”Försvaret borde ha minskats tidigare”

Sveriges nya ÖB Håkan Syrén säger att det var lättare förr när hotbilden var tydligare och alla kände till den. Men han håller inte med om att försvaret saknar en verksamhetsidé.

Det nya försvarsbeslutet närmar sig. Nytillträdde överbefälhavaren Håkan Syrén vill skapa ett försvar som är i grunden annorlunda jämfört med tidigare. Inriktningen är internationell. Men för att komma vidare måste försvarets grundstenar, personal och materiel, göras om. Och för det krävs politiska beslut. Bantningen av försvaret är ofrånkomlig, menar Håkan Syrén och en del av denna borde ha gjorts tidigare.

Av Jan-Ivar Askelin

Lugnet i Högkvarterets direktionsvåning är bedrägligt den här dagen i slutet av mars. Konferensrummet görs i ordning för krismöte. Kosovostyrkan har hamnat i svårigheter. Konflikten mellan serber och albaner har kommit upp till ytan. Mellan de stridande står svenskar och andra Kfor-soldater. När det var tänkt att minska på den svenska styrkan behöver den snarast förstärkas. ÖB skickar på kvällen en hemställan till regeringen om att tillfälligt få förstärka den svenska styrkan.

- Soldaterna där nere är slutkörda, säger Håkan Syrén till Framsyn när vi kommer för att prata om hur det går med försvaret och försvarsbeslutet. Det som händer här och nu i korridorerna visar ju tydligt hur försvarets uppgift har förändrats.

Mer eller mindre dåligt
Annars präglas detta år av arbetet med försvarsbeslutet som ska tas i slutet av året. Försvarsmakten har svarat på vilka följder olika anslagsnivåer får för försvarets för-måga. I korthet är svaret att det blir mer eller mindre dåligt. Utan radikala ingrepp anser sig inte försvaret kunna gå vidare med den stora omställningen.

I en bilaga kallad ”Fortsatt reformering av Försvarsmakten” säger ÖB vad som krävs. Det handlar enkelt uttryckt om personal och materiel. Det vill säga de grundstenar som brukar anses utgöra en försvarsmakt. För att lösa knutarna krävs politiska beslut. Lagar, regler och avtal som reglerar hur försvarets försörjs med personal och materiel måste ändras. Görs inte detta krävs ytterligare ”strukturella förändringar”. Kort sagt: ytterligare nedläggningar av förband, förmågor och utvecklingsprojekt.

Huvudproblemen är att:

• Värnpliktssystemet inte kan försörja utlandsstyrkan.
• Enorma summor är för lång tid uppbundna i materielprojekt som startades när förutsättningarna var andra. Av drygt 200 beställda Jasplan har försvaret användning för 128.

Så det är knappast något dukat bord som Håkan Syrén har kommit till. Som före detta chef för underrättelseorganet Must borde han knappast vara överraskad. Men om han fick rensa bordet, börja om från början och fick 37 miljarder i en påse? Hur skulle försvaret då se ut?

Internationella insatser
- Det skulle som idag vara en inriktning på internationella insatser. För nu bygger vi i högre grad än tidigare vår fred och frihet på ett aktivt deltagande i det europeiska säkerhetssamarbetet. Och detta är helt styrt av den i grunden förändrade hotbilden och den ändras väldigt snabbt just nu. Det har sina rötter i EU- och Natoutvidgningarna och Rysslands nya ställning.

- Det är den här förändringen vi försöker göra i försvarsbeslutet. Det är en tyngdpunktsförändring. Det är något i grunden annorlunda. Att gå från ett förrådsställt invasionsförsvar till ett insatsförsvar ute i Europa.

Över 20 personer i styrkan dödas i sammanstötningarna i Kosovo under ett par marsdagar. Några i Kforstyrkan blir mördade på öppen gata. Svenskarna klarar sig undan med blessyrer. Men det är ändå en påminnelse om att Sverige kan drabbas på samma sätt som Italien och Spanien gjorde i Irak. En bomb i en förläggning som dödar många människor. Finns den mentala beredskapen i Högkvarteret för att något sådant kan hända?

