”Det går inte att ge order om flexibilitet”

Det är dags att ifrågasätta den hierarkiska traditionen inom Försvarsmakten. Dagens toppstyrda organisation är alltför mekanisk och klarar inte anpassningen till de nya kraven. Därför borde försvaret satsa på en mer flexibel organisationsform, anser forskaren Birgitta Rydén.

Av Jan-Ivar Askelin

Försvaret ska kunna anpassas till den säkerhetspolitiska utvecklingen och till en ändrad budget. Anpassningstanken kan spåras tillbaka till tiden efter det första världskriget. Tanken på ett anpassningsbart försvar har funnits länge i den svenska försvarsplaneringen även om det klätts i olika termer och har haft olika hotscenarier som utgångspunkt. Men hur ska försvaret idag göra för att anpassa sig till den säkerhetspolitiska utvecklingen eller en bantad budget?

Birgitta Rydén, forskare vid Försvarshögskolan FHS, presenterar i slutet av året sin forskningsrapport om hur försvaret ska lyckas bättre med anpassningen. Uppdraget är beställt av Högkvarteret.

- De ville ha en forskares syn på saken och det ska de få, säger hon. Uppdraget har karaktären av tillämpad forskning. Målet är att ta fram en modell för hur man kan skapa en anpassningsbar och flexibel försvarsförmåga. Däri ligger också ett resonemang om hur man kan upprätthålla ”rätt” kvalitet, på både nyskapade och redan befintliga förband över tid, i förhållande till omgivningens krav.

Birgitta Rydén jobbar med frågeställningar som handlar om vilka de viktigaste faktorerna är för att skapa flexibilitet och anpassningsförmåga i en organisation. Därutöver ska hon undersöka vilka konsekvenserna blir för dagens försvarsmaktsstruktur om det skapas en flexibel och anpassningsbar förmåga.

I uppdraget ligger också att ta fram en modell för hur flexibilitet och anpassningsförmåga kan konkretiseras i Försvarsmakten. Dessutom ska hon kostnadsberäkna sitt förslag. Att ha ett försvar som bygger på en anpassningsprincip kräver både ekonomiska och personella insatser. Det är inte gratis att i avsaknad av hot ha politiska krav på anpassningsförmåga till en förändrad omvärld.

- Det finns åtminstone två typer av organisationer, en mekanisk och en organisk, som är värda att ställas mot varandra när det gäller frågan om anpassningsbarhet, säger Birgitta Rydén.

Den mekaniska organisationen passar bra i en stabil omgivning där man ägnar sig åt att genomföra rutinåtgärder. I den här organisationstypen finns en strikt maktfördelning och arbetsfördelning. En mekanisk organisation kännetecknas av att den är hierarkisk.

- Den organiska organisationen däremot kan anpassa sig till ändrade betingelser och är alltså lämplig för verksamheter som har att möta förändringar av olika slag. En organisk organisation har en lägre grad av specialisering än mekaniska organisationer. Den organiska organisationen är inte lika hierarkisk som den mekaniska. Flexibilitet är ett sätt att vara och förhålla sig till omgivningens krav. Det här sättet att vara måste finnas med hela tiden, det går inte att ge order om att man ska vara flexibel. Det måste komma inifrån, från själen.

Förändring stöter på hinder
Birgitta Rydén tycker det vore intressant att pröva en organisk organisation i Försvarsmakten, men hon är medveten om att hindren är höga och många. Det finns ett inbyggt motstånd mot förändringar och det gäller inte bara i Försvarsmakten. Birgitta Rydén vill också koppla samman den organiska organisationsstrukturen med uppdragstaktiken.

- Uppdragstaktik, att någon högre upp formulerar de övergripande målen, ställer uppgiften, tilldelar resurser och sedan ger lägre nivåer stor handlingsfrihet att nå målen, är en ledningsmetod eller kanske en ledningsfilosofi som finns inskriven i den militärstrategiska doktrinen. Det här sättet att leda kräver ett stort ansvarstagande på lägre nivåer, disciplin, och det kräver ett starkt och ärligt ömsesidigt förtroende mellan de olika nivåerna i hierarkin.

