Lite tänk men mycket verkstad

I det nätverksbaserade försvaret (NBF) spelar datorn en central roll och systemmännen dompterar omgivningen med sina nya begrepp och komplexa modeller. NBF-visionen domineras av ingenjörerna, skriver överstelöjtnant Per-Arne Persson. Han efterlyser analyser och utveckling som är stödd av teorier.

Av Per-Arne Persson

Jag har sedan tidigt förra året tillhört den lilla grupp som försöker initiera det så kallade LedsystM-projektet (-verksamheten) och den vägen konkretisera NBF-visionen. ”M” står för metod: för ledning, i staber och så vidare. LedsystM ska omforma powerpointbilder till handling. För att klara det behöver metaforer ”synas” - till exempel information, Internet, lägesbild, och ledningsöverläge. LedsystM vill:

• bidra till förståelse av NBF.
• systematiskt upptäcka och utforska konceptet.
• kunna kommunicera resultat.

Bredd i analysen nu i stället för spektakulära aktioner kan minska risken för framtida problem. Med teoretiskt stöd kan NBF betraktas ur skilda perspektiv. Den här artikeln beskriver något av arbetet med den teoretiska grunden för en NBF-tolkning. Slutsatser och påståenden är mina egna (jag skriver dock ”vi”, ”våra” och ”vår” när något redan etablerats inom LedsystM), men så långt möjligt grundade på min och andras analys av modern organisering och vår relation till teknik, i synnerhet IT.

Med hjälp av metoder skapas konkret verksamhet och synliga ting. Teknik förutsätter metoder, liksom att metoder förutsätter något slags teknik, från språk och text till avancerade IT-verktyg. I NBF-världen kommer koordinering - samordning att bli en central aspekt av ledning/organisering. Arkitektur, standarder och styrande protokoll är redan viktiga instrument vid organisering. Ansvar i den nya verksamheten bestäms inte med hjälp av algoritmer, både regler och ansvar måste definieras i designfasen. Arbetsfördelning människa-maskin och inom organisationen behöver ses över. Detta kommer att leda till ändrade maktförhållanden, konfrontation med etablerade värdesystem och attityder och därmed konflikter, i insatsorganisationen och försvaret som helhet.

Tekniken dominerar
NBF-visionen och ansatserna att realisera den präglas av teorilöshet. I stället dominerar en teknisk, ingenjörsmässig syn.

En vanlig ”pseudoteori” är den så kallade ”Moore’s lag”, som säger att exempelvis processor- och minneskapacitet ökar exponentiellt över tiden. ”Moore’s lag” leder till fixering vid tekniska prestanda, kanske undvikande av investeringar (vi väntar på nästa version), en satsning på kvantitet som inte syftar till förståelse av själva denna lag.

En närbesläktad ”teori” är att betrakta människan som på grottstadiet, en varelse som lyckligtvis kan få hjälp av bättre människa-maskin-intergration, MMI och teknik. Få studerar relationerna mellan människor och teknik i en organisation. Det råder en teknikdarwinism, uppfattningen om en ofrånkomlig och ”naturlig” teknisk evolution, där vissa människor betraktas som ”användare” som tar emot teknik.

En tredje del av den militära tankegrunden är en stark tro på värdet av ett logiskt begreppssystem som likt lego eller en maskin ska skapa förståelse, men som ofta kombineras med bildspelens metaforer. Låt oss titta lite närmare på NBF och en del teorier.

NBF och teorier
Inom LedsystM måste vi bli konkreta, om försöken att ”ta ner NBF på jorden” ska leda till praktisk verksamhet. Jag vill vidga perspektivet med en teoretisering och, hoppas jag, en fruktbar abstraktionsnivå som gynnar självständigt tänkande. Vi tror alltså på teoristödd analys och utveckling.

Inom NBF-utvecklingen används abstraktioner och från engelskan inlånade ”mantran”. Trots en lovvärd militär tradition av konkret verksamhet, kan flera inte verifieras. Motsättningarna växer ifråga om dessa termer. De dominerar inte desto mindre dagordningen och det blir nästan tabu att ifrågasätta dem, något som inte borde känneteckna en organisation som hävdar värdet av självständigt tänkande.

Skräck för att misslyckas
Jag vill placera in NBF i ett större sammanhang. Bakom det nätverksbaserade försvaret finns, liksom bakom andra militära teknikinitiativ sedan mitten av förra seklet, rädsla och tvång, något som också tycks leda till högriskbeteenden. Detta kan frammana oanad energi, men vill vi att innovation ska ske under hot, central- och detaljstyrt?

