällets krav på information säkras och kan fungera i alla situationer och inte minst vid samhällsstörningar.

Sverige har i dag en försvarspolitik som på en rad punkter skiljer sig från den som rådde för ett antal år sedan. Visionen på den civila sidan är enkelt uttryckt en förberedd, robust och decentraliserad civil kris- eller katastrofberedskap, huvudsakligen i bruk i fredstid men med kapacitet till anpassning för kris- och krigsliknande tillstånd. Ansvaret för beredskapsplaneringen har decentraliserats till berörda lokala och regionala organisationer, myndigheter och i samverkan med näringslivet. Detta bör på sikt också gälla på massmediesidan.

Rapporteringssäkerhet
Vårt svenska samhälle sägs under de senaste årtiondena efterhand ha övergått från ett industrisamhälle till ett informationssamhälle/nätverkssamhälle. Det moderna samhället är i ljuset av detta i betydligt högre grad än tidigare samhällen just informationsberoende, ”informationstätt”, i såväl tekniskt som kognitivt avseende. Möjligheterna att sammanställa och använda information av allehanda slag påverkar både den enskildes vardag och samhället i stort. Denna strukturomvandling medför konsekvenser för myndigheter, näringsliv, beslutsfattare och medborgare - samt för massmedierna som sådana och samhällets mediestruktur i stort.

Utvecklingen är i många avseenden positiv men vi kan inte blunda för de hot och risker denna utveckling fört med sig, de sårbarheter i samhället och för enskilda som kan identifieras och de konsekvenser dessa kan få för samhället i stort och i smått. Den snabba utvecklingen på IT-området, digitalisering, nya medier, sammansmältning av flera informationskanaler och tillväxten av såväl utbud som efterfrågan på ”information” gör det angeläget att till exempel ta sig an de nya problem, såväl tekniska som källkritiska, och sårbarheter som denna utveckling medfört. Nya tekniker öppnar nya möjligheter, tillsammans med traditionella informationsspridningskanaler, för den som vill manipulera sin omvärld.

När det gäller massmedierna dominerar två hotbilder som inte är varandra uteslutande eller oberoende - snarare tvärtom. Den ena är av teknisk karaktär och gäller kollaps inom större eller mindre delar av mediestrukturen, som i sin tur påverkar mediernas möjligheter att producera och distribuera, medan den andra är av kognitiv, ”mjuk” karaktär, det vill säga i vilken utsträckning massmedierna kan och låter sig bli instrument för eller redskap i aktioner med vilseledande syften av det slag som angetts ovan.

Till detta ska förstås läggas andra trender i dagens massmedielandskap. Globaliseringen har inneburit förändrade villkor för såväl medie- som nyhetsverksamheten vilket bland annat har genomgripande betydelse för journalistikens form och innehåll. Globala mediekonglomerat växer upp och lägger under sig många och skilda medier. Medielogiken styr rapporteringen. Gamla publicistiska ideal verkar få stå tillbaka för målsättningar av annat slag. Vem är det i dag - medierna, medborgarna, mediekonglomeraten - som avgör vad som är av ett ”oavvisligt allmänintresse”? Infotainment är härvidlag ett aktuellt begrepp.

Vi har idag för lite kunskap om de redaktionella processer och nya arbetssätt som är en följd dels av den nya tekniken, dels av ett hårdnande ekonomiskt klimat. Den moderna ”redaktörsrollen” i vid mening är därför en demokratisk nyckelroll. ”Redaktören” står som yttrandefrihetens förvaltare i den offentliga opinionsbildningen. Han eller hon står i spänningsfältet mellan demokrati och marknad och kan därför liknas vid en portvakt för det offentliga samtalet. Redaktörsrollen blir också allt svårare att upprätthålla i en tid präglad av mediers sammansmältning och i en expansion av nya kommunikationsredskap som inte är massmedier i traditionell mening.

