Mänskliga rättigheter borde ha diskuterats som krigsorsak

FN:s säkerhetsråd borde ha diskuterat mänskliga rättigheter och inte bara massförstörelsevapen. Det anser Ove Bring, professor i folkrätt. Han konstaterar den humanitära interventionen ligger på folkrättens framkant. Det ska mycket till innan folkrätten tillåter att en tyrann störtas.

Av Jan-Ivar Askelin

En av folkrättens stora, Hugo Grotius, fyllde år mitt under Irakkriget. Det var 420 år sedan han föddes, vilket Försvarshögskolan uppmärksammade med ett seminarium om folkrätt och Irakkriget.

Professor Ove Bring påpekade att Grotius fortfarande höll i debatten. Han hade talat om rätten till krig och rätten i krig. Och han hade också talat om rätten att störta en tyrann till skydd för en befolkning i nöd.

- Det är det som vi i dag kallar rätten till humanitär intervention, sade Ove Bring som dock medgav att folkrättens skydd för individer inte är lika utvecklat som dess skydd för stater och statssuveränitet.

- Den humanitära interventionsrätten ligger på folkrättens framkant. FN:s generalsekreterare Kofi Annan har uttryckt det så att skyddet för mänskliga rättigheter måste vara gränsöverskridande (”rights beyond borders”). Själv är jag lite störd av att FN:s säkerhetsråd endast diskuterade massförstörelsevapnen och inte de mänskliga rättigheterna inför Irakkriget.

USA har inte åberopat självförsvar
Den stora frågan inför ett eventuellt krig var USA:s rätt att starta det. Regimen föll, kriget blev kort och förlusterna små. Andra ämnen än rätten till krig dominerar nu debatten. Därför kan det vara på sin plats att återupprepa argumenten.

- Den enda möjligheten till att starta ett krig är den som ges i FN-stadgan, sade Ove Bring. Artikel 51 i FN-stadgan behandlar rätten till självförsvar och den har inte officiellt åberopats av koalitionen trots att man efter den 11 september gjorde det i förhållandet till Afghanistan.

En deltagare på seminariet liknade USA:s angrepp mot Irak vid att polisen fick göra ett undantag och skjuta en misstänkt mördare utan rättegång. Det skulle drabba hela rättssystemet. På samma sätt har det internationella rättssystemet drabbats av det amerikanska angreppet, hävdade talaren.

Ove Bring menar att angreppet mot Afghanistan var legitimt. Det fanns en koppling mellan terroristdåden i USA och talibanregmen i Kabul och det amerikanska svaret dröjde inte för länge. Någon direkt koppling mellan terrorister och Saddam Hussein har USA inte gjort. Ove Bring tror att USA insåg att det skulle bli svårt att bevisa ett sådant samarbete.

- Men det fanns ändå med i den amerikanska hotbilden, sade Ove Bring. Jag tror att den verkliga anledningen till att USA anföll var en fruktan för att det skulle bildas en djävulens pakt mellan Saddam Hussein och Usama bin Ladin. Båda hade trängts ut i marginalen och där kunde de ha begravt sina motsättningar och funnit varandra. USA fruktade verkligen att al-Qaida skulle få massförstörelsevapen av Irak.

Humanitära interventioner blir vanligare. I Kosovo skedde en sådan. Kosovointerventionen bröt mot folkrätten i och med att den inte var beslutad av FN:s säkerhetsråd. Men den uppfyllde krav för en humanitär intervention. I Kosovo hotades en folkgrupp av en katastrof och det var en kapplöpning med tiden.

- Hur cyniskt det än kan låta så gällde inte detta i Irak. Irakierna led inte tillräckligt mycket och akut för att kunna bli undsatta av en humanitär intervention, sade Ove Bring som värjde sig för att översätta antalet döda till juridiska termer.

Krig ingen konfliktlösare
Storbritannien argumenterade för att FN-resolutionen 678 från 1990 skulle räcka för att tillgripa våld mot Irak. Motargumentet är, enligt Ove Bring, att den resolutionen antogs i ett annat sammanhang. Då handlade det om att befria Kuwait. Nu gällde frågan Iraks massförstörelsevapen. Det finns dessutom i FN-stadgan en betoning på att tvister ska få en fredlig lösning. Fram till bildandet av Nationernas förbund efter första världskrigets slut gick det att argumentera för krig som konfliktlösare. Det går inte längre, sade Ove Bring.

Jan-Ivar Askelin är redaktör för Framsyn.

Från Framsyn nr 3-2003 - www.foi.se/framsyn