Rättslösa Kubafångar oroar Röda Korset

- Vi säger att vi ska följa de grundläggande rättigheterna, men samtidigt märks inga större protester mot vad USA gör på Kuba. Det säger Röda korsets folkrättsjurist Malin Greenhill som oroas över tendenserna till att starka krafter vill ompröva folkrätten.

Av Jan-Ivar Askelin

Vid Mariatorget i Stockholm ligger nationella upplysningsbyrån. Om Sverige skulle angripas aktiveras upplysningsbyrån. Den har till uppgift att samla in och lämna uppgifter om de krigsfångar som Sverige tagit. Anhöriga ska snarast underrättas. Svenska Röda Korset har skyldighet att upprätta den nationella upplysningsbyrån i statens ställe. I Genève ansvarar Internationella rödakorskommittén för den centrala upplysningsbyrån. Röda korsets delegater besöker regelbundet 350 000 krigsfångar i 72 länder. I Lund och Malmö bor sammanlagt 364 000 människor. Svenska Röda Korset återförenar cirka 300 familjer per år. Varje år öppnad cirka 800 efterforskningsärenden.

Den humanitära rätten
På Röda korsets huvudkontor vid Mariatorget sitter Malin Greenhill. Hon är folkrättsjurist och ser till att den humanitära rätten efterlevs, ansvarar för utbildning i humanitär rätt och att vi gör allt som vi åtagit oss.

- Som till exempel att påtala om ett befäl säger till soldaterna att här skiter vi i konventionerna. Vilket har hänt.

Humanitär rätt ingår i folkrätten i krig, även kallad krigets lagar. Det är krigföringsregler och regler om skydd för krigets offer som gäller i olika slag av väpnade konflikter. Det finns flera tolkningar av vad den humanitära rätten är. Ett sätt är att se den som ett samlingsbegrepp för krigets humanitära lagar och sådana mänskliga rättigheter som är humanitärt motiverade.

Trots allt elände som vi ser dagligen på TV vill ändå Malin Greenhill hävda att den humanitära rätten fungerar.

- Det är undantagen vi ser.

Men ändå är Malin Greenhill orolig och ser tendenser till att starka krafter vill ompröva folkrätten. Ett exempel är att USA vill ha bilaterala avtal med länder om den permanenta internationella brottsmålsdomstolen.

- Man säger att man vill utveckla den humanitära rätten. Men jag frågar mig varför räcker inte den humanitära rätten längre?

- Det görs trevande framstötar och vi måste fråga oss vad som ligger bakom. Vad är de verkliga skälen. Det talas om att det behövs nya regler. Men varför? Man hänvisar till att läget har ändrats. Men vad är det som är nytt? Svenska Röda Korset anser däremot att den humanitära rätten är fullt tillämplig.

Ingen större opinion mot Kubaläger
- Vi säger att vi ska följa de grundläggande rättigheterna och samtidigt märks inga större protester mot vad USA gör på Kuba. Det verkar på något vis OK. Och hur många reagerade mot robotattacken i Jemen där påstådda terrorister dödades, men där även oskyldiga dödades.

- Det finns många frågor att ta ställning till, säger Malin Greenhill. Som till exempel när den humanitära rätten är tillämpbar vid en konflikt. Och när börjar den väpnade konflikten? Och om det är en konflikt gäller då mänskliga rättigheter eller vanlig lag? Den som hände den 11 september är inte en väpnad konflikt. När nu väst är attackerat så verkar de vanliga lagliga reglerna inte räcker som skydd. Och vad är ett militärt mål? En radiostation som i Belgrad?

En rättighet att vara krigsfånge
På Guantanamobasen på Kuba håller USA cirka 650 fångar. De har tagits vid den väpnade konflikten i Afghanistan, men har enligt USA inte status som krigsfångar. De behandlas inte heller som vanliga fångar.

- Det här har satt den amerikanska administrationen i ett dilemma. För vad händer om USA anfaller Irak och amerikanska soldater tas till fånga. Rimligtvis förväntar man sig att de ska behandlas som krigsfångar. Vi måste fråga oss och det nu uppstått ett mellanting mellan krigsfångar och vanliga fångar.

På Kuba sitter fångar från många olika länder bland annat från Sverige. Reaktionerna i Europa på Kubalägret är enligt Malin Greenhill olika.