- Jag försöker att skapa denna beredskap, säger Håkan Syrén. Vi kan inte använda de gamla ramarna längre. När vi nu lever utan det gamla hotet lever vi ju i djupaste fred. Samtidigt har risken blivit större för en del av vår personal. Den gamla uppdelningen med att det antingen är krig eller fred gäller inte längre. De förändrade hoten och situationerna stämmer inte överens med kalla krigets juridik. Terroristhotet ställer en rad olika besvärliga juridiska frågor om vem som ska göra vad.

Försvara Sverige på nytt sätt
Försvaret saknar en verksamhetsidé hävdas det på annan plats i denna tidning. Har man ingen idé för vad man ska göra går det inte att planera och det är svårt att argumentera för anslag i en krympande offentlig ekonomi.

Håkan Syrén kan hålla med om att det var lättare förr när hotbilden var tydligare och alla kände till den. Men han håller inte med om att det saknas en verksamhetsidé.

- Vi ska försvara landet nu också. Den stora skillnaden är att vi gör det på ett annat sätt. Vår verksamhetsidé är att långsiktigt bidra till att bygga fred och säkerhet i en alltmer komplicerad värld där nationsgränser inte spelar samma roll som de gjorde förr. För att lyckas med det ska vi vara operabla, det vill säga vi ska kunna fungera i våra uppgifter. Vi ska vara ett säkerhetspolitiskt instrument och ge politikerna största möjliga handlingsfrihet för att Sverige ska vara med och göra en insats för att dämpa konflikter ute i Europa.

- Men vi får inte i allt detta glömma bort de nationella ansträngningarna. Det är vår skyldighet som oberoende stat att kunna försvara vår integritet. Om vi ser hur mycket som hänt på så kort tid så inser man hur oerhört svårt det är att kunna förutsäga något om vad som väntar. Därför måste vi ha en bred kompetens för att kunna möta förändring i vår omvärld. För även om de politiska intentionerna i vår omvärld kan tolkas som positiva så har vi ändå militära realiteter som vi inte kan bortse från.

Frågan om den oförutsägbara framtiden aktualiseras i det pågående arbetet med att försvaret ska nischa in sig vad gäller materiel. Därmed blir det också följder för forskning och utveckling. En närliggande fråga är givetvis om försvaret nu har samma behov av tekniska forskare och utvecklare som under invasionsförsvarets tid, när det mest handlade om att höja systemens prestanda?

- Vad gäller teknikdelen i forskningen så borde man kunna samarbeta mer internationellt. Det är ju åt det hållet som mate-rielanskaffningen är på väg. Vi kommer inte att köpa och utveckla svenskt på samma sätt som vi gjorde förr, utan delta i internationella materielprojekt. I dessa projekt kommer den försvarsindustri som finns i Sverige att ingå. Ett problem är att om försvaret inte kan lägga tillräckligt med uppdrag på industrin i Sverige så har den svårt att få en plats i de internationella sammanhangen.

Forskning en strategisk fråga
- Visst är det ett skifte över åt analytikerna. Och det är faktiskt så vi gör. Om vi tar underrättelsetjänsten, som jag som före detta chef råkar känna till, så är den grunden helt ominriktad bara på ett par år. Nu har vi experter på religion, etnicitet, språk och så vidare. Förr satt man mest och räknade flygplan och båtar.

- När det gäller den så kallade nischningen så är det en balansgång. Vi måste mycket tydligare peka ut på vilka områden vi långsiktigt har en förmåga till materielutveckling. När vi gjort det så följer en rad intressanta och svåra frågor. Vi säger att vi i dag har en viss bredd av forskning och att vi ska nischa in oss till ett antal materielobjekt. Hur ska vi då göra med det som vi lämnar utanför? Är det kunskap som vi ska underhålla eller kan vi lämna det bakom oss? Det är en oerhört strategisk fråga.

