Hård maktkamp om västra Stilla havet

USA:s militära närvaro i Stilla havet spelar en nyckelroll i det strategiska spelet i Asien. USA:s roll är främst att bevara rådande förhållanden för att säkra fred och stabilitet. För Kina innebär den amerikanska militära närvaron motsatsen. Den utgör ett hot utmed den egna kustlinjen och ett hinder för att införliva Taiwan med det egna territoriet.

Av Ingolf Kiesow

Den ekonomiska tyngdpunkten i världen förflyttas från Europa till Asien. Numera är varuutbytet över Stilla havet, det vill säga mellan Amerika och Asien, en och en halv gång större än det som sker över Atlanten, det vill säga mellan Amerika och Europa.

Ett årtionde före det kalla krigets slut var förhållandet det motsatta. Numera följer även den politiska och militära fokuseringen i USA i spåren av den ekonomiska aktiviteten, det vill säga från Europa till Asien.

Historiska skäl
Av historiska skäl betraktar USA västra Stilla havet som en del av sin egen försvarsperimeter. De historiska skälen kan lättast illustreras med det japanska anfallet på Pearl Harbor 1941, en händelse som visade hur mycket USA:s säkerhet är avhängig av maritima styrkepositioner. USA:s militära närvaro innebär en nyckelroll i det strategiska spelet i Asien. Den rollen är främst att bevara rådande förhållanden och existerande balanser samt därmed fred och stabilitet, vilket är viktigt för USA och de flesta länderna i Asien, framför allt de små länderna.

Konkurrensen mellan de fyra makter som sedan början av 1900-talet styrt skeendet i Östasien - Kina, Amerika, Ryssland och Japan - finns kvar under ytan, åtminstone i potentiell form. Två regionala stormakter i Asien, Indien och Kina, har ett intresse av förändringar. Främst Kinas agerande är föremål för USA:s aktiva säkerhetspolitik. USA försöker att hålla tillbaka Kina, alltså en så kallad containment-politik.

Västra Stilla havet
En gammal viktig fråga är Koreafrågan. Det nordkoreanska samhällets brister medför krav på nya hänsynstaganden i amerikansk politik. Hur ska de amerikanska trupperna i västra Stilla havet disponeras om Nord- och Sydkorea skulle återförenas eller på annat sätt komma fram till att begära att USA drar tillbaka sina trupper från halvön? Det skulle sannolikt bli svårt att övertyga de amerikanska skattebetalarna om vikten av att fortsätta att finansiera amerikanska styrkor i Japan, om det mest uppenbara skälet för deras närvaro, nämligen faran för ett nytt Koreakrig, plötsligt skulle upphöra.

Ett tillbakadragande av de amerikanska styrkorna från Japan skulle å andra sidan avsevärt försvaga tillförlitligheten hos de amerikanska utfästelserna om att försvara Japan, särskilt hos det så kallade kärnvapenparaplyet, det vill säga utfästelsen att vid behov använda kärnvapen för att försvara Japan. Det skulle lätt kunna leda till ett nytt japanskt ensamgående i militära frågor och en återupprustning för att skydda Japan mot ett Kina som förmodas vara aggressivt - samt för att försvara sjövägarna till Japan. En utveckling av det slaget skulle innebära en destabilisering av regionen västra Stilla havet.

De flesta säkerhetspolitiska frågorna i Asien berör Kina eller berörs av Kina på ett eller annat sätt. År 2002 inleddes med att ”Mittens rike” anslöt sig till världshandelsorganisationen WTO. Därmed väcktes många förhoppningar utomlands om att Kina nu kommer att ”bli som andra”, det vill säga upphöra att betrakta sig själv som stående ovanför alla andra länder och i stället rätta sig efter allmänt accepterade internationella regler för hur stater ska uppträda gentemot varandra. Sedan dess har Kina försökt undvika allt som kan leda till nya motsättningar med USA. Kina prioriterar sin ekonomiska utveckling och undviker allt som kan äventyra den utvecklingen.

Kinas försvarsplanering
Trots prioriteringarna av de ekonomiska reformerna kvarstår en osäkerhet om Kinas avsikter på lång sikt. Den förstärks av den sekretess som omgärdar alla uppgifter om kinesisk säkerhetspolitik. Kinas kritiker - som särskilt finns i USA - frågar sig varför:

• Är Kina i färd med att bygga upp en djuphavsflotta med bland annat ett stort antal attackubåtar?
• Bygger Kina hamnar och radarstationer i andra länder vid Indiska oceanen, till exempel Myanmar?
• Förbandslägger Kina flera hundra kortdistansrobotar på sin sida av Taiwansundet?
• Moderniserar Kina sitt försvar med inslag av offensiv kapacitet såsom Sovremenny-jagare och SU-30-flygplan?
• Bygger Kina upp en flotta av interkontinentala kärnvapenbärande robotar inklusive ubåtsbaserade robotar?

En fråga från tidigare historia är USA:s stöd till Taiwan, som utgör ett väsentligt inslag i USA:s framskjutna försvar i västra Stilla havet. Det omfattar även övriga områden som gränsar till Sydkinesiska havet.
Det ses som ett försvar mot kinesisk dominans i regionen och mot en allt högre utvecklad kinesisk kärnvapen- och robotteknisk förmåga samt Kinas växande maritima förmåga.

För Kina innebär den amerikanska militära närvaron motsatsen, ett hot utmed den egna kustlinjen och ett hinder för Kinas ambition att införliva Taiwan med det egna territoriet.

Skydd åt sjövägarna
Legitimitet för USA:s fortsatta militära närvaro i västra Stilla havet skapas i praktiken främst av det skydd den ger åt sjövägarna och ett skydd mot krav från Kina, som inkräktar på grannländernas integritet.

Uppemot 17 procent av världens återstående utvinningsbara råoljeresurser tros, i varje fall på kinesiskt håll, finnas under Sydkinesiska havet. Mer än hälften av världens handelstonnage passerar varje år genom Malacka-, Sunda- och Lomboksunden samt vidare genom Sydkinesiska havet. I februari 1992 promulgerades en kinesisk ”lag om territorialhavet, och dess angränsande zon”. Enligt denna lag utsträcktes Kinas territorialvatten från 37 000 kvadratkilometer till 2,8 miljoner kvadratkilometer. Dessa föreskrifter väckte till liv en rad gamla tvister med grannländerna om herraväldet till sjöss.

Ingolf Kiesow är säkerhetspolitisk forskare vid FOI och studerar särskilt Asienfrågor. Han har varit diplomat i Asien och var ambassadör i Kuwait under Gulfkriget.

Från Framsyn nr 5-2003 - www.foi.se/framsyn