Spåren av 1990-talets IT-äventyr är ännu varma. Finns det nu en skräck för att misslyckas, eftersom ett sådant inte tycks finnas som alternativ när så mycket prestige investerats? Och detta trots en intressegemenskap mellan politiker och försvarsledningen om att reformer och modernisering ständigt behövs. Hotar regeringen med en ”svart lista”? Jag tror att riskbenägenheten dessvärre har blivit väldigt låg. Vem vill stå där med skammen om och när något blir fel och löften inte hålls? Vad kan drabba LedsystM? Det finns ett sammanhang mellan dessa fenomen.

Feodala ”kompisnätverk”
Decenniers rationalisering av försvaret, påspätt av pensionsavgångar, har gett en slimmad organisation som kan utföra det oundgängligen nödvändiga, men till priset av liten kapacitet att utveckla nya koncept. En övertro på moderna managementprinciper om att det går att exakt och kontrollerat styra en förändring, är produkten av de löften som modern teknik och metoder ger. Dessvärre är detta nog en självgenererande myt, som fångat inte bara militären. I till synes perfekta byråkratier bygger förändringar och snabbhet på feodala1 ”kompisnätverk”.

Ways (1969)2, trodde att det gick att skapa en moraliskt högstående och effektiv administrativ styrning tack vare systemsynsättet, och att det då färska Vietnamkriget skulle gå att kontrollera på en lagom nivå:

”the Vietnam war thus far has been the best-calculated military supply effort in twentieth-century U.S. history”.

Grunden för detta tänkande uppstod på 1950-talet och kombinerades med datorn och cybernetiken av en stor och inflytelserik grupp, ”The Systems Men”3. Den garanterade vetenskapligheten och rationaliteten hos datorn tog tidigt udden av eventuell kritik. NBF bygger på datorn, på modern it.

Systemmännen skördar nya segrar idag. Med nya begrepp och komplexa modeller dompteras omgivningen. Det är sant att det i en modern organisation på grund av dess komplexitet skapas en långt gången arbetsdelning, att många interna och externa mål och krav måste hanteras, samt att teknik är en förutsättning för organisering. Modellstyrd design av verksamheten är både konsekvens och förutsättning4 för effekt. Informationstekniken spelar en nyckelroll. Men det räcker inte att upprepa koncepten, de måste förstås på djupet. I annat fall skapas osjälvständiga individer som programmerats att upprepa andras mantra, men i praktiken försetts med funktionshinder.

Vad finns det då för teorier? Sociologen Max Weber beskrev kulturell utveckling såsom genomlöpande tre faser: Magi, religion, och vetenskap5. Webers teorier har särskilt intresse vid analyser av militär organisering. Om NBF-konceptet ses som ett slags organisering kan social och teknisk utveckling förklaras utan att använda teknisk determinism, tron på ödesbestämd oundviklighet. För Weber innebar vetenskaplighet en fortgående byråkratisering som förutsatte underkastelse och opersonlighet, den moderna rationalismens järnbur. Vetenskaplighet innebär kalkylering och att övertron på födda ledares personlighet (karisma) ersätts av rationella modeller. Endast genom motstånd och starka ledare kunde möjligheter till dynamisk utveckling bevaras. Kampen mellan karisma och rutinisering pågår. Den militära organisationen vilar således på en motsägelsefull grund. Å ena sidan tron på ledares betydelse, å andra sidan hävdandet av ingenjörsmässig rationalism och kalkylering. Paradoxen är att karisma skapar rutiner, men att det krävs än mer karisma för att skapa nya. Tyvärr räcker det inte med att vara stark ledare i en modern organisation eftersom det krävs rutiner för att ge denne legitimitet. Karisman blir alltså beroende av teknik och rutiner. Karisma hotas av rutiner och vetenskap, den liknar magi snarare än vetenskap.

Det är genom rutinernas värld som militären får legitimitet och resurser. NBF kan tolkas på två sätt. Endera är det karismas sätt att försöka kringgå byråkratins järnbur, eller är det den ultimata vetenskapliga och rationella. Naturligtvis kan NBF inte fungera utan en välutvecklad byråkrati. Vad blir manöverutrymmet för karisman, våra chefer? GSM-telefonens räckvidd?

Kontrollmekanismen viktig
Den engelske sociologen Anthony Giddens menar att det moderna samhället kännetecknas av kapitalism, industrialism, en högt utvecklad förmåga till övervakning och styrning samt industrialisering av krigföringen6. Sociala relationer ersätts av abstrakta system (till exempel pengar) och kommunikationsteknik. Globala operationer möjliggörs av teknologi. Ökad kunskap leder till ökad riskmedvetenhet, vilket driver på skapandet av kontrollmekanismer. Giddens menar att samhället blir ett risksamhälle, vilket skapar övervakningssystem. Kontroll måste utsträckas till varje skrymsle och handling. När allt mer kan detekteras och grundstrukturen är bräcklig skapas det potentiella fiender överallt, vilket ökar skräcken för störningar. Orsaken till IT:s starka attraktionskraft är alltså dess bidrag till övervakningssystem där militära behov driver på. Rädslan är drivkraft. Onda cirklar uppstår. NBF förutsätter mycket stor kontroll, vilket påskyndar övergången till det totalt övervakade eller det totalt försvarade samhället.
Måste det så kallade öppna NBF-samhället först stängas för att kunna skyddas?

