Kalla krigets historia riskerar falla i glömska

Tre generationer svenskar tjänstgjorde i någon form i totalförsvaret under det kalla kriget. En efter en tystnar deras röster och därmed försvinner också kunskapen om en tid som inte bara gällde försvaret, utan hela det svenska samhället. På Försvarshögskolan pågår ett projekt om försvaret och det kalla kriget. Som vanligt när det gäller försvaret och historia är det ont om pengar. Av finansiella skäl kan vi därför tvingas att avstå från att förstå en väsentlig del av vår moderna historia och därmed vara sämre rustade för framtiden.

Av Kent Zetterberg och Lars Ericson

Sveriges största försvarsinsats i modern tid gjordes under det kalla kriget. Det är nu hög tid att skriva en samlad framställning om det svenska försvarets historia under det kalla kriget. Vartefter gamla organisationer, förband, installationer och personal försvinner, suddas också spåren ut av mycket av det som utgjort försvarets kärna under det kalla kriget.

Sedan 2003 pågår Forskningsprojektet Försvaret och det kalla kriget (FOKK). Det startades av ideella krafter med många idéer och uppslag men med svag finansiering. Projektet drivs gemensamt av Försvarshögskolans strategiska och krigsvetenskapliga institutioner (ISS, KVI), Krigsvetenskapsakademien och Örlogsmannasällskapet, men är också öppet för andra.

Med försvarsbesluten 1996 och 2000 har det svenska försvaret fått en markant ändrad inriktning mot vad som rådde under det kalla kriget. Detsamma torde komma att gälla försvarsbeslutet 2004. Därmed kan, sett ur försvarets synvinkel, en punkt sägas ha satts för en epok i den svenska militärhistorien. Eftersom 1942 års försvarsbeslut (kallad femårsplanen) fick följdverkningar på svensk försvarsstruktur långt in i det kalla kriget, gäller projektets kronologiska huvudram perioden från femårsplanen 1942 till försvarsbeslutet 1992.

Ska pågå till 2009
Projektet ska arbeta fram till 2009. Mycket hänger dock på finansieringen. Högkvarteret satsade en miljon kronor, men när pengarna är förbrukade 1 juli 2004 är kassan tom. Utsikterna att få stöd för denna typ av projekt från forskningsråden tycks vara små, varför det återstår att söka mindre summor hos stiftelser och dylikt till publicering med mera. Nu drivs projektet nästan helt ideellt. För den mer djuplodande forskningen skulle det dock behövas större forskningsanslag.

Projektet avrapporteras i form av böcker eller som vetenskapliga uppsatser. Ambitionen är att utge ett par volymer årligen, såväl monografier som uppsatssamlingar. Projektet samarbetar med Statens försvarshistoriska museer, Krigsarkivet/Riksarkivet och intressenter inom försvarsområdet i övrigt. Nätverket ”Svenskt militärhistoriskt seminarium” är en annan kontakt. På detta sätt sprids kunskap om projektet och det kan skapas kontakter med forskare som kan knytas till verksamheten.

Det finns en rad goda argument för att nu genomföra ett större forskningsprojekt om det svenska försvaret under det kalla kriget. Några av dessa är följande:

Vetenskapliga frågeställningar
Sveriges allmänna historia under det kalla kriget har varit föremål för en hel del forskning, inte minst inom nätverksprojektet ”Sverige under det kalla kriget” (SUKK) vid Samtidshistoriska institutet, Södertörns högskola och Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet. I detta har vissa aspekter på försvarets historia under epoken berörts, men bara i ringa grad. Det finns också fristående forskare som kommer in på området. Men det övergripande, systematiska greppet över ämnet ”det svenska invasionsförsvaret under det kalla kriget” saknas fortfarande.

Här finns en mängd centrala, vetenskapliga frågeställningar att ta sig an.

Hur har samstämmighet om försvarets inriktning under epoken vuxit fram? Vilka har varit de styrande faktorerna? Vad har det fått för konkreta konsekvenser för försvarets verksamhet? I vilken mån har återkopplingar till den beslutande nivån skett från försvaret?