- Finns det i dag kompetensområden som vi medvetet ska lämna bakom oss? När vi drar ner allt annat, ska vi då låta forskning, utveckling och underrättelser följa med? Eller är det snarare så att neddragningen, som innebär en ökad risk, kan medföra en satsning mer på kunskap?

Håkan Syrén tror att den förändring som präglat Försvarsmakten under de senaste åren nu kommer att märkas mer inom den övriga försvarsfamiljen:

- För mig är det uppenbart att om Försvarsmakten minskar 40 procent av volymen och i grunden ändrar sin inriktning så får förändringen följder för FOI, FMV och de andra.

En minskning med 40 procent när budgeten dras ned med kanske tio procent. Hur ska man förklara det för svenska folket?

- Enkelt uttryckt så har det kommit surt efter. Denna minskning borde ha gjorts tidigare. Vi levde med en för stor organisation i förhållande till våra uppgifter och resurser. När vi gick in i den period som vi fortfarande lever med så fanns det en balans. Men så hände det saker som 11 september, krig i Irak, krig i Afghanistan, budgetnedskärningar. Dessutom har inte vår omställning gått så fort som vi hade räknat med. Det har tagit längre tid och blivit dyrare att avveckla förrådsförsvaret.

- I underlaget som vi nu lämnat in så har vi verkligen ansträngt oss för att det ska vara spårbarhet. Man ska kunna se vad som kostar vad. Vi har inga obetalda räkningar och därmed så tror jag inte att vi ska behöva uppleva att vi råkar ut för flera svarta hål som på sikt urholkar försvarsbeslutet.

Vi ska som bekant ha ett nätverksbaserat insatsförsvar. Nu hävdar ju kritikerna att man får vänta väl länge på nätverket medan insatserna ska göras genast. Håller nätverksambitionen på att sänkas?

- För mig är det självklart att vi ska gå mot ett nätverksbaserat försvar. Sedan kan jag väl tycka att vissa diskussioner om det här har blivit lite väl vildvuxna. Jag menar att det här i grunden inte är så märkvärdigt som det har kommit att framställas ibland. Det är min bestämda uppfattning att vi även i den här frågan nu måste gå från ord till handling. Vi måste bli mer konkreta och visa vad vi menar. Nu kommer ju de här demonstratorerna nästa år.

- Det är viktigt att betona att det inte får bli ett blågult nätverk. Vi måste kunna använda nätverket tillsammans med andra länder. Det får inte stå ”NBF - Made in Sweden”.

Allt färre rycker in
I det gamla försvaret hade nästan alla män något gemensamt. Man hade gjort lumpen. I något mer mogen ålder hade kanske flera upplevt fenomenet repövning. Att kastas ut från svarven eller kontorsstolen i ett tält i 20 minusgrader och efter ett par dagar tycka att man ”kommit hem”.

Nu blir det en liten grupp som kommer i aktiv kontakt med försvaret. Det är inte längre hela folket. Dessutom visar en färsk undersökning som Försvarshögskolan har gjort att män med invandrarbakgrund diskrimineras vid inskrivningen. I USA är minoriteterna överrepresenterade i försvaret. I Sverige är det tvärtom.

- Till att börja med ska man nog vara försiktig med att jämföra det lilla Sverige med supermakten, som har en historia av att vara världens smältdegel. Däremot är det oerhört viktigt att Försvarsmakten är en spegel av samhället. Så är det inte idag men ambitionen är att jag under min tid som ÖB verkligen ska försöka ändra på detta. Det kommer att ta tid, men jag är övertygad om att det ska bli bra. Inte minst därför att det inte finns något annat alternativ. Men vägen är som sagt lång och hindren finns i samhället i stort, men också i Försvarsmaktens kultur.

- Som ett första steg har jag därför föreslagit att även kvinnor ska mönstra. Det är i linje med detta. Vi kommer att öka bredden i urvalet. Sedan har vi i försvaret olika mångfaldsprojekt för att få större bredd på etnicitet, religion, sexuell läggning och så vidare.

Jan-Ivar Askelin är redaktör för Framsyn.

Från Framsyn nr 2-2004 - www.foi.se/framsyn