Teknik blir en struktur som definierar vad vi kan säga och göra. Giddens menar att teknik inte utvecklas av en slump, utan för att skapa vinst. Hans teori har särskild relevans för militären. Teknik förutsätter disciplin och disciplinerar. Industrialisering av krigföringen ger effekter på fyra plan, vilka vi måste fråga oss om vi kan acceptera och ta konsekvensen av:

• Krigföring blir alltmer mekaniserad, utförs med hjälp av maskiner för att uppnå högre precision, pålitlighet och tempo.
• I likhet med industriella processer blir krigföring ett kontinuerligt tillstånd eftersom sådana processer är mer lättstyrda än vad diskontinuerliga är.
• För att förbli professionell behöver en organisation praktisera hela tiden. En organisation som uppstår två veckor om året kan knappast komma över novisstadiet. Vi kan alltså tvingas ha stående styrkor, inte som följd av internationell spänning utan som en följd av tekniken, samt blir än mer beroende av extern kompetens.
• Utveckling av teknik blir en industriell process i sig. Behov av resurser för utveckling underskattas.

När vi nu i LedsystM ska utveckla NBF är en risk att inte kunna skapa dessa stabila utvecklingsgrupper, som kan definiera ny verksamhet och ge underlag för fortsatt utveckling. Den militära tekniska utbildningen har stannat på ”verktygsnivån” (”människor använder teknik”) vilket gör IT-komplexiteten svår att förstå.

En av de mest angelägna insatserna är därför att i grunden reorganisera försvarets högre teknikutbildning genom exempelvis introduktion av teori och studium av industriell produktionsteknik, så att det skapas en förmåga att vara kompetenta deltagare i utveckling och att bygga upp utvecklingsgrupper.

Detta är ett centralt område där akademisering är av nöden. Djup teknisk kompetens måste vidare löna sig, kapitalismens ”lagar” gäller även här.

NBF-tåget går, läser jag i Framsyn 4/02. Jag kommer osökt att tänka på Buster Keatons fantastiska ”tågfilm” om amerikanska inbördeskriget. Filmen heter The General (på svenska Så går det till i krig), där titeln tagits från lokets namn. Det låter som ett sammanträffande att järnvägsutvecklingen drev på modern organisering kanske mer än någon annan industriell process. Filmen inleds med en scen där Western-Atlantic-Expressen ångar in i Marietta, Georgia, en dag år 1861, framfört av lokföraren Johnnie Gray (Buster Keaton).

Låt vara att NBF-expressen går, men vi vill bemästra det framrusande loket liksom Johnnie gjorde under en av filmens förvecklingar, inte bara med Keatonskt stenansikte utan med ett leende på läpparna, ta kommandot, och reda upp situationen. Vårt älskade lok. The General. Det ska inte få stjälas, komma på villospår eller haverera på grund av sabotage mot rälsen.

Per-Arne Persson är fil.dr och överstelöjtnant och arbetar i det så kallade LedsystM-projektet som studerar metodfrågor i nätverksförsvaret.

Fotnot:
1 Med ”feodal” menar jag en organisationsform som bygger på personliga relationer med beskydd-tjänsteutbyte i avsaknad av eller som komplement till andra, mer formella strukturer. Feodalismen är pragmatisk och skapar sin egen handlingsrationalitet. Det säger sig själv att misslyckanden och framgångar oftare förklaras post hoc (det var ju ett bra beslut jag fattade!) och ad hoc snarare än vilande på någon systematisk metodik och analys.

2 Ways, M. (1969). The Road to 1977. Systems Thinking. F. E. Emery. Harmondsworth, Middlesex, England, Penguin Books Ltd. 1: 372-388.

3 Haigh, T. (2001). "Inventing Information Systems: The Systems Men and the Computer, 1950-1968." Business History Review Vol 75 (Spring 2001): pp 15-61.

4 Groth, L. (1999). Future Organizational Design; The Scope for the IT-based Enterprise. John Wiley & Sons, Ltd.

5 Schroeder, R. (1992). Max Weber and the Sociology of Culture. London, Newbury Park, New Delhi, Sage.

6 Bryant, C. G. A. and D. Jary (2001). Anthony Giddens: A Global Social Theorist. The Contemporary Giddens, Social Theory in a Globalizing Age. C. G. A. Bryant and D. Jary, Palgrave: pp. 3-39.

Från Framsyn nr 2-2003 - www.foi.se/framsyn