Flygande start på valkampanj

Först ska Frankrike straffas. Därefter inleds intensiva försök att minska klyftan mellan USA och ”det gamla Europa” - länder som motsatte sig kriget. Här spelar Storbritannien en nyckelroll. Det berättar den säkerhetspolitiska experten Katarina Engberg som i början av maj besökte Pentagon och utrikesdepartementet. Hur allvarlig krisen i västvärlden är får vi veta när de stora förhandlingarna om världshandeln snart inleds.

Av Jan-Ivar Askelin

Hangarfartyget Abraham Lincoln. President George Bush har landat utanför Kaliforniens kust, uppklädd som en stridsflygare. Reservpiloten Bush jublar tillsammans med andra flygare och markpersonalen. Den som sett filmen Top Gun känner igen scenen.

I sitt tal säger Bush att krigen i Irak och Afghanistan är slut. Han säger också att den som ger sig på Amerika får räkna med att Amerika slår tillbaka hårt.

- Här finns ett dubbelt budskap, och det visar på en dubbelhet i den amerikanska hållningen. Det säger Katarina Engberg, chef för Sekretariatet för analys och långsiktig försvarsplanering, Salp, och departementsråd vid Försvarsdepartementet.

Det ger å ena sidan ett uttryck för en oerhörd styrka, å andra sidan en känsla av sårbarhet. Det kan verka som att presidenten nu vill säga till det amerikanska folket att vi går in i en lugnare period. Före kriget fanns snarare en känsla av att ett terrordåd värre än 11 september stod för dörren. Den här osäkerheten kan tyda på att USA inte själv tänker söka en konfrontation men att de har beredskap för en provocerad sådan. Det verkar som om USA nu tycker sig ha klippt till så hårt internationellt att landet kan segla lugnt in presidentvalskampanjen och fokusera på ekonomin.

Men bortom havshorisonten lurar drakarna. Här finns terrorismen, ett oroligt Mellanöstern och Nordkorea. Kommer de hårda orden i presidentens tal att hålla drakarna på avstånd eller uppfattar drakarna en amerikansk strävan mot lugn som ett svaghetstecken, undrar Katarina Engberg.

- Den intressanta frågan är inte vad USA gör, utan om världen lämnar USA i fred.

En av de stora drakarna är terrorismen. Det var som Katarina Engberg påpekar terrorismen kriget handlade om. Kommer ett nytt terrorangrepp i stor skala eller har de amerikanska militära aktionerna tryckt ned nätverken? A-laget kanske har fått sig en knäck, medan rekryteringen pågår som bäst i ungdomssektionen?

- A-laget kanske inte räknade med att USA skulle svara så kraftigt på terrordåden den 11 september, säger Katarina Engberg. Man ansåg att USA var en svag och dekadent stat som bara tänkte på ytliga nöjen. Möjligen ser vi ett skifte där A-laget försvagats och vi vet inte om det ersätts av något annat.

- Ett intressant politiskt faktum är att ett av syftena med dåden den 11 september var att få bort de amerikanska trupperna från Saudiarabien. USA hänvisar till en rad skäl för uttåget. Men icke desto mindre så är det en intressant utveckling.

Nordkorea ett hot
Om president Bush söker lugnet för att kunna satsa på valkampanjen så är Nordkorea en typ av stat som mycket väl kan utnyttja detta, menar Katarina Engberg.

- Vi vet ju inte om Nordkorea har kärnvapen. Inte ens amerikanska underrättelsetjänsten vet det, men Nordkorea beter sig som om man hade kärnvapen. USA säger att det inte ska löna sig med utpressningen. Men hur långt är USA berett att gå för att få bort nordkoreanska kärnvapen?

Katarina Engberg tar också upp en av de dystra slutsatserna att om Irak verkligen hade haft kärnvapen hade man förmodligen sluppit kriget. De signaler som detta sänder är inte uppmuntrande.

- Har man kärnvapen så ska man behålla dem, för det är mycket svårare i dag än tidigare att börja ett kärnvapenprogram. De länder som har kärnvapen kommer nog inte så gärna att göra sig av med dem.

Mellanöstern oförutsägbart
- Mellanöstern är som vanligt oförutsägbart. På agendan finns färdkartan för fred som ska lösa konflikten mellan Israel och Palestina. Det hänger bland annat på hur mycket Bush tänker satsa på detta. Det är en öppen fråga, men jag är inte alltför optimistisk, säger Katarina Engberg.

- Det intressanta är vilken Mellanösternpolitik Bush tänker föra om han blir omvald.

En del av arabvärldens bitterhet mot västvärlden bottnar i att många länder för inte så länge sedan var dominerade av européerna, och bilden av de gamla kolonialmakterna lever kvar. Det senaste kriget var det andra stora mötet i modern tid mellan väst och arabvärlden och frågan är vad detta andra stora möte kommer att leda till. Det första stora testet blir hur den nya irakiska regimen uppfattas av det irakiska folket.