Förr var det i hög grad ägarna till medierna och deras närmaste nätverk som bestämde vem och vilka åsikter som skulle komma till tals. Idag är det en blandning av journalistnätverk, medielogik, ägarkoncentration och corporate speech (de stora snackar samma språk) som bestämmer. De nya medieteknologierna och det hårdnande ekonomiska trycket skapar väldiga gap som hela tiden ska fyllas med nytt stoff. Detta gör de nya medieimperierna, ofta styrda av aggressiva företagare, betydligt mer sårbara än de gamla mediehusen vilka byggdes upp av generationer av entreprenörer som utan brådska konsoliderade sina verksamheters ekonomi och opinionerna om dem.

Påträngande tidstjuvar

Foto Martin Nauclér (Bilden är manipulerad.)

Massmedierna stjäl tid och samtalsresurser från oss människor. De hör alltså till människans största och mest påträngande tidstjuvar. Därför är det naturligtvis väsentligt vilken verklighetsbild, människosyn och samhällssyn de framställer genom sina uttrycksformer, bildval, ämnesval och värderingar. Massmedierna präntar bildligt talat in sina vitt skilda mentaliteter i samhällssjälen varje dag. Människors mottaglighet för propaganda och lobbying och människors förmåga att genomskåda propaganda och lobbying är en ödesfråga för det civiliserade samhällets utveckling. Det gäller bland annat frågan om hur attityder, moraliska värderingar och beteenden påverkas, förändras och utvecklas över tiden - och vilka konsekvenser sådana förändringar i männi-skors synsätt får på samhället och samhällsstrukturen, antingen i uppbyggande eller i negativt urholkande mening. Om allt fler människors verklighetsbild formas av krafter från reklam, underhållning, propaganda och lobbying, är det uppenbart att det blir brister i den medborgerliga kunskaps- och idébildningen. Naturligtvis har detta betydelse för samhällsklimatet och samhällsberedskapen, men också för samhällshälsan i vid mening.

Mot den bakgrunden kan man ställa sig frågan vilka möjligheter dagens mediesamhälle ger den som på ett avsiktligt tekniskt och/eller innehållsmässigt sätt via massmedierna önskar påverka eller manipulera sin omgivning, i någon mening, menliga syften? Vem, vilka eller vad som ligger bakom sådan påverkan kan variera från enskilda individer till hela stater eller grupperingar inom dessa; företag, terrorgrupper etcetera. Ur ett beredskapsperspektiv kan konstateras att dagens hotbilder uppvisar stor variation och artrikedom. Det gäller att skaffa sig förhållningssätt gentemot och kunskaper kring hot och risker som ligger utanför den traditionella säkerhetspolitiken, främst icke-militära hot. Oberoende av utgångspunkter måste hoten identifieras och effekterna diskuteras:

Vad är input, vad är output, hur och varför kommer massmedierna in som en ”svart låda” däremellan?

På massmediesidan ska public service-företagen under normala betingelser ”stå i allmänhetens tjänst”, men också enligt avtalen med staten ha beredskap att kunna verka så normalt som möjligt även under störda förhållanden. De privata medierna har utöver sina kommersiella mål även samhällsviktiga skäl att verka även under så kallade svåra förhållanden. Det synes väsentligt att för den privata och offentliga mediesektorn försöka skapa en gemensam syn på behovet av säkerhet, beredskap, krishanteringsförmåga och samverkan. Gemensamma kunskaper om hot, risker, sårbarheter samt möjligheter att bistå varandra är nödvändiga förutsättningar för att under störda förhållanden - samhällsstörningar, kriser, katastrofer; ytterst krig - kunna agera adekvat, snabbt och effektivt.

Här kan det nya begreppet rapporteringssäkerhet föras in i bilden. Med det kan avses ett eller flera robusta system på olika nivåer i samhället för säker distribution av allehanda information och kommunikation - nyheter, krisinformation, varning. Säkerheten avser robusthet såväl i tekniskt avseende som innehållsmässigt, och detta oberoende av situation.

