Skickligare pilot med simulator

Britta Levin, här i en Jas-simulator, undersöker vilka träningsmöjligheter som behövs för att utbilda personalen till den nya helikoptern.

Förberedelser i en simulator gör inlärningen i helikoptern bättre. Men helikoptersimulatorer är dyra. Det kan till och med vara dyrare att simulera än att öva med den faktiska helikoptern. Det konstaterar Britta Levin, som arbetar med FOI: s utbildningsprojekt runt den nya helikopter 14.

Av Jan-Ivar Askelin

Britta Levin är i slutfasen av att genomföra en utvärdering som ska ge Nordic Standard Helicopter Program (NSHP) ett beslutsunderlag inför anskaffningen av träningsutrustning till helikoptrarna. I korthet handlar projektet om hur man ska få mest träningseffekt för pengarna.

Forskare vid FOI:s institution för Människa-System-Interaktion har undersökt vad helikopterpersonal, både den flygande besättningen och teknisk personal på marken, behöver kunna och hur de på ett kostnadseffektivt sätt ska lära sig detta. För att komma fram till vad som ska övas och vilken typ av plattform som är bäst lämpad, används en metodik som kallas Training Need Analysis (TNA). Då även anskaffningen av träningsutrustning är ett samnordiskt projekt, beslutade NSHP att TNA:n skulle omfatta alla tre länderna. En TNA innebär att man undersöker vilka uppgifter som ska genomföras, vem som ska utföra dem och vilka färdigheter som krävs. Man utgår ifrån helikoptern och de olika typer av uppdrag som är tänkt att genomföras. Varje uppdrag indelas i delmoment och man analyserar vem i helikoptern eller på marken som gör vad och vilka som samarbetar.

När uppdragen studerades på detta sätt blev det uppenbart för FOI att det är laget som genomför ett uppdrag, inte enskilda besättningsmän.

- Det är viktigt att besättningen arbetar tillsammans och fungerar som ett lag, säger Jan Andersson, FOI. Oavsett uppdrag krävs att två eller flera samarbetar för att lösa uppgiften. Ett fungerande besättningssamarbete förutsätter träning. En simulator som består av en cockpit ihopkopplad med den bakre kabinen är en bra plattform för att öva olika typer av samarbete.

Det komplexa gränssnittet i NH90 ställer stora krav på hela besättningen. Piloterna ser till att helikoptern framförs på ett säkert sätt samtidigt som olika sensorer ska manövreras. Till sin hjälp har de den taktiska officeren som, beroende på uppdrag, kan sköta sensorer, navigering, stötta sonaroperatören samt ”hålla koll på läget” i största allmänhet. När piloternas värld handlar om sekunder räknar taktikern i minuter. Å andra sidan ska taktikern kunna hålla en massa bollar i luften och ha en utpräglad känsla för målens läge i tre dimensioner - detta kräver ett bra arbetsminne.

I en TNA studeras hur svårt det är att utföra uppgiften i verkligheten, hur viktig den är och hur ofta uppgiften utförs. Detta ger sammantaget ett värde på hur mycket övning som behövs. När ett nytt helikoptersystem införs, möts det av flygare med olika bakgrund. En del är veteraner - fast på äldre teknik. Andra kommer direkt från skolan - och är vana vid moderna gränssnitt. Detta innebär att mängden övningar kommer att behöva anpassas efter elevernas olika förutsättningar.

- Steget till den nya helikoptern är ett tekniksprång som för in flygteknikerna på marken i en ny värld, säger Peter Svenmarck, FOI.

I dag har man specialister för olika tekniska delsystem som är åtskilda. En tar hand om luften som kyler, en annan sköter startsystemet och en tredje svarar för motorn. I den nya helikoptern är alla dessa system sammanfogade i ett gemensamt datasystem. Det ställer helt nya krav på den som ska sköta service och felsökning.

Inbyggda felsökningsfunktioner hjälper teknikerna att hitta de vanligaste felen men för att hitta svårare fel måste teknikerna förstå och tolka ett par tusen parametrar, som registreras kontinuerligt under flygningen. Helikopterteknikerna behöver därför mycket träning och precis som Gripenteknikerna kommer de att öva i en simulator. Det kan tyckas enkelt att simulera ett enkelt fel, men så är det inte. För att hitta glappkontakten krävs i verkligheten ett detektivarbete av teknikern och den verkligheten måste också kunna simuleras. I vissa avseenden är det enklare att göra simuleringar för en pilot. När denne ställs inför ett problem är svaret att trycka på rätt knappar. När teknikern analyserar ett fel så måste alla detaljer i systemet simuleras. Genom att efterlikna datasystemets beteende både när det fungerar och när något är fel kan verkliga problem återskapas i simulatorn.

Utbudet av utbildningshjälpmedel, så kallade träningsmedia, är brett. Det spänner från computer aided instructions (CAI), för självstudier till en full flight simulator (FFS), försedd med rörelsesystem och lika stort synfält som i den riktiga helikoptern. För besättningen i bakre kabin finns en rear cabin trainer (RCT).

- Slutfasen av TNA:n ägnas åt att jämföra träningsbehovet med träningsmedia. I vissa fall kanske simulatorerna blir onödigt dyra i förhållande till vad som kan övas. Det är sådana avvägningar som FOI nu studerar. För vissa moment är simulatorn nödvändig, framför allt för att öva nödsituationer och särskilt farliga moment, säger Britta Levin.

En av anledningarna till att helikoptersimulatorer är så dyra är att piloten måste kunna se nedåt och långt åt sidorna, vilket kräver ett stort visuellt displaysystem. Ett annat skäl är rörelseplattformen, som ska ge den rätta känslan under manövrering.

Jan-Ivar Askelin är redaktör för Framsyn.

Från Framsyn nr 2-2004 - www.foi.se/framsyn