- I Sverige har fångens pappa fått stöd medan kolleger i Belgien berättat för mig att de anhöriga nästan blivit utfrysta.

Att Kubafångarna inte har status som krigsfångar ser Malin Greenhill som en stor inskränkning av deras skydd.

- Det är faktiskt en rättighet att vara krigsfånge och att bli registrerad som krigsfånge är en livförsäkring. I och med att man är registrerad så har den kvarhållande makten mycket svårt att förklara ett försvinnande. Däremot kan man prövas för misstänkta brott i en rättsäker domstol även som krigsfånge. Det finns överenskomna definitioner på vad som är en krigsfånge och man ska bedömas som krigsfånge om inte en riktig domstol beslutat annorlunda.

- Ömsesidighet är ett starkt skydd för krigsfången, säger Malin Greenhill. Med det menas att parterna i den väpnade konflikten respekterar reglerna. Under andra världskriget respekterade Tyskland reglerna gentemot England, men inte i kriget mot Sovjetunionen.

Döda fångar räknades i miljoner
Östfronten var den stora krigsfångekatastrofen. Antalet döda räknas i miljoner. Några uppgifter som brukar nämnas är följande:

• Sovjet tog under slutoffensiven 1944-45 tre miljoner tyska krigsfångar. Hälften dog under transporten till fånglägren och i lägren var dödligheten mycket hög.
• Under de första åtta månaderna av kriget mot Sovjet dog 2,8 miljoner krigsfångar som tyskarna tagit.
• Totalt tog tyskarna 5,5 miljoner sovjetiska krigsfångar. Vid mitten av 1944 hade 3,5 miljoner försvunnit.

Under Gulfkriget bröt båda sidor mot reglerna. I TV visades hur tillfångatagna irakiska soldater på sina knän bad om barmhärtighet. Det var en förödmjukande behandling som är förbjuden. I irakisk TV tvingades tillfångatagna piloter be om ursäkt för sina handlingar.

Regler som räddar liv
Internationella rödakorskommittén, ICRC, besökte för första gången krigsfångar under det dansk-preussiska kriget 1864. Reglerna för ICRC-delegaterna är följande:

• Rätt att besöka alla krigsfångar på alla platser och få tillträde till alla lokaler där krigsfångar kan tänkas finnas.
• Samtal utan närvaro av vittnen,
• Rätt att få en förteckning över alla fångar i lägret. Finns inte en sådan förteckning har ICRC rätt att upprätta en sådan.
• Rätt att när som helst att besöka fångarna och att hur många gånger som helst upprepa besöken.

Vad dessa regler kan innebära för en fånge vittnar en anonym ICRC-delegat om från ett land i Västafrika:

”En bråkdel av de 90 krigsfångarna hade klarat sig utan psykiska skador. Omänskliga förhållanden rådde. Fångarna hade varit där i åtta år. De sa att det fanns fler och förde mig till toalettavdelningen. De lyfte bort de primitiva toaletterna. Ur ett hål i golvet stirrade ögon mot mig. Där fanns tolv män. De hade suttit där i sex år utan kontakt med yttervärlden. Jag fick deras namn och gick till lägerchefen. Jag krävde att de skulle släppas ut till de andra fångarna. Annars skulle jag rapportera. Han vägrade släppa fångarna, rapporten kom upp på regeringsnivå och det utpekade landets ambassadör försökte att få mig avsatt som delegat i Röda korset. En månad senare togs fångarna upp ur latrinhålet. Ett år senare frigavs de.”

”Inte så mesiga som ni tror”
ICRC publicerar normalt inte sina rapporter. Erfarenheten talar för att det är för fångarnas bästa. Om ett land väljer att offentliggöra delar av en rapport i syfte att framstå i en bättre dager kan ICRC publicera hela rapporten.

Fånglägret på Kuba besöks nästan dagligen av ICRC, säger Malin Greenhill. Vi håller tyst för fångarnas bästa, när det gäller politisk fångar är Amnesty ett utmärkt Vi verkar i det tysta. Vi får kritik och kan då också kritisera. Vi är inte så mesiga som ni tror.

Jan-Ivar Askelin är redaktör för Framsyn.

Från Framsyn nr 1-2003 - www.foi.se/framsyn