- För någon vecka sedan var försvarsberedningen, där jag är expert, i Washington. Vi fick höra att USA anser att det tog 50 år att stabilisera Europa och att det kommer att ta 50 år att stabilisera Mellanöstern. Européerna uppmanas att delta i stabiliseringsprojektet. Här finns, som bekant, olika europeiska uppfattningar.

En annan stor test kommer snart när en rad förhandlingar om världsekonomin inleds.

- Då visar det sig om den säkerhetspolitiska krisen har spillt över på världens handelssystem. Om den gör det så har vi fått en allvarlig internationell kris, säger Katarina Engberg. Då får vi se om spänningarna mellan USA och Frankrike slår vidare. Även Mexiko kan få känna på vad det kostar att sätta sig upp mot stormakten. Men USA har inte helt fria händer. Det råder ett slags ömsesidigt förhållande mellan länderna.

Europa är inte längre lika försvarspolitiskt betydelsefullt för USA som det var förr. USA anser att Europa är avklarat. Försvarspolitiskt kan det vara så, menar Katarina Engberg, men ekonomiskt och politiskt är det annorlunda. EU:s ekonomiska makt växer och ekonomiskt är skillnaden inte så stor mellan USA och Europa. Det är därför utgången av handelsförhandlingarna är så viktig.

USA lämnar Europa
Katarina Engberg menar att krisen på Balkan ska ses som ett tillfälligt stopp på USA:s väg från Europa. Efter det kalla krigets slut har det skett flera förändringar. USA har skiftat intresset mot andra delar av världen. Irak har varit en katalysator som påskyndat denna utveckling. Nu är USA i Afghanistan och Mellanöstern, medan den amerikanska militära närvaron dras ned i Europa.

- Vi får nog se hur flera tunga amerikanska förband lämnar Tyskland och Turkiet och möjligen ersätts av mindre och lättare förband som därmed är mer rörliga.

- Intrycket från Washington är att Frankrike ska straffas. Det är Frankrike som förstör. Det franska hotet om veto i FN är inte glömt. Tyskland, Ryssland och Turkiet är inte alls i samma klass som Frankrike enligt Washingtons sätt att se det.

Katarina Engberg tror dock att det kommer att göras intensiva försök att reparera den transatlantiska länken. Om och när Frankrike vill hitta vägen tillbaka till Washington så går den via Storbritannien. Först måste Tony Blair och Jacques Chirac närma sig. Det är helt nödvändigt för EU:s skull att britter och fransmän kommer överens.

Förlorad framtidstro
Det talas mycket om skillnaden mellan USA och det gamla Europa, men Katarina Engberg pekar på en annan viktig skillnad som är större.

- Före den 11 september hade USA en helt annan bild av sitt land, världen och framtiden än vad man har i dag. På 1990-talet trodde man att allt skulle fixa sig. Ekonomin gick bra och skulle räcka för att klara välfärden. Terrorister och massförstörelsevapen diskuterades visserligen, men bara av dem som hade det som arbete. Det fanns en känsla av osårbarhet när kalla kriget var över. Efter den 11 september har detta förändrats totalt. Och det är därför som vi ser hur Pentagon spelar en utrikespolitisk roll, medan förre generalen Colin Powell på utrikesdepartementet kommit i skymundan. USA anser sig vara i krig och då kommer försvarspolitiken främst.

- Européer upplever inte dessa svängningar. Här har terroristhotet hos de stora nationerna alltid funnits. Storbritannien har IRA, Spanien har ETA, Italien och Tyskland var under 1970-talet hårt plågade av terrorism.

Nato har tagit mest stryk
Två gånger på kort tid har USA nu gått förbi Nato och Katarina Engberg menar att Nato nog är den institution som tagit mest stryk i den diplomatiska krisen. EU, som har ekonomisk grund, har klarat sig bättre.

- Vi får nog se hur USA använder Nato som en verktygslåda där man med hjälp av hoppande koalitioner plockar det man vill ha för ett visst uppdrag. Överhuvudtaget så kommer vi nog att se mer av tillfälliga grupper i både EU och Nato. Det behöver inte tolkas som en splittring utan beror på att det nu är så många länder med.

- I vissa frågor kommer vissa länder att finna varandra, och så sitter man i en huvudstad och förkokar sin position innan man åker till Bryssel.

Osäker framtid
- 1990-talet var med några viktiga undantag som till exempel Balkan och Rwanda en lugn period, men den ska ses som just detta. Den skilde sig från det vanliga tillståndet. Nu har vi nya inslag. Globaliseringen ger spridningseffekter med terrornätverk och massförstörelsevapen i händerna på grupper, säger Katarina Engberg.

- Utvecklingen nu bjuder in till ödmjukhet, säger Katarina Engberg. Vi måste vara öppna inför osäkerheten. Människan är inte gud. Vi kan inte kontrollera denna världen. Det kan inte ens amerikanerna.

Jan-Ivar Askelin är redaktör för Framsyn.

Från Framsyn nr 3-2003 - www.foi.se/framsyn