Närmiljön lika viktig som målet

När framtidens vapen planeras står folkrätten i fokus. De scenarier som nu spelas upp gäller inte slaget om den svenska kusten. I stället kan det handla om att få stopp på en stridsvagn som står i en by långt från Sverige utan att byn utplånas.

Av Jan-Ivar Askelin

Allt sedan Gustav II Adolfs dagar har markmålsbekämpning handlat om skjuta så mycket som möjligt för att skapa så stor effekt som möjligt. Enligt de tabeller som härstammar från andra världskriget ger motståndaren upp när förlusten uppgår till 30-50 procent.

I framtiden blir det annorlunda. I den pågående studien Framtida markmålsbekämpning tas nya grepp och inte minst folkrätten spelar en stor roll för vilka vapen som ska användas. Vapnen bör ha graderad verkan och hotet om våld ska omfattas av handlingsregler, rules of engagement (ROE).

Överstelöjtnant Anders Callert är studiens sekreterare och säger att när liknande studier gjorts tidigare har det mest handlat om att byta ut gamla system mot nya.

- När man tidigare studerade mål intresserade man sig endast för typen av mål. Om det till exempel kom en ny hotstridsvagn krävde den bättre vapen för att stoppas. Det nya i den här studien är att vi inte bara tittar på målet utan också lika mycket på miljön runt målet. Vi kallar det för målets närmiljö. Sådana kan vara kulturskatter, befolkning, miljöfarlig industri, väder, dag eller natt och så vidare.

Markmålsstudien visar på nya problem som försvaret tidigare inte brytt sig om eller inte vetat om. Anders Callert tror inte att alla dessa problem enbart kan lösas av den tekniska utvecklingen.

- I diskussionen om informations- och ledningsöverläge finns en tendens att vi ska kunna se och följa allt som sker på stridsfältet. Men det finns en övertro på tekniken. Tekniken i sig är inte revolutionerande, möjligen vårt sätt att använda den.

Anders Callert säger att vi har lättast att upptäcka mål i luften. Som tvåa kommer mål på havet. I skärgården blir det svårare, på marken ännu svårare och lättast är det att gömma sig i bebyggelse.

- Flygplan var först med att använda smygteknik, fartyg börjar göra det. När stridsfordon i urban miljö signaturanpassas i lika hög grad, hur mycket ser vi då?

Utredarna utgår från den framtida stridsmiljön och så kallade strategiska typsituationer. Därifrån fördjupar de sig i mikrosituationer. En sådan kan vara hur man stoppar ett raketartilleri som grupperats i en by med civila. Ett exempel på en mikrosituation är en stridsvagn grupperad i anslutning till en skola och samtidigt skjuter mot Röda Korsets kontor. Då finns det mycket att tänka på, säger Anders Callert. Det finns bebyggelse och risk för sidoskador. Stridsvagnen kan inte beskjutas när den står nära skolan och det är bråttom för att stridsvagnen skjuter hela tiden.

I vissa mikrosituationer fungerar traditionella metoder som bomber och granater inte så bra. I andra situationer är det just det traditionella som fungerar bäst. För att klara framtidens konflikter behöver försvaret komplettera med nya typer av bekämpningssystem.

Koppling till folkrätten
När målbetingelser kombineras med bekämpningssystem uppstår olika krav och en del av dessa har direkt koppling till folkrätten.

• Insatsen ska kunna avbrytas. En robot ska kunna stoppas i luften. Man kan inte acceptera vad som hände i Kosovo när en bomb träffade en bro just när en buss med civila var på väg över.
• Förr hette det att man skulle spåra sin fiende, regla in honom och sedan slå till. Det kallas på engelska find-fix-kill. Nu gäller det att hitta sin fiende och följa honom med sensorer och slå till så att sidoskadorna blir så små som möjligt. Det kallas för find-track-kill.
• Tiden är viktigare än avståndet.
• Allt pekar på att man behöver ha en blandning av bekämpningssystem.
• Indirekta och psykologiska effekter är viktiga, men det är också det svåraste att mäta.

Den gamla världens eldstorm var minst sagt påtaglig för den som hamnade i den. Även om inte så många mål slogs ut så var effekten ändå stark. En granatchockad soldat fungerar inte. Dagens precisionsvapen kan slå ut många fler mål än de gamla vapnen, men den psykologiska effekten kanske uteblir. Motståndaren ser inte hur illa det är och fortsätter att slåss. Det enda han märker är att hans kamrater inte längre svarar på radion. En klisterbomb kanske inte får motståndaren att svara med samma mynt utan han blir så förolämpad att han skjuter tillbaka med riktiga granater. Här kommer kulturfrågan in. Vi kanske måste ha vapen som är anpassade till motståndarens kultur och vi måste känna vår motståndare.

Tid viktigare är avstånd
- När bin Ladin gick in i sin grotta hade man i vissa fall mindre än en timme på sig att leverera någon form av effekt. Ibland skulle det styras från en annan kontinent, säger Anders Callert.

Insikten om att tid är viktigare än avstånd har lett till en ny syn på bekämpningssystemen som faktiskt blivit internationellt uppmärksammad. Det behövs inga superdatorer för att komma fram till detta. Anders Callert prövade sina funderingar i ett vanligt excelprogram och kurvorna talar sitt tydliga språk.

- När man ser på verkanssystem, deras räckvidd och tid till insats får man fram intressanta resultat som till exempel att systemen överlappar varandra. Har dessa också samma verkansform kanske man kan nöja sig med ett i stället för flera.

I dödande verkan måste det finnas så mycket precision att det går att välja graden av sidoverkan så att det inte uppstår oönskade sidoskador. Det är självklart för internationella uppdrag och borde, enligt Anders Callert, också vara det om det skulle bli strider i Sverige.

- Även vid ett väpnat angrepp mot Sverige måste vi ta hänsyn till folkrätten. Vi har på stridsfältet en civil infrastruktur som blir ett allt viktigare inslag för att hålla Sverige igång under en kris- och krigssituation.

- Vi måste också försöka förstå vad en väpnat strid innebär i framtiden. Motståndaren ska mötas med ett mindre och vassare försvar. Massarmén och massmobiliseringens tid från de senaste världskrigen är förbi, det visar inte minst den internationella utvecklingen.

Den gamla klara bilden av angriparen har också försvunnit. Handboken Stormakten ersätts av handboken Fiktiv motståndare. Denne motståndare kan ha hög teknik, gammal teknik, låg teknik och använda alternativa metoder. Den fiktiva motståndaren kan vi möta i Sverige och på internationella uppdrag.

I maj ska markmålsstudien var klar. Resultaten dröjer längre.

- Det tar nog 15-20 år, säger utredare Anders Callert.

Jan-Ivar Askelin är redaktör för Framsyn.

Från Framsyn nr 1-2003 - www.foi.se/framsyn