Gällande civila försvarsdoktrin bygger i väsentliga delar på ett ”partnerskap” innebärande ett (ökat) samarbete i totalförsvars- och beredskapsfrågor mellan stat och näringsliv. Vad gäller massmediernas beredskap är det viktigt att samverkan kommer till stånd mellan berörda myndigheter och medieföretag för att på så sätt ”säkra” mediernas roll som oberoende - i meningen från staten skilda - och trovärdiga förmedlare av information och kommunikation också i kris och under höjd beredskap.

Genom informationsoperationer antas någon aktör kunna utnyttja och/eller påverka mediers och mediesystemens - mediemarknadens - strukturella egenskaper varvid leveransproblem uppstår då leveranssäkerheten rubbas. I förlängningen kan medierna upplevas som mindre tillförlitliga och på sikt finns det risk för att medborgarnas förtroende och tillit urholkas inte bara för medierna utan för samhället i stort.

Forsknings- och utredningsprojekt
Utgångspunkten för en av de på området ”massmediernas beredskap” pågående studierna är att förtroende och tillit för samhället påverkas av strukturella egenskaper hos medierna och mediesystemen. Studien syftar till att belysa åtgärder för att på sikt åstadkomma robusta informationssystem omfattande såväl public service-företagen som de kommersiella medierna. Studien inleds med en hotbildsanalys. I ljuset av denna identifieras övergripande strukturella egenskaper hos medierna och i mediestrukturen. Målet är att definiera ett antal för gällande hotbilder relevanta nyckelindikatorer. Den sista fasen i studien blir en analys av och diskussion om hur identifierade aktörer skulle kunna manipulera medierna via nyckelindikatorerna för bestämda syften. En diskussion av vilka beredskapsmässiga krav som borde ställas på dessa egenskaper avslutar projektet.

SPF:s roll i sammanhanget
Massmedierna - ”mediemarknaden” - är bemannade av människor som tror sig kunna tjäna på dem, främst pengar. Att förmedla nyheter, att uppträda som samhällets och allmänhetens ombud, ”tredje statsmakten” etcetera är alltså ingen filantropisk verksamhet och ska inte heller vara det i ett samhälle av det slag vi önskar. Beredskapstänkande är följaktligen föga överraskande inte någon första ledstjärna för de kommersiella eller privata medierna. Bilden är förstås i det avseendet annorlunda på public service-sidan.

Medierådet är en central del i SPF:s arbete med frågor som rör medieberedskap. Rådets verksamhet syftar till att för den privata och offentliga sektorn skapa en gemensam syn på behov av säkerhet, beredskap, krishanteringsförmåga och samverkan inom massmedieområdet. I medierådet finns representanter för Radioutgivareföreningen (den privata radiobranschens organisation), Sveriges Radio, Sveriges Television, Teracom, Tidningarnas Telegrambyrå, Tidningsutgivarna, TV4, Post- och telestyrelsen, Krisberedskapsmyn-digheten och Räddningsverket.

De upparbetade kontakter som i dag finns i medierådet är av avgörande betydelse vid kriser av olika slag emedan ledamöterna inte har några självklara kontaktytor i det dagliga arbetet. Gemensamma kunskaper om hot, risker, sårbarheter samt möjligheten att bistå varandra är nödvändiga förutsättningar för att vid kriser kunna agera adekvat, snabbt och effektivt. En av rådets viktigaste uppgifter är att verka för att det finns ett ömsesidigt förtroende och en respekt mellan aktörer och beslutsfattare.

Mats Ekdahl är generaldirektör vid Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF) med bakgrund bland annat som chefredaktör för tidningarna Vi, Resumé, Läkartidningen och Arbetet.
Göran Lindmark är informationschef vid SPF och ställföreträdande chef för myndigheten.
Göran Stütz är senior rådgivare och laborator samt tidigare forskningschef vid SPF.

Från Framsyn nr 4-2004 - www.foi.se/framsyn