- Uppdragstaktik finns visserligen inskrivet som en ledstjärna i den militärstrategiska doktrinen, men problemet är att det inte tillämpas i någon högre utsträckning. Organisationen är fortfarande väldigt kontrollbaserad och internregelstyrd för att kunna vara flexibel. Det påstår i alla fall mina källor, som är väl insatta i verksamheten.

Birgitta Rydén har inte studerat hur materielplaner anpassas till nya lägen utan inriktar sig på personalen och dess kompetensutveckling. För att kunna studera hur anpassningsprincipen skulle fungera i praktiken bygger hon upp olika modeller på anpassningsbataljoner. I en av dessa modeller har varje individ en skräddarsydd kompetensutvecklingsplan och ett kontrakt. Kompetensutvecklingen innehåller både teoretiska och praktiska moment. Dessa kan vara fempoängskurser i olika ämnen och idén med det hela är att denna utbildning pågår hela tiden i fem år, en fempoängskurs per år. Därmed kan den utbildningen anpassas till förändringar i omvärlden. En stor del av individerna i anpassningsbataljonerna är reservofficerare. Reservofficerarna är, enligt vad Birgitta Rydén funnit, en underutnyttjad resurs.

- Reservofficerarna har ju ofta höga poster i företag som ofta är organiska organisationer. De har eftertraktad kunskap och dessutom civila nätverk som försvaret kunde komma i åtnjutande av.

Frågan är vilka konsekvenser hennes förslag skulle få för dagens försvarsstruktur.

- Jag tror att organisationstypen bör ses över, både hur den faktiskt ser ut och hur lednings- och arbetsmetoderna tillämpas i praktiken. Den starkt hierarkiska traditionen måste våga ifrågasättas. Hierarkimodellen blir svagare med mitt förslag än vad den traditionellt har varit inom Försvarsmakten. För en betraktare, som jag själv är, ser den nuvarande organisationen väldigt mekanisk ut. Rent teoretiskt kan en sådan organisation inte vara flexibel och anpassningsbar därför att den helt enkelt inte är till för det. Min modell bygger på ett antal mycket självständiga enheter eller bataljoner. Där ges bataljonscheferna ett starkt helhetsansvar för både planering och genomförande av fredsaktiviteter och för bataljonens verksamhet under en säkerhetspolitiskt instabil period. Det måste finnas ekonomiska resurser att vara flexibel. I mitt uppdrag visar jag på en lösning på anpassningsproblemet. Det finns säkert flera lösningar. Jag föreslår några principer som förhoppningsvis är fruktbara att diskutera kring.

Saknar ideologisk debatt
I botten finns den grundläggande frågan om Sverige i dagens säkerhetspolitiska situation ska ha ett försvar och i så fall hur det ska se ut. Nästa fråga är om det ska vara ett anpassningsförsvar, som det finns ett starkt politiskt stöd för, och hur försvaret kan anpassas till förändringar.

Birgitta Rydén efterlyser en ideologisk debatt om det svenska försvarets roll och uppgifter, nationellt och internationellt. idag anser hon att de internationella uppgifterna och deltagandet i olika internationella sammanhang debatteras mer än den nationella frågan.

- Frågan kanske inte är så massmedialt intressant, funderar hon. Det är mer intressant att offentliggöra ”skurkstrecken” med limousiner och generalsfruarnas lön än att debattera det nationella försvarets roll och dess förmåga att kunna försvara landet. Det finns inget krigshot mot Sverige på överskådlig tid, enligt riksdag och regering. Bra, då har vi tid på oss att både debattera och rent praktiskt prova på nya lösningar.

Jan-Ivar Askelin är redaktör för Framsyn.

Från Framsyn nr 5-2003 - www.foi.se/framsyn