Försvaret griper in i väsentliga delar av den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken, men har även naturliga återkopplingar till svenskt samhällsliv. Med försvaret i fokus kan väsentliga drag i den svenska samhällsutvecklingen efter det andra världskrigets slut belysas.

Nordisk forskning
I de nordiska länderna pågår en hel del forskning om det kalla kriget. I Norge har översiktsverket om utrikespolitiken och försvaret (Instittut for Forsvarsstudier, IFS) nyligen publicerats. I Danmark pågår ett projekt om utrikespolitiken (DUPI) och i Finland finns det ett större forskningsprojekt med teman från det kalla kriget (ledare professor Seppo Hentillä vid Helsingfors universitet). Internationellt finns ”Parallel History Project”, där forskare från många länder i Europa och Nordamerika utforskar olika aspekter på det kalla kriget med inriktning främst på Nato och Warszawapakten.

Genom att samla, analysera och i systematiserad form presentera kunskap om försvaret under det kalla kriget, skapas en kunskapsbas som kan nyttjas i undervisningen inom försvaret, i första hand vid FHS men självfallet också vid Försvarsmaktens övriga skolor.

En annan viktigt aspekt är möjligheten att formulera uppsatsämnen på B- och C-nivå, liksom självfallet även avhandlingsämnen. Sakkunniga handledare finns i projektets forskargrupp. På det sättet breddas möjligheterna att genomföra forskning inom projektet, samtidigt som undervisningen kan dra direkt nytta av projektets verksamhet.

Kopplingen till det nya ämnet krigsvetenskap vid FHS är naturlig eftersom projektet belyser hur den svenska försvarsdoktrinen utvecklas och förändras, alternativt förblir oberörd, av utvecklingen i Sverige och i omvärlden. Detta gäller doktrinförändringar på såväl militär-strategisk som operativ och taktisk nivå. Även materiel-doktrinerna är intressanta att studera i försvarets materielplanering.

Kunskapen försvinner snabbt
Försvarets snabba omvandling efter det kalla krigets slut har gjort att kunskapen om försvaret under det kalla kriget snabbt försvinner. Det är därför extra angeläget att bevara och strukturera kunskapen om hur invasionsförsvaret har varit uppbyggt och tänkt att fungera. Så länge begrepp som ”anpassning” och ”återtagning” är aktuella i försvarsplaneringen, torde det finnas anledning att dokumentera till vad återtagning skall ske. Det kan betraktas som ett kapital-slöseri att inte tillvarata kunskapen på detta område i tid och analysera den kritiskt och för framtidens behov.

Det handlar också om vår heder. Det är viktigt att lyfta fram den stora insats som tre generationer svenskar gjorde under det kalla kriget. Mycket talar för att försvarsviljan hela tiden låg högre i Sverige än i övriga västländer under epoken, vilket tål att begrundas.

Sverige framstod som en regional militär stormakt under en god bit av det kalla kriget, vilket bidrog till stabiliteten i Norden och till att säkra freden. Lojaliteten hos samhällsmedborgarna i deras insatser i det svenska totalförsvaret var stor. Men även mer negativa drag bör dock självfallet lyftas fram. Dit hör bristande realism och önsketänkande, både politiskt, civilt och militärt, liksom de ekonomiska realiteterna, som satte ramar för totalförsvaret.

Stimulera tänkande
Forskningsprojektet Försvaret och det kalla kriget kan bidra till att stimulera tänkandet kring försvarets förändring genom att se skeenden i ett längre perspektiv och peka på problem, begränsningar och möjligheter. Det vore också intressant att studera nationella särdrag som det historiska arvet, det svenska stridssättet, teoriutvecklingen mellan manöverkrig och uppdragstaktik med mera.

Kent Zetterberg är professor i modern historia vid Försvarshögskolans institution för säkerhet och strategi. Lars Ericson är docent och huvudlärare vid Försvarshögskolans institution för krigsvetenskap. Tillsammans är de forskningsledare och samordnare för projektet Försvaret och det kalla kriget.

Från Framsyn nr 1-2004 - www.foi